lördag 27 maj 2017

Singing Like a Cricket, Hooting Like an Owl

Det kejserliga palatset under Goreyo-tiden. (918-1392).


Den koreanske poeten Yi Kyu-bo (1168-1241) levde under en mycket turbulent tid. I norr hotades kungariket av barbarer och inom landet pågick ständiga maktkamper. "Interesting times" som kineserna brukar uttrycka det. Om Yi Kyu-bo och hans tid läser jag i "Singing Like a Cricket, Hooting Like an Owl" , en samling av Yis dikter i översättning av Kevin O'Rourke som också har skrivit ett lärorikt förord. För mig är mötet med Yi Kyu-bo av det sällsamt angenäma slaget och jag är övertygad om att Kevin O'Rourke har fångat diktarens själ och essens. O'Rourkes översättargärning har också fått idel lovord. "Illuminations of the heart" , så beskriver O'Rourke Yi Kyu-bos dikter. Här några rader ur "On poetry"

Writing poetry is a consummate art:
expression and thought form a lovely harmony.
When thought's significance is truly deep
the flavor improves with  every chew.
--------
Decorating and chiselling for embellishment
are of secondary importance, -----
To grab the flower and abandon the fruit
causes the poem to lose real meaning.


fredag 26 maj 2017

Sommar i luften

Filosofen David Hume. Porträtt målat av Allan Ramsay.

Värmen har kommit och när jag öppnar min dörr i tidig morgonstund kan jag fylla lungorna med alla sommarens dofter. Duvorna kurrar och koltrasten sjunger. Det är tid att flytta utomhus, äntligen. Nu kommer den här bloggen troligen att gå på åtminstone viss sparlåga ett tag.

Med mig ut i trädgården (eller i mitt fall vildmarken) tar jag en bok av Gunnar Fredriksson: David Hume- humanisten och skeptikern.

torsdag 25 maj 2017

Året var 1931


Jag hittade två böcker som båda gavs ut år 1931. Det är alltid lika spännande att botanisera i den äldre litteraturen för där hittar man ofta så många bortglömda skatter. "Plagued by the Nightingale" är Kay Boyles  debutroman och för den fick hon mycket positiv uppmärksamhet en gång. Kay Boyle hann med att skriva ett trettiotal romaner och novellsamlingar under sitt långa liv (1902-1992). Hon kallades ibland för en kvinnlig Hemingway.


James Truslow Adams myntade begreppet "The American Dream". I "The Epic of America" berättar han om det stora landets mäktiga historia och han gör det mycket väl. För att förstå nutiden måste man känna till det förflutna. (Det borde framför allt en del politiker lära sig att begripa).

His American Dream is "that dream of a land in which life should be better and richer and fuller for everyone, with opportunity for each according to ability or achievement. It is a difficult dream for the European upper classes to interpret adequately, and too many of us ourselves have grown weary and mistrustful of it. It is not a dream of motor cars and high wages merely, but a dream of social order in which each man and each woman shall be able to attain to the fullest stature of which they are innately capable, and be recognized by others for what they are, regardless of the fortuitous circumstances of birth or position."

onsdag 24 maj 2017

Överlevnadskonst


Fredriksborgs slott i Hillerød har överlevt både krig, brand och andra härjningar. Karl X Gustav och hans knekthopar fördärvade och stal här i samband med krigen i mitten på 1600-talet ( en del av krigsbytet finns att beskåda på Drottningholms slott). En storbrand ödelade det mesta av detta vackra och anrika slott två hundra år senare. Allt restaurerades sorgfälligt och idag är Fredriksborg en av Danmarks absoluta pärlor. Jag tillbringade större delen av gårdagen med att vandra runt i de stora salarna som innehåller och beskriver det mesta av dansk historia fram till våra dagar.


Christian IV:s dotter Leonora Christina. Här avporträtterad av Kristian Zahrtmann. En av många målningar på Fredriksborgs slott.

Efter en mycket inspirerande tur runt Öresund är det dags att läsa lite mer om dansk historia.






tisdag 23 maj 2017

Martin Luthers värld


Min mor fick sin första skolundervisning i en liten svensk by på Västgötaslätten. Hon kunde sin lutherska katekes och förklaringarna satt bergfast under hela hennes långa liv. Så var det på den tiden. Luther skulle man vörda och vara tacksam mot för han lät oss undslippa påvens styre - bland annat. I år firas 500-årsjubiléet av uppspikandet av de 95 teserna på kyrkporten i Wittenberg och det ges ut en hel del böcker om Luther och reformationen.

Jag lånade hem Göran Agrells och Peter Strömmers (båda präster i svenska kyrkan) bok (från 2015) om Luthers bordssamtal. Här får man ta del av Luthers tankar om såväl stort som smått och jag tänker att han kanske inte var en sådan tråkmåns som jag föreställt mig. Språket är ofta grovkornigt och humor saknas inte. Ämnena är många och varierande. Mat, dryck, djävlar, änglar men också den kristna friheten diskuteras.

" Världen är som en drucken bonde till häst. Lyfter man upp honom i sadeln från ena sidan, faller han ner på den andra. Man kan inte hjälpa den, hur man än bär sig åt. Den vill vara djävulens."

"En munk genomförde dagens första tidebön på avträdet. När djävulen anmärkte på det felaktiga i detta och sade:'En munk får inte be den första tidebönen på avträdet', svarade munken:' Jag rensar mina tarmar och tillber Gud den allsmäktige. Dig djävul, ger jag det som går till det undre, Gud den allsmäktige det som stiger uppåt."

" Man skall inte inrätta en kult av sakramentet. Förvisso knäfaller jag, men i vördnad. Om jag ligger till sängs tar jag emot det utan att knäfalla. Det är fråga om frihet, precis som man är fri att kyssa Bibeln eller inte kyssa den. Det skulle också kunna kallas tillbedjan. Men om jag inte gör det, syndar jag inte. Men om någon försöker tvinga mig att göra det som är nödvändigt för frälsningen, då vill jag inte göra det utan behåller min frihet."


måndag 22 maj 2017

Två husarer


Novellsamlingen "Snöstormen" av Leo Tolstoj innehåller många utsökta berättelser. Här ska jag bjuda på inledningen till "Två husarer" som handlar om eviga mänskliga svagheter men som också bjuder på fina personbeskrivningar och vemodiga betraktelser. Ett mästerverk av en av litteraturhistoriens giganter. Översättningen är gjord av Ellen Rydelius.

"I början av 1800-talet, på den vilda tiden, då det ännu varken fanns järnvägar eller landsvägar, gas- eller stearinljus, varken låga resårsoffor eller andra än fernissade möbler, varken besvikna ynglingar med monokel, eller frisinnade filosofkvinnor, eller förtjusande kameliadamer, som det uppstått en sådan myckenhet av i vår tid, på den naiva tiden, då man reste från Moskva till Petersburg i resvagn eller landå och tog med sig ett helt skafferi med färdiglagad mat hemifrån, då man reste åtta dygn på den mjuka, dammiga eller leriga vägen och ännu trodde på Posjarskikotletter, bjällror från Valdau och kringlor- då talgljusen brunno under de långa vinterkvällarna och belyste en familjekrets på tjugu till trettio personer, medan man på balerna satte vaxljus i kandelabrarna, då möblerna stodo symmetriskt, då våra fäder ännu voro unga i själen, inte bara därför att de saknade rynkor och grått hår, då de sköto sig för kvinnors skull och störtade från andra ändan av rummet för att ta upp näsdukar, som tappats med eller utan avsikt, då våra mödrar gingo i korta liv och väldiga ärmar och avgjorde familjeangelägenheter genom lottdragning, och då de förtjusande kameliadamerna gömde sig undan dagsljuset, i dessa frimurarlogernas, martinisternas och ungdomsförbundens tider, i de tider då det fanns män som Miloradovitj, Davydov och Pusjkin, sammanträdde ett möte av godsägare i guvernementsstaden K., varvid valen till adelsförsamlingen skulle äga rum."

söndag 21 maj 2017

Poesi på en söndag

William Carlos Williams (1883-1963).

To Waken an Old Lady

Old age is
a flight of small
cheeping birds
skimming
bare trees
above a snow glaze
Gaining and failing
they are buffetted
by a dark wind-
But what?
On harsh weedstalks
the flock has rested,
the snow
is covered with broken
seedhusks
and the wind tempered
by a shrill
piping of plenty.

fredag 19 maj 2017

Noveller i svart

Gojong av Korea (1852-1919). Den senaste statschef som regerat över ett enat och officiellt självständigt Korea.

Jag har läst "Ten Korean Short Stories" , utvalda och översatta av Kevin O'Rourke. I bokens förord berättar han i korta drag lite om Koreas historia. Fram till 1876 var landet slutet och isolerat men länge hade stormakterna (främst Japan) kastat lystna blickar på halvön. Så såg japanerna till att öppna hamnarna och en massa avtal slöts med diverse andra länder - men det var Japan som höll i trådarna. En våg av västerländskt inflytande vällde nu in och Korea började att förändras ganska radikalt. År 1910 kunde inte de "japanska herrarna" längre hålla tassarna i styr - Korea annekterades och blev ofritt fram till krigsslutet 1945.

I de tio noveller som valts ut av Kevin O'Rourke kan man läsa om det ok och det lidande som koreanerna tvingades uthärda. Svält, tvångsarbeten, krig - allt bildar bakgrund till de människoöden som läsaren får ta del av. "Novellen är för det mesta pessimistisk", sa den irländske författaren Frank O'Connor (som citeras i O'Rourkes förord). I "The suffering of two generations" berättar Ha Keun-Chan om ett sällsamt och tragiskt möte mellan en far och hans son. Båda har fått betala dyrt i två krig. Det är hjärtskärande läsning och hopp och förtvivlan blandas på sidorna.

"Potatoes" är den novell som griper mig mest. Kim Tong-in skriver om en kvinna som kämpar för att få en bättre tillvaro. Det kunde ha gått bra för henne men girigheten blir hennes slutliga fall. Vägen
dit är kusligt väl beskriven av novellförfattaren.

Koreanska författare i översättning torde vara en bristvara. Det är mycket synd, tycker jag och lägger undan Kevin O'Rourkes lilla antologi med saknad men med stor tacksamhet inför hans översättargärning.

torsdag 18 maj 2017

Snöstormen

Konstnär: Konstantin Trutovskij

Snö är vit nederbörd och om snö och snöns verkningar har det skrivits mycket. Jag fortsätter att låta mig inspireras av det vita. I "Le goût du blanc" hittar jag ett utdrag ur en känd novell av Leo Tolstoj, titeln är "Snöstormen" och den handlar om en lång natts färd mot dag i rykande snöstorm och genom ett öde landskap. "Den plågade ryska själen" i ett nötskal och med beskrivningar som bara en av litteraturens stora mästare kan åstadkomma. "Snöstormen" hittar man i novellsamlingen med samma namn, utgiven 1927. Den svenska översättningen är gjord av Ellen Rydelius. Jag har beställt boken (som undgått utgallring) från det större biblioteket tre mil norrut.

onsdag 17 maj 2017

Länder som försvunnit


Stommen i den här boken utgörs av författarens frimärkssamling och det är en mycket spännande och annorlunda samling. I Bjørn Berges album trängs rariteterna och de speglar inte bara en försvunnen tid utan också försvunna länder.

Bjørn Berge har lagt ner mycket arbete med att leta fram de här ländernas (oftast mycket korta) historia. Femtio stycken berättelser illustrerade med kartor och försedda med litteraturhänvisningar, har det blivit. Här kan man läsa om De bägge Sicilierna, Van Diemens Land, Danzig och Fiume- för att ta några exempel.

Jag fastnar själv i Obock, ett område som köptes av Frankrike år 1862 och som blev den första franska kolonin i Rödahavsområdet. Man lockades av byggnationen av Suezkanalen bland annat men snart begrep man att Obock var en mycket dålig investering. Hit kom mest äventyrare och en av dem var den franske poeten Arthur Rimbaud. Han byggde sig ett litet tegelhus i närheten av Tadjourabukten och så började han att ägna sig åt vapenhandel. Han försörjde sig bland annat på att sälja franska flintlåsgevär för 40 francs per styck. Allt slutar i elände för honom och han tvingas fly till Aden där han blir svårt sjuk och måste forslas hem till Frankrike. Rimbaud avlider kort efter hemkomsten. Så här skrev han om livet i Obock.

" Den lilla franska administrationen är bara sysselsatta med att arrangera banketter och dricka upp statliga pengar, och kommer inte att tjäna in ett enda öre i denna förfärliga koloni, som bara bebos av ett dussin snyltare."

Länder som försvunnit 1840-1970 har givits ut av Fischer & Co förlag. Svensk översättning: Jan Wibom.


tisdag 16 maj 2017

Den vita staden

Cádiz. Konstnär: Hubert Sattler

Cádiz är en av Spaniens äldsta städer och grundad av fenicierna cirka ett tusen år före Kristus. I oktober år 1846 for Alexandre Dumas dit för att närvara vid ett bröllop och resan fortsatte sedan vidare till Algeriet. Om sina intryck och upplevelser skrev han i boken "Cadix la blanche". Det var de vita husen, solskenet och det blå havet som berörde Dumas mest. Havet var azurblått och himlen likaså. Cádiz är solens mest älskade barn, skrev författaren. Här kunde man uppleva "de vitaste kärleksnätter, havsmättad luft och överallt blått hav och blå himmel". För övrigt var Dumas inte särskilt imponerad. Katedralen är ful, skrev han, och det fanns inga palats, inga monument och inga muséer.



Tyvärr verkar inte den här boken finnas i svensk översättning men kanske kan man hitta en engelsk version. Intressant läsning bjuder den säkerligen på.

måndag 15 maj 2017

Katten på råttan, råttan på repet

Den koreanske författaren Yi Cheong-Jun (foto: Joao Pedone).

Det började med en bokrecension i LIRE. Sedan köpte jag boken (Le goût du blanc). Där läste jag ett utdrag ur Yi Cheong-Juns roman L'azalée blanche (den vita azalean). Yi Cheong-Yuns böcker finns inte i svensk översättning men väl i fransk, spansk och engelsk. Eftersom jag är lat (tyvärr) letade jag efter en engelsk version men de översättningar jag hittade hade fått dåliga vitsord. Någonstans framhölls däremot Kevin O'Rourke, som den som bäst kunnat hantera det koreanska språket och ge det engelsk språkdräkt.

I tidningen The Seoul Times fann jag en intressant artikel om Kevin O'Rourke och hans översättargärning. O'Rourke är katolsk präst och han kom till Korea år 1964.

"Decades of his career have been spent translating works of Korean literature, both classical and contemporary, into English. He won the Korean National Literature Prize in 1989 for his translations of Korean poetry. He also received a commendation from the Poetry Society of England."



En enastående översättare, som det verkar och jag kommer att börja med att läsa den novellantologi som O'Rourke har redigerat och överfört till engelska. Han har också skrivit en bok om sina erfarenheter i Korea. Den är jag mycket nyfiken på.

"The prolific author and translator’s most recent book, “My Korea: 40 Years without a Horsehair Hat,” provides readers with a deep insight into both contemporary and traditional Korean culture".

Och ja, "L'azalée blanche" tänker jag också läsa. På franska. 

söndag 14 maj 2017

Poesi på en söndag


Dorothy Parker (1893-1967)

Observation

If I don't drive around the park,
I'm pretty sure to make my mark.
If I'm in bed each night by ten,
I may get back my looks again,
If I abstain from fun and such,
I'll probably amount to much
But I shall stay the way I am, 
Because I do not give a damn. 

Dorothy Parker

lördag 13 maj 2017

Mellankrigstidens märkliga historia


Philipp Blom är historiker och i "Fracture" skriver han om tiden mellan 1918 och 1939- de tjugo år som världen försökte hämta sig från det stora kriget. Europa var i chock och många människor vände sig inåt och försökte fly verkligheten. Depressionen och börskollapsen bidrog med ännu en spik i den ömtåliga fredens kista. Blom berättar om olika tankar och skeenden under denna tid. Boken är skriven i kronologisk ordning och det är lätt att följa med i historiens knyckiga vändningar.


Just nu är jag fördjupad i kapitlet (1920) som har rubriken "Moonshine Nation" och det handlar givetvis om torrläggandet av USA. På bilden ovan lagstiftningen (18th amendment) som ställde till det för amerikanerna under över tolv år. Det blev gangstervälde och inte slutade folk att supa/dricka alkoholhaltiga drycker. Hembränneriet fick stor spridning och lönnkrogarna växte upp som svampar ur jorden.

Mother's in the kitchen, washing out the jugs
Sister's in the pantry, bottling the suds
Father's in the cellar, mixing up the hops
Johnny's on the front porch, watching for the cops.

Ungefär så. Chicago blev en historia alldeles för sig själv. Maffian härskade med Al Capone i spetsen. "Prohibition had produced a new class of criminal and had led millions of ordinary citizens to casually break the law."

fredag 12 maj 2017

Vitt

Skapelsen, dag ett. Bild från Nürnbergkrönikan (1493).

"Le goût du blanc" visar sig vara en verklig inspirationsbok, trots det lilla formatet (som ändå är mycket praktiskt, det här är en bok som man lätt kan bära med sig i fickan/handväskan). Inledningen är magnifik med ett utdrag från skapelseberättelsen i Mosebokens första kapitel.

"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord Och jorden var öde och tom och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. Och Gud sade:"Varde ljus"; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen." (1917 års bibelöversättning).

Så kan man fortsätta läsningen med Rimbauds dikt om vokalerna där E står för vitt, och här finns utdrag från texter av Tagore, Tolstoj, Dumas, den koreanske författaren Yi Ch'ongjun och många fler. De här texterna tänker jag vila i mycket länge.

"Fliken af ett höstmoln, som gagnlöst drifver kring i rymden, liknar jag, o du min evigtstrålande sol! Än har din hands beröring ej kommit min dunstsky att smälta för att förenas med ditt ljus, och därför räknar jag månader och år af skilsmässa från dig. Om så är din önskan och sådan din lek, tag då denna min flyktande tomhet, måla den i färger, förgyll den med guld, låt den fladdra med den ystra vinden och forma den i växlande under. Och när det åter är din önskan, att denna lek skall sluta om kvällen, då skall jag smälta och försvinna i mörkret eller kanske i ett den hvita morgonens leende, i svalkan af genomskinlig renhet."
Från Gitanjali av Rabindranath Tagore. Översättning via engelskan (W.B.Yeats) av Andrea Butenschön (1915).

torsdag 11 maj 2017

Nyförvärv


Paul Fussell har skrivit en bok om hur det var att resa innan resandet blev "charteriserat" och utslätat till något väldigt kommersiellt och ytligt. "Abroad" är samtidigt en hyllning till de kanske sista brittiska författare som gjorde resandet till en skön konst - mellankrigstidens resenärer och skribenter. Här möter läsaren Wilfred Owen, D H Lawrence, Graham Greene och Wystan Hugh Auden- för att nämna bara några få namn i den här intressanta lilla antologin på drygt två hundra sidor.

Into my heart an air that kills
From yon far country blows:
What are those blue remembered hills,
What spies, what farms are those?

That is the land of lost content,
I see it shining plain,
The happy highways where I went
And cannot come again.

Från A E Housmans "A Shropshire Lad"


Den här nätta lilla volymen ligger just nu på mitt läsbord. Den innehåller olika författares texter över vitt (som inte är någon färg)- små korta stycken ofta hämtade från större verk. En mycket fin blandning och en bok väl värd att översätta. Det sista kapitlet handlar om vitt i konsten och jag ser fram emot att läsa Théophile Gautiers "La naissance du tutu blanc" och mycket annat också.

onsdag 10 maj 2017

Sundet runt

Danska konstnärer på en romersk osteria. Ditlev Blunck (1837). Längst till höger i bild ser man bildhuggaren Bertel Thorvaldsen.

Gårdagen inleddes med snöfall och iskall vind. På vägen mot Danmark skingrades molnen och när vi nått fram till det första etappmålet, Nivå, sken solen från en klarblå himmel. Bokskogen stod skirt grön och fåglarna kvittrade när vi promenerade från Nivå station till Nivaagaards Malerisamling, ett fint och lagom stort museum med en vacker, välskött trädgård.

Fram till den 27 augusti i år kan man beskåda ett stort antal tavlor av guldåldersmålaren Ditlev Blunck (1798- 1854). Blunck fick ett sorgligt liv på många sätt. Han föddes i Holstein, som då hörde till Danmark och han utbildade sig i Köpenhamn och München. Han anlitades flitigt som konstnär (bland annat av Christian VIII) men år 1840 blev han utvisad ur Danmark på grund av en "sexuell förseelse". ( Blunck var homosexuell). Så kom tre-årskriget 1848 och Blunck valde att ställa sig på Holsteins sida, mot Danmark. Därmed bröts också hans förbindelse med det gamla hemlandet för gott.

I muséets broschyr kan man läsa att Ditlev Blunck räknas till en av de mindre kända konstnärerna i den danska så kallade guldåldern. "En fremmedartet og anderledes figur, der fortjener at komme frem i lyset."

Efter intag av smørrebrød, öl och valnötssnaps gick färden vidare mot Helsingör som alltid är lika trevligt att besöka. Hem kom vi ganska sent, trötta men nöjda att ha tillbringat en mycket givande och  minnesvärd dag på andra sidan Sundet.

Ett besök på Nivaagaards Malerisamling kan jag varmt rekommendera. Det tar bara tio minuter att promenera dit från Nivå station (där stannar nog alla Öresundståg). Man har öppet 11-20 tisdag till och med fredag och lördag-söndag mellan 11 och 17. Cafeét är alldeles utmärkt och det finns också en liten museumsbutik med vackra kort bland annat. I trädgården kan man se på en utställning över hotade ord.

tisdag 9 maj 2017

Minnen och meditationer

Alf Ahlberg (1892-1979). Filosof och författare.

Från bokhyllan tog jag ner ett gulnat och slitet exemplar av Alf Ahlbergs "Minnen och meditationer" utkommen år 1942 och mitt under brinnande krig. Jag tror att man behövde läsa en sådan bok just då. På sista sidan hittar jag Ahlbergs kanske mest kända dikt (han skrev även poesi). Här sluraderna.

" I dagens hetta ofta kall jag gick
och otacksam bland jordelivets under,
skänk mig , o liv, än några korta stunder
att se dem åter med förundrad blick
och låt mig än, när år och dagar fara
mot isig rymd, där mörkret bidar kallt,
få tacksamt minnas, att jag fått vara
ett stoftgrand i en människas gestalt."

Jag kommer att få anledning att återkomma till Alf Ahlbergs författarskap.

måndag 8 maj 2017

Sankt Laurentius tårar


Perseiderna är ett meteorregn som brukar vara som mest synligt under svensk sensommar -  runt den 10 augusti (St Laurentius dag).

I hyllan "klassiker till försäljning" (på biblioteket) hittade jag Gabriel Jönssons "Dagar i dur", en samling kåserier med nedslag i Skåne. Gabriel Jönsson växte upp i Glumslövs församling och han är förmodligen mest känd för sin dikt om flickan från Backafall. "Flicka från Backafall briggen Tre Bröder..". Ven var ön i Gabriel Jönssons hjärta och just nu läser jag om denna vackra plats i det kapitel som har fått titeln "Glädje över Öresund". Det handlar framför allt om Tycho Brahe men också lite om roffarkungen Karl nummer tio som lär ha rutit (då skrev man 1658) "Får jag inte Ven så bryter jag freden!". Freden bröt han som bekant ändå. Så skriver Gabriel Jönsson om sin ö och sitt älskade Öresund, om skördetider, lärkor och stubbåkrar där markmössen irrar runt.

" I de tidigt fallande kvällarna tänds ljusen på båda sidor om Sundet som långa band av briljanter, skenet från städerna står som ljusfanor i skyn, och himlavalvet är fullspikat med nyskurade bilder som hängts ut igen. Man står med armarna på en vit grind , som redan är våt av dagg, och ser stjärnskotten dra sina fosforstrimmor, snabbt och kort. S:t Laurentius tårar kallas de för att de faller omkring hans helgondag; han led martyrdöden på ett glödande halster och hade anledning att gråta. Deras rätta namn är Perseiderna; de kommer nämligen från stjärnbilden Perseus, som ligger mellan Kusken och Cassiopeia----- Jag börjar gå de dövstumma systrarnas väg... Rätt som det är når dock ett svagt saxande mitt öra ; det måste vara en larmapparat till gräshoppa- eller är det ängasnärpan som håller serenad? För mig är det paradistoner, liksom alla sommarens ljud."
1953

söndag 7 maj 2017

Poesi på en söndag


Under the harvest moon, 
When the soft silver 
Drips shimmering 
Over the garden nights, 
Death, the gray mocker, 
Comes and whispers to you 
As a beautiful friend 
Who remembers. 

Under the summer roses 
When the flagrant crimson 
Lurks in the dusk 
Of the wild red leaves, 
Love, with little hands, 
Comes and touches you 
With a thousand memories, 
And asks you 
Beautiful,  unanswerable questions.

Carl Sandburg


lördag 6 maj 2017

Det är ingen ordning på mina papper

Isaac Bashevis Singer (1902-1991). Nobelpristagare i litteratur 1978.

Bodil Malmsten skrev att hon inte hade någon ordning på sina papper. Det har oftast inte jag heller och jag vill minnas att författaren Singer hade en mycket rörig skrivarlya ( den mer eller mindre tvingades han visa upp inför anstormningen i slutet av år 1978). Singers rum var fyllt av böcker och allsköns papper. Mitt under intervjun lyckades han hitta något som han varit av med i åratal och Singer visste inte till sig av glädje inför fyndet.
Jag tror att jag förstår precis hur han kände, för lite så blir det för mig när jag vårröjer i hyllor och
skåp. "Jaså, du döstädar", säger grannen när han ser mig kånka på lådor och påsar med diverse obekant innehåll. Men- det slår aldrig fel, jag hittar för det mesta något totalt bortglömt som sedan förgyller dagen för mig. Mina tankar går alltid till Isaac Bashevis Singer när jag letar bland fynden.

Livet är kanske enklare för pedanten men särskilt spännande lär det inte vara. Nu har jag i alla fall plockat fram "En dag full av glädje" av Isaac Bashevis Singer från hyllorna. Boken handlar om hans barndom i Polen i början av förra seklet. Singer är en fantastisk berättare och jag känner för att gå igenom bibliotekets lager av hans böcker också. Jag har kollat - de har ännu inte blivit utgallrade.

fredag 5 maj 2017

Gamla kultursidors bestående värde

Carl Sandburg (1878-1957)

Min far samlade på tidningsurklipp och hans samling blev med tiden mycket omfattande och berörde många olika ämnen. Litteratur var ett av dem och jag är idag mycket glad över kuverten med de gamla recensionerna och understreckarna. Dagens kultursidor är oftast inte värda namnet och jag kan längta tillbaka till den tid då man kunde läsa, för att ta ett exempel, Anna-Lenah Elgströms nekrolog över poeten och författaren Carl Sandburg, publicerad i Sydsvenska Dagbladet Snällposten måndagen den 24 juli 1967.

Sandburg blev nära 90 år gammal och hans röst nådde, som Anna-Lenah Elgström uttrycker det, varje vrå av det stora landet i väster men också andra delar av världen . Sandburg visade vad som var bäst i det som kallas amerikanskt demokratiskt väsen och ingen kunde som Sandburg beskriva kärlek till både människor och natur. Så här skriver han om en älskad, bortgången släkting.

"Hans död måste ha varit som en av de där präriesolnedgångarna, då den stora röda bollen sjunker så plötsligt bakom horisonten, att man tycker att det går alldeles för hastigt. Och ändå är skönhet och majestät det man främst förknippar med en sådan solnedgång."

Här ytterligare några Sandburg-citat.

"We may pull apart the petals of a rose or make chemical analysis of its perfume, but the 
beauty of its form and odor is still a secret, locked in to where we have no keys"

"Poetry is the opening and closing of a door, leaving those who look through to guess about what is seen during a moment."


torsdag 4 maj 2017

Marie Laurencin

Marie Laurencin (1883-1956). Foto: Carl van Vechten

Det kom ett utsökt dekorerat brev med lika utsökta frimärken. Frimärkena visade två kvinnoporträtt i pastelliga färger mot en dimomhöljd bakgrund. Konstnär: Marie Laurencin. Så väcktes min nyfikenhet inför denna kvinna som visade sig vara en av sin tids stora inspiratörer och porträttmålare.

Marie Laurencin började sin konstnärliga bana med att måla på porslin vilket kräver noggrannhet och en stadig hand. I Paris mötte hon konstkritikern och poeten Guillaume Apollinaire och stor kärlek uppstod. De både levde tillsammans i flera år och det var ett mycket passionerat förhållande.

"L'automne est morte souviens t'en
Nous ne nous verrons plus sur terre
Odeur du temps brin de bruyère
Et souviens-toi que je t'attends."
skrev Apollinaire år 1912 när brytningen var ett faktum.

Idag kan man se många av Marie Laurencins målningar på Musée de l'Orangerie vid Place de la Concorde i Paris. Marie Laurencin använde helst pastellfärger till sina porträtt som jag tycker har något drömlikt över sig. Favoritmotivet var unga kvinnor med djur och det finns något mytiskt och flyktigt i Laurencins konst.

Ah! L'envie me démange
De te faire un ange,
De te faire un ange
En fourrageant ton sein,
Marie Laurencin,
Marie Laurencin!

Max Jacob (1908)



onsdag 3 maj 2017

Om flockbeteende

Foto: Walter Baxter

Nu ska det handla om djur och inte om människor även om den senare artens flockbeteende är väl värt ett eget inlägg. På bilden ovan syns en stor mängd starar och mera om dessa och många andra djur läser jag i den lilla nätta och mycket vackert illustrerade volymen


"A Murmuration of Starlings - The Collective Nouns of Animals and Birds" av Steve Palin. Starars flockbeteende (som alltså visas på fotot överst) kallas för "murmuration". Ordet "murmuration" är gammalt i engelskan och man har hittat det i manuskript från 1400-talet, berättar Palin.

I boken kan man läsa om ugglor (Parliament of owls),  fasaner (Nye of pheasants), mullvadar (Labour of moles) och rävar (Earth of foxes) för att ge några exempel. Trevligt, lättläst och lärorikt och boken är försedd med ett nyttigt register. Steve Palin har både skrivit och illustrerat.

tisdag 2 maj 2017

1919


För några år sedan gallrade biblioteket ut några amerikanska klassiker och de fick ett nytt hem hos mig. Jag beklagar dock att de inte fick stanna kvar på sina gamla hyllor. Jag hade glömt bort de här "dyrgriparna" men under vårstädningen dök de så upp igen. Dags att läsa - och jag talar här om Dos Passos så kallade U.S.A.-trilogi.

Dos Passos (1896-1970) hör till "the lost generation" och flera av hans romaner har blivit översatta till svenska.

"U.S.A. är en bit av en kontinent. U.S.A. är en grupp förvaltningsbolag, några förbund av fackföreningar, en samling lagar inbundna i franska band, ett radiobolag, en biografkedja, en kolumn med börsnoteringar som suddas ut och fylls i av en Western Union-pojke på en svart tavla, ett folkbibliotek fullt av gamla tidningar och hundörade historieböcker med kommentarer klottrade med blyerts i marginalerna. U.S.A. är världens största floddal kantad av bergskedjor och höjder. U.S.A. är en samling storordiga ämbetsmän med alltför många bankkonton. U.S.A. är en massa män begravda i sina uniformer på Arlingtonkyrkogården. U.S.A. är bokstäverna i slutet på adressen när man är hemifrån. Men framför allt är U.S.A. folkets språk."

Från "1919", del två av trilogin. Översättningen är gjord av Bunny Rognerstam (1981). Den första svenska översättningen av "1919" kom år 1939 och den stod Artur Lundkvist för. Det amerikanska originalet är från 1930.

måndag 1 maj 2017

Strövtåg i rummet och tiden

Vid Etna år 1890. Foto av Wilhelm von Gloeden.

"Att resa
är att förminska Samarkand till verklighet.
Slutligen återstår inget annat.
Men också beslutet att stanna är ett uppbrott:
säden gulnar till eld
och kunskapen blir ordlös höst.
Slutligen återstår endast Samarkand."

Med denna dikt inleder Sture Linnér sin bok om Sicilien - strövtåg i tid och rum, och han berättar om konst, historia och kultur, allt med anknytning till den mytomspunna ön där i Medelhavet. Sicilien har en rik historia och folket där har haft många olika herrar genom århundradena.

Sture Linnér gick ur tiden år 2010. Då var han över 90 år gammal och han hade levt ett mycket rikt och omväxlande liv. Han hade kunnat få sluta sina dagar en dag i september år 1961 men han blev räddad av Dag Hammarskjöld. Linnér och Hammarskjöld var på väg till Katanga och de hade båda spänt fast sig i flygplanets säkerhetsbälten när Hammarskjöld plötsligt sa att det nog vore dumt att de båda två reste iväg från Leopoldville. Vad som helst kunde ju hända när som helst. Så spände Linnér av sig säkerhetsbältet och steg av planet. Någon timme senare var Dag Hammarskjöld död.

Sture Linnér var en synnerligen bildad man och det är en njutning att läsa hans texter.