I veckans utmaning från Bai på Boklesebloggen min gäller det att hitta en vacker vårdikt. Om denna årstid har det diktats mycket så det är inte svårt att hitta något passande.
Jag väljer en "kändis" , och den är vacker....
Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår
där tusende blommor glimma.
Hon väter det tankfullt i svalkande dagg,
i blommornas fuktiga gömmen,
hon lossar det varligt från rosornas tagg,
med tveksamt, förströdd, som i drömmen.
Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden.
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.
Men hennes tanke är borta från allt;
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt
förstora det levandes gåta.
Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma;
och drömmer bland världar som gått förut
och nya som längtande glimma.
Pär Lagerkvist
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nydeleg, Ingrid! For meg som ikkje er svensk, er det ingen kjednis, heller.
Den är fin, och jag kom ihåg den tack vare dig! Tack!
Bai: Den är en av de vackraste dikter som skrivits, tycker jag. Margareta: En fin dikt som tål att gå i repris många gånger !
Skicka en kommentar