onsdag 16 januari 2019

Italieninspirerat


På biblioteket hittade jag en bok som handlar om resor ( ”Fantastiska resor” utgiven av Lonely Planet). Ett av de många kapitlen har rubriken ”Litterära resor” och det drogs jag så klart till på studs och så hamnade jag i Italien. Den mera moderna litteraturen valde jag bort ( mest deckare, en genre som inte intresserar mig nämnvärt) men bland det gamla, ( eller i vart fall något äldre) hittade jag en del som jag så småningom tänker kika närmare på.

”Faunen, en konstnärsroman”( The Marble Faun) skrevs år 1860 och den enda svenska översättningen ser ut att vara av mycket gammalt datum. Nathaniel Hawthorne vistades i Rom under två år och så skrev han ner sina tankar och intryck- i romanform. Jag misstänker att det är en bok man inte läser på en timme men jag gillar utmaningar.

Med på listan finns givetvis Henry James ( Duvans vingslag - som utspelar sig i Venedig och Porträtt av en dam- med Florens som bakgrund).


Hemingways ”Över floden in bland träden” kom i ny utgåva för ett par år sedan och den finns nog att hitta på de flesta bibliotek. En kärlekshistoria i världskrigets skugga. Platsen är Venedig.

tisdag 15 januari 2019

Till Guernsey

En bit av Guernsey förevigat av Pierre-Auguste Renoir någon gång på 1880-talet.

Guernsey är den näst största av de så kallade kanalöarna och fylld av historia och kultur. På öar kan livet vara både hårt och isolerat - men berättelser och myter brukar frodas där människor måste hjälpas åt för att klara livhanken. Om kampen för tillvaron i denna övärld skriver den engelska författarinnan Elizabeth Goudge i ”Island Magic” som kom att bli hennes debutroman (1934) - den svenska översättningen (Trollmakt) är från 1947. ”Island Magic” är inte den mest kända av Goudges böcker, hon slog igenom med ”Den lilla vita hästen” och ”Delfinens gata”. Den senare blev även filmatiserad. Elizabeth Goudge var väl förtrogen med livet på Guernsey - hennes mor var född och uppväxt där och Elizabeth tillbringade många somrar hos sina morföräldrar på ön något hon skriver om i sin självbiografi ”The Joy of the Snow”.

”Island Magic” ligger nu på mitt läsbord och i berättelsen möter jag det strävsamma paret Rachell och André du Frocq som kämpar mot fattigdom och elände tillsammans med sina barn. Just när allt ser som mörkast ut kommer en mystisk främling .... Det må låta banalt men det hela blir till en mycket god historia med en hel del vändningar och vridningar.


måndag 14 januari 2019

I skuggan

La lecture av Marguerite Gérard

Caroline Chapmans bok om kvinnliga 1700-talskonstnärer bjuder på mycket givande läsning och framför allt på goda insikter i hur den tidens verklighet tedde sig för den som ville lära yrket. Det var ingen fördel att vara kvinna, det är då ett som är säkert och i Marguerite Gérards fall kom en skugga att falla över henne och hennes målningar. Skuggan var den kände Jean-Honoré Fragonard, Marguerites lärare och - svåger. Detta till trots kunde Marguerite leva väl på sin konst och hon satsade dessutom på porträttmåleri  vilket skulle visa sig lukrativt.


”Kattens lunch” - en målning man kan se på hur länge som helst. Den katten ser ut att bre ut sig i tillvaron och den lilla hunden har det säkert inte så lätt i det hushållet.


söndag 13 januari 2019

Sommaren i Mirmande

Mirmande i la Drôme (södra Frankrike).

År 1926 ” upptäckte” den franske konstnären André Lhote en så gott som övergiven by i departementet la Drôme -Mirmande- i södra Frankrike. Med huvudet fyllt av inspiration och idéer köpte han genast ett hus där och så startade han ett slags fältuniversitet för konststudenter som kom att flockas hit från stora delar av världen. La Drôme är ett mycket vackert landskap med städer och byar som klättrar upp för berg och kullar i ett både grönskande och kuperat landskap. Här vandrar man mitt i urgammal historia och säkert skapades många mästerverk i denna miljö.


Franskt landskap av André Lhote.




torsdag 10 januari 2019

Je demeure

Marie Laurencin (1883-1956)

Poesien är evig och konsten likaså. Marie Laurencin började sin konstnärsbana i Paris och var ung under det som kommit att kallas ” La Belle Époque”. Hon hade ett långt och intensivt kärleksförhållande med Guillaume Apollinaire och det var till Marie som han skrev en av sina mest kända och kanske vackraste dikter.

- Sous le pont Mirabeau coule la Seine
   Et nos amours
Faut-il qu’il m’en souvienne
La joie venait toujours après la peine

Vienne la nuit sonne l’heure
Les jours s’en vint je demeure—-


Det vilar något drömlikt över Marie Laurencins kvinnoporträtt.


onsdag 9 januari 2019

Nyfiken på: Robert Wilson Lynd

Karikatyr av författaren Robert Wilson Lynd (1879-1949).

Virginia Woolf nämner honom i sin dagbok men utan större entusiasm ” en andra klassens författare”, säger hon. Lynd är kanske mest känd för sina essäer och för sina krönikor i tidskriften the New Statesman. En flitig skribent var han hur som helst och han har lämnat en stor mängd alster efter sig- tyvärr är väl de flesta bortglömda idag. Lynd var en glödande irländsk nationalist och han lärde sig att tala flytande irländska.


Vill man läsa Robert Lynd får man benytta sig av de antikvariska utbuden. Han är (som sagt) mer eller mindre - mest mer- förpassad till glömmeboken idag.

” In order to see birds it is necessary to become part of the silence. One has to sit still like a mystic and wait. One soon learns that fussing , instead of achieving things, merely prevents things from happening. To be passive is in some circumstances the most efficient form of activity. You cannot command events : you can only put yourself in the place where events will happen to you. No impatient man has ever seen Nature.”

tisdag 8 januari 2019

När poesi blandas med konst


Porträtt av mademoiselle Pogany av Constantin Brancusi

Mitt lilla häfte med dikter av Guillaume Apollinaire är fyllt av illustrationer. Illustrationer hämtade från det allra bästa i konstens värld och varje sida i boken (Tout terriblement) ger upphov till långa stunder av meditation blandat med nyfikenhet på konstnären och hans/hennes värld.

På en av sidorna möter jag den rumänske skulptören Constantin Brancusi och så försvinner jag in i myterna och historierna en stund. Brancusi kom från trakterna av Targu Jiu i Rumänien men han bosatte sig så småningom i Frankrike och det var framför allt där som han verkade.


Tystnadens bord finns att se i Targu Jiu- ett monument som hyllar de rumäner som stred mot axelmakterna just här år 1916. Constantin Brancusi påbörjade arbetet med sina skulpturer (det blev i allt tre stycken monument) år 1935.


En bok att längta efter.

måndag 7 januari 2019

Svävande världar


Marc Chagalls (1887-1985) värld är rörlig- och den svävar ofta i olika riktningar. På tavlan ovan öppnar sig himlen över Vitsebsk och husen kommer liksom vandrande mot betraktaren. Det här är en bild från konstnärens barndom i dåvarande Ryssland ( idag Belarus). På mitt läsbord just nu trängs många böcker och bland dem finns Chagalls självbiografi från 1931 ”Mitt liv” - i svensk översättning av Olof Hoffsten (1982 ).

” Kring mig går och kommer, vandrar fram och tillbaka eller helt enkelt traskar alla slags judar, gamla och unga, Javitjer och Bejliner. En tiggare springer bort till sitt hus, en rikeman går in i sitt hem. Pojken från ”cheder”, den judiska småskolan, springer hem. Pappa går hem.—- Jag säger ingenting om himlen, om min barndoms stjärnor. De var mina stjärnor, det ljuva i mitt liv; de följde mig till skolan och väntade på mig ute på gatan tills jag gick hem igen. Stackars ni, förlåt mig. Jag har lämnat er ensamma på svindlande höjd!”


—- och jag tänker att jag gärna skulle vilja sjunka in i den här barnboken av Veronique Massenot och Elise Mansot - om en resa på ett moln. Illustrationerna är gjorda av Marc Chagall. Ett luddigt, ulligt moln ser mycket på sin färd över himlavalvet.


söndag 6 januari 2019

Runt Sundet

Från Karen Blixens Rungstedlund (foto: Heather Cowper).

Mina franska gäster ville gärna uppleva en bit av Danmark och så for vi iväg på en tur runt Öresund i strålande solsken. Tågen gick för en gångs skull i tid och havet glittrade turkosblått utan mycket mera än en svag krusning. Huvudmålet för dagens utflykt var Rungstedlund, Karen Blixens hem, numera museum ( med trevligt café). Promenaden från stationen genom den vackra parken är värd en resa bara den - nu under vintern lyser bokarnas stammar i silvergrått och de bildar en mjuk kontrast till de bruna löven på marken. Jo- Danmark är verkligen yndigt.

I de smakfullt inredda rummen står kristallvaser med de mest utsökta blomsterarrangemang - jag kan aldrig se mig mätt på dem. På ovanvåningen kan man fördjupa sig i Karen Blixens bibliotek och naturligtvis ska man titta in i den lilla museumsbutiken innan man far hem. Det blev en del inköp (både av franska översättningar och svenska). Min investering inför mörka januarikvällar och dito morgnar blev ”Den främmande förförerskan - svenska synpunkter på Karen Blixen”, utgiven av Centrum för Danmarksstudier (Makadam).


Här finns ett rikt urval av tankar och berättelser om Karen Blixen - nedtecknade av en mängd författare och skribenter.

lördag 5 januari 2019

Årets första magasinsfynd


Jag hoppas att det blir flera. Ger man sig tid finns det en hel del att rota fram från biblioteksmagasinets hyllor trots att utgallringsmonstret aldrig verkar slå sig till ro.

Carl August Ehrensvärd (1745-1800) var konstnär och arkitekt och han var även en flitig brevskrivare. På mitt läsbord finns just nu Ehrensvärds ” Brev till Kickan” ( utgåva från 1971 Norstedts förlag) som är ett urval brev från Ehrensvärd till den 17 år yngre hustrun ( kallad ”Kickan”)
Ehrensvärd var ingen vän av det kvinnliga könet utan beskrivs snarare som kvinnohatare men i breven till hustrun kommer en helt annan sida av honom fram. Ehrensvärd var ofta ute på långa resor och under dessa skrev han så gott som dagligen kortare och längre epistlar till sin kära Kicka- och oftast illustrerade han sina tankar med utförliga teckningar. Breven till Kickan ger en intressant och genomträngande bild av den gustavianska tidens Sverige. Det var sannerligen inget paradis.




Inte ser det särskilt bekvämt ut i ”kareten”.

fredag 4 januari 2019

Mästaren från Lille


Det gula trädet - målning av Émile Bernard

Han behärskade många stilar och många konstarter, Émile Bernard (1868-1941) och han inspirerade en hel värld av andra konstnärer. Han var dessutom en flitig och god skribent med en stor
brevväxling.



Vetet skördas och världen strålar i lysande gult. En bild man vill stiga in i.

Jag är nyfiken inte bara på konstnären Bernard utan också på författaren. Jag tänker att det kan vara lämpligt att börja med att läsa en del brev. Det finns ett tämligen stort urval.


torsdag 3 januari 2019

Den långa önskelistan


Den har vuxit sig rejält stor, min önskelista och den har antagit närmast surrealistiska proportioner. Tråkigt nog kommer jag att tvingas gallra men Michael Schmidts tegelsten om poeter och poesi tänker jag inte ta bort. År 2019 hoppas jag blir ett poetiskt år - åtminstone vad läsning anbelangar.


Rysk satir när den är som bäst. Jag gillar Zoshchenkos humor och har redan hans ”Scenes from the Bathhouse” i hyllan. ” Sentimental Tales” är jag rejält nyfiken på.


Mati Unt (1944-2005) var en estnisk författare. I ”Brecht at Night” handlar det om Brecht på flykt undan nazisterna och om hans vistelse i Finland år 1940. Bland annat. Dalkey Archives brukar ha intressanta utgivningar och denna är säkert inget undantag.

onsdag 2 januari 2019

Narcissus poeticus


Här växer den vilt och med snövita berg som bakgrund. Narcissus poeticus är ett vackert ”andranamn” för pingstlilja och André Gide ägnar denna väldoftande blomma en speciell hyllning i
”Om icke vetekornet dör”.

—- Fortsatte man vägen runt Sarbonnet kom man till de grönskande ängarna som vattnades av La Fontaine d’Eure. De fuktigaste av dessa ängar översållades om våren av den vackra vita narcissart som kallas poetnarcisser och som där i trakten bar namnet courbandonnes. Ingen av uzèsborna skulle ha kommit på tanken att plocka dem och ännu mindre skulle någon ha besvärat sig för att se dem. Det växte därför en otrolig mångfald av dem på dessa alltid ensliga ängar och luften var underbart parfymerad långt omkring. Några av blommorna lutade sig över vattnet liksom Narcissus i fabeln, som mor berättat för mig, och av dem ville jag aldrig plocka. Andra stod till hälften dolda i det täta gräset, men de flesta lyste som stjärnor högt på sina stjälkar över den mörka gräsmattan.”


tisdag 1 januari 2019

Omläsningar och tillbakablickar

André Gide (1869-1951).

Vi skriver ett nytt år. Igen. Tiden rusar fram och den accelererar med åren. Från min bokhylla har jag plockat fram två verk av den franske nobelpristagaren (1947) André Gide - jag läste en del av hans romaner när jag var ung men nu har många år gått och det är dags för omläsning och nya reflektioner. Man stiger aldrig ner i samma flod två gånger.

Jag kommer att börja med den självbiografiska ”Om icke vetekornet dör” som kom ut år 1924 men Göran Schildts översättning är från 1946 - mitt exemplar är en billighetsutgåva från 1961. Säkert
finns boken på många bibliotek än idag ( dock inte på ”mitt” som (av Gide) bara hyser  ”Pastoralsviten” i sina gömmor).


Essaysamlingen ”Autumn Leaves” har hamnat högst upp på min önskelista. Det är dags att börja beställa årets första bokpaket.

I väntan på brevbäraren nöjer jag mig med berättelsen om vetekornet.
” Jag föddes den 22 november 1869. Mina föräldrar bodde då vid rue de Médicis i en våning fyra eller fem trappor upp. Vi flyttade några år senare och jag har därför inget egentligt minne av detta mitt första hem. ”