fredag 28 april 2017

Kustnära


Jag fick ett tips om en läsvärd bok och tog tacksamt emot. Efter dagens härjningar i en ogräsbemängd rabatt kändes det mycket bra att sätta sig ner i soffan och läsa om Hallands och Skånes historia och sevärdheter i fin blandning.

Ted Knapps bok "Längs kusten i Halland och Skåne" är sista delen i en trilogi och den är både fakta- och skrönespäckad på ett sätt som tilltalar mig väldigt. En hel del poesi får också sin plats och skänker glans åt berättelserna. Allt är föredömligt uppställt med ett tydligt och lättfattligt register- det är lätt att hitta i den här boken. Här en liten vers från Torekov.

Kyrkobön i Torekov

"Gode Herre hör vår bön,
släck ner fyren uppå Väderön
så att skepp från fjärran länder
stranda må på våra stränder
- men skona våra egna mänder"

Stort tack för boktipset M.!

Från Aakirkeby

Foto:Udo Schröter

rapporterar Bornholmske Tidende att man har "sendt gamle aender på pension" och nu simmar ett helt nytt "aendepar" omkring i Praestedammen. Det pensionerade paret har fått ett nytt hem. Nu väntar Aakirkeby med spänning på ällingar i dammen.

Det nye andepar i Præstedammen er af racen Svensk Gul, en landrace som opstod i det tidlige 1900-tal i Skåne, rapporteras det vidare.

Jag läser gärna den här typen av nyheter som kontrast till allt eländes elände. Verklighetsflykt? Javisst, men också en vitamininjektion.


torsdag 27 april 2017

På läsbordet


April och maj är hektiska månader för den som har en trädgård att sköta. Gräset växer och ogräset likaså. Det ska krattas, rensas och planteras. Allt tar sin tid och så kniper det med läsningen och högarna (så där lite lagom utspridda i rummen) växer- men jag har mycket att se fram emot.

Centrum för Danmarksstudier har gett ut en bok om Ludvig Holberg (2004) och den boken tycker jag passar mycket bra att läsa i dessa tider. Många kapitel handlar (så klart) om Jeppe på berget men det finns mycket annat att lära sig om denne nationalskald i boken.


Kanske blir det också ett nedslag i en utopi från 1741. Holberg kan man säkerligen inte få för mycket av.

onsdag 26 april 2017

Danska frestelser


Våren är på väg om än i långsam takt. Det är snart dags för en Köpenhamnstur med bokhandelsbesök högst på listan. Tyvärr har bokhandelsdöden härjat även i den kungliga danska huvudstaden men några vattenhål för bokälskare finns ännu kvar.

Jag vill gärna se närmare på Ida Jessens senaste roman "Doktor Bagges anagrammer" och Merete Pryds Helles "Folkets skønhed" lockar också. Från historiehyllan hämtar jag nog hem


Tom Buk-Swientys bok om Karen Blixens far, den djärve kapten Dinesen. Dinesen var ung löjtnant i 1864 års krig och hans bedrifter där har gått till historien. Säkert hittat jag mycket annat läsvärt också.

tisdag 25 april 2017

Housman Country

The Wrekin i Shropshire (lånat foto).

On Wenlock Edge the wood's in trouble ;
His forest fleece the Wrekin heaves;
The gale, it plies the saplings double,
And thick on Severn snows the leaves.

Raderna kommer från Alfred Edward Housmans diktsamling "A Shropshire Lad" från 1896. Odödlig poesi som jag tänker fördjupa mig i mera så snart jag fått tag på Peter Parkers bok "Housman Country", en bok som helt tillägnas detta Housmans mest berömda verk. Englands natur och Englands historia sett genom romantisk poesi- det kan jag inte motstå.


måndag 24 april 2017

Madeleinekakan


Luxembourg city - fotot är lånat

" The past is a different country, they do things differently there". Det upptäcker man genast om man försöker att återuppväcka gamla tider och minnen. Dagens resande är annorlunda och mycket "teknologiserat". Staden som var liten och relativt lugn är nu ett inferno av trafik, byggnadsarbeten och konsumtion. Ändå går det att hitta den där Madeleinekakan. Den fanns både i den lilla vackra kyrkan i Grunn och på caféet där man kunde dricka ett glas luxemburgisk riesling.

Nu har både väninnan och jag återvänt hem. Hon för att rösta i det franska valet och jag för att ta itu med vårbruket i iskylan. Min reselektyr var en bok av Sture Linnér "Ingen människa är en ö" som handlar om Linnérs möten människor som betytt extra mycket för honom. Det är en vacker bok, en hyllningsskrift till vänskapen. Den passade mig mycket bra för mina egna vänskaper har betytt och fortsätter att betyda så oerhört mycket för mig.

No man is an island entire of itself; every man 
is a piece of the continent, a part of the main; 
if a clod be washed away by the sea, Europe 
is the less, as well as if a promontory were, as 
well as any manner of thy friends or of thine 
own were; any man's death diminishes me, 
because I am involved in mankind. 
And therefore never send to know for whom 
the bell tolls; it tolls for thee. 

John Donne

söndag 23 april 2017

Poesi på en söndag



Loveliest of trees, the cherry now 
Is hung with bloom along the bough, 
And stands about the woodland ride 
Wearing white for Eastertide. 

Now, of my threescore years and ten, 
Twenty will not come again, 
And take from seventy springs a score, 
It only leaves me fifty more. 

And since to look at things in bloom 
Fifty springs are little room, 
About the woodlands I will go 
To see the cherry hung with snow.

Från A Shropshire Lad av A E Housman.

lördag 22 april 2017

Nyfiken på: Ryoko Sekiguchi


Ryoko Sekiguchi är en japansk författare och översättare. Hon skriver sina böcker både på franska och japanska och just nu har jag hennes "La voix sombre" på mitt läsbord, en nätt liten volym på lite mer än hundra sidor. Som titeln anger handlar det om röster och då om de röster som inte längre finns i vår omedelbara närhet, men oftast och kanske ändå inom oss. De döda lever kvar genom både foton och röster - Ryoko Sekiguchi skriver att bilden är ett slags spår i tiden men rösten är en förlängning av kroppen. Intressanta tankar i en bok som jag tänker fördjupa mig i och läsa mycket långsamt.


söndag 16 april 2017

Poesi på en söndag

Solsort (koltrast). Fotot är lånat.

Solsort

Solen og natten
lever fjaernt fra hinanden.

I skumringens blå skove
lukker skyggerne dagens låge
for den kommende nat
der aldrig så sin elskede.

Men det hender
at laengslen blir uudholdelig.

En dyb fløjtetone
kalder nat og dag sammen.

Og natten sidder
i sit mørke trae
og fløjter
gennem solens guld naeb.

Halfdan Rasmussen (1915-2002)



lördag 15 april 2017

Dikt och tanke i påskveckan

Konstnär: William Blake

Jag läser "Vad man ser och hedrar" av Stig Claesson, en bok i dagboksform med tankar och reflektioner från både när och mera fjärran ( i tid och rum). Under en påskmiddag gör Claesson en rökpaus och hamnar i en utkyld farstu. Farstun visar sig hysa en bokhylla med en diktantologi.
Innehållet är mycket blandat och av modell äldre, som det verkar. Här några tänkvärda rader av Victor Hugo.

"En stum objuden gäst, en spökbild sent och tida
med ständigt fällt visir du vandrar vid vår sida
"i morgon" är ditt namn."



En annan bok i hyllan är William Blakes "Songs of Experience" och dikten "A Divine Image" har en kuslig odödlighet.



A Divine Image

Cruelty has a human heart,
And Jealousy a human face;
Terror the human form divine,
And secrecy the human dress.

The human dress is forged iron,
The human form a fiery forge,
The human face a furnace seal'd,
The human heart its hungry gorge.



fredag 14 april 2017

Andrej Rubljov

Den gammaltestamentliga treenigheten av Andrej Rubljov. Målad omkring 1425. Originalet finns i Tretjakovgalleriet i Moskva.

Andrej Rubljov (1360-1428) är en av historiens främsta ikonmålare och hans liv har skildrats av bland andra Andrej Tarkovskij i filmen "Den yttersta domen" som hade premiär år 1966. Det är en mycket lång film och mäktig på alla sätt och vis. Det är nu 45 år sedan jag såg den på en liten biograf i Luxembourg- ett oförglömligt minne. Det handlar inte bara om personen och autodidakten Rubljov utan även om hela det mäktiga ryska riket under en period av stor omvälvning.

Jag tycker att det passar att föra fram Rubljov denna långfredag år 2017.

onsdag 12 april 2017

Påskläsning

Edvard Brandes


Under påsken brukar många läsa deckare men jag kommer att gå mot just den strömmen och jag har  provianterat en del äldre litteratur på biblioteket. Jag hade tänkt ta itu med "Fru Marianne" av Victoria Benedictsson, den bok som Georg Brandes kallade "en dameroman" och som hans bror Edvard skrev en nedgörande recension om.  " Fru Mariannes författarinna har låtit sig nöja med livets blankaste ytskikt, och de små krusningar som spelar över denna stilla sjö framställer hon med orätt som verkningar av lidelsernas stormar. Fru Marianne för inte litteraturen ett tuppfjät framåt, i så 
måtto som det annars är litteraturens sak att säga sanningen om de ting som vetenskapen icke omfattar."

Den sköra Victoria orkade inte med de hårda omdömena, hon var trött, sliten och deprimerad när hon tog sitt liv på hotell Leopold i Köpenhamn i juli år 1888.

Stig Claesson

En inte fullt lika gammal bok (men magasinerad var den) är Stig Claessons "Vad man ser och hedrar" från 1998. Stig Claesson (1928-2008) eller "Slas" var både konstnär och författare och han har en mycket speciell stil. Många böcker hann han med under sitt relativt långa liv. I " Vad man ser och hedrar" får man följa Slas under ett år i en ödsligt belägen stuga någonstans i Västergötland. Dagliga betraktelser, filosofiska funderingar, minnen och citat från många dikter blandas och blir till en synnerligen läsvärd anrättning.

Någon långtråkig påsk lär det inte bli för min del.

tisdag 11 april 2017

I arkivet

Hököpinge kyrka (lånat foto).

Det är spännande att rota i arkiv även om det sker digitalt. Jag hittade en sida med inköpsförslag till det numera nedlagda biblioteket i Hököpinge. (Vellinge kommun). Listan är daterad 28 november 1932 och den är både lång och intressant att ta del av. Vad ville man att folk skulle läsa i den lilla byn (Hököpinge av år 1932 bör inte ha haft mer än ett par hundra invånare)?

John Galsworthy's Forsytesaga ville man investera i och även John Dos Passos 42dra breddgraden. Det senare verket är första delen i en samhällskritisk trilogi. Dos Passos använde sig av "stream of
consciousness" och jag tror inte att boken är så lättläst i alla partier.



Ernst Didring (1868-1931).

Ernst Didrings "Det mörkblå frimärket" var en kriminalroman med stora delar av handlingen förlagd till Stockholms skärgård. Ernst Didring var en på den här tiden mycket omtyckt författare och hans trilogi om Grålögan sägs vara en av de bästa skärgårdsskildringar som skrivits på svenska. Jag måste erkänna att jag blir nyfiken på denne numera bortglömde författare. Det går att hitta en del av Didrings böcker i  Runebergprojektet så dit tänker jag bege mig.

måndag 10 april 2017

Ljus från LIRE

Paul Valéry 1871-1945

I aprilnumret av tidskriften LIRE finns massor av läsinspiration och jag dras speciellt till en artikel som handlar om ljus " le blanc du premier jour". Tre böcker hittar jag där.

Den första är en biografi över den franske poeten Paul Valéry, en författare som blev nominerad till Nobelpriset inte mindre än tolv gånger och han hann dö samma år som det tydligen hade blivit dags för  utnämning. Ett öde han tyvärr delar med många andra. Det finns flera böcker av Paul Valéry i
svensk översättning men de ser ut att vara av äldre datum. Ljuset i hans diktning kan man hitta bland annat i "Cimitière marin".(Kyrkogården vid havet). Här några rader från en engelsk översättning.

"What grace of light, what pure toil goes to form
The  manifold diamond of the elusive foam!
What peace I feel begotten at that source!
When sunlight rests upon a profound sea,
Time's air is sparkling, dream is certainty---
Pure artifice both of an eternal Cause. ----"





En liten nätt samlingsvolym med olika texter av olika författare på temat ljust (vitt). Nog känns den frestande. Fabienne Alice har sammanställt.




Carson McCullers självbiografi , som hon till stor del dikterade från dödsbädden,vill jag gärna läsa. Jag tror att det lyser om den.

söndag 9 april 2017

Poesi på en söndag


George Gordon Byron   ( 1788-1824.)

It is the hour when from the boughs
The nightingale's high note is heard;
It is the hour -- when lover's vows
Seem sweet in every whisper'd word;
And gentle winds and waters near,
Make music to the lonely ear.
Each flower the dews have lightly wet,
And in the sky the stars are met,
And on the wave is deeper blue,
And on the leaf a browner hue,
And in the Heaven that clear obscure
So softly dark, and darkly pure,
That follows the decline of day
As twilight melts beneath the moon away.


lördag 8 april 2017

En bortglömd bok


1/3 1881 Läste "The Lady of Aroostook" . Missnöjd över att hafva förspillt min dag derpå." ( från Victoria Benedictssons dagbok.)

Vem var då W D Howells? Jo, han var en på sin tid mycket känd skribent och författare och dessutom väldigt produktiv. Howells  såg till att föra fram författare som Ibsen, Zolá och Tolstoy i hemlandet, USA, och han var en realismens förkämpe. Han var även mån om att kvinnliga författare skulle få sin rättmätiga plats på parnassen. William Dean Howells levde mellan 1837 och 1920.

Victoria Benedictsson valde kanske "fel" bok i den stora produktionen?

Flera av Howells alster finns att läsa i Gutenbergprojektet.

fredag 7 april 2017

Victoria Benedictsson


Victoria Benedictsson (1850-1888) tvingades underkuva sig så gott som hela sitt liv. Som ung flicka längtade hon efter att få utbilda sig till konstnär (hon hade stora talanger i teckning och målning) men församlingsprästen tyckte att hon hellre skulle stanna hemma och hedra sin fader och sin moder som budordet dikterar. I stället blev Victoria bortgift vid 21 års ålder med postmästaren i Hörby (han var mer än dubbelt så gammal och änkling med flera vuxna barn). Livet i Hörby var kvävande trist för denna kulturtörstande kvinna och man kan följa hennes frustrationer över tillvaron i de dagböcker hon skrev mellan 1876 och 1888. Birgitta och Bert Åkesson har lagt ner ett stort och gediget arbete på att redigera allt och boken ovan är rikligt försedd med noter och med en mängd mycket fina foton och även målningar.

Här några rader från den 19 mars 1878."Lyckliga stunder med Shakespeare och stickstrumpan. Hur litet och dock hur mycket fordras för att göra mig lycklig! Värme och ljus. Bref från Margrethe angående en blifvande resetur till Stockholm och Norige. Den snälle far sa ja. Profkort."

 


I Hörby finns ett museum där man kan lära sig mer om Victoria Benedictsson. Tyvärr måste jag konstatera att det är snåla öppettider. Det hoppas jag att det kan bli ändring på. Torsdagar 15-19, fredagar 13-16 och lördagar 10-13 ( och inga utökningar ens på sommaren enligt hemsidan) det kallar jag inte särskilt generöst.

April år 1940


"9. april smykke sammensat af 9 øre fordelt på fire mønter fra 1940. En hentydning til besættelsesdagen den 9. april 1940." Bilden är lånad från Wikipedia.

Marielund den 15 april 1940

Käraste Else,

"Tack för brevet skrivet i onsdags (10:e). Ja, sikke dager vi nu få uppleva, inte tänkte vi på i september att något skulle komma oss sådan in på husknuten som nu är tillfället, ja, tänkte väl egentligen att vi säkert slapp för sådana episoder du hade att omtala från Frankrige men nu er det nära på her. Jag har lige läst om då Danmark blev ockuperat. Jag synes att det knapt är till att förstå att det tyska slagskeppet sådan kom förbi batterierna och in i hamnen utan vidare. Varför hade de inte vakter som kunde ha hindrat dem- väl hade de inte förmått mycket- med sådan at bli överrumplad- ja man troede ju inte att sådant kunde ske nu utan att det bara var något som kunde ske i gamla, länge försvunna dagar, då kungarna altid lå i fejd med hverandre och krigen blev förde på et mere ukunstlet sätt. Ja hur mon de föler det i Danmark, kan de mon fasthålla tron på att de åter ska bli herrer i deras eget land? Eller tänker de på Sönderjyllands öde, och undrar om de i sinom tid ska få genomleva samma 
undertrykkelse  och mishandling? Mine tanker har gått tillbaka till barndomsåren, då jag levde i väldig rädsla för att Tyskarne skulle komma och nu är de där.--- och på tisdagen var där ju inkallelser i masse. Ja, de flesta är inkallade. I Trollhättan harder 7000 gående och så kanoner med luftskydd. Vi ha ju också mörkläggning desse dager och alt fortsätter väl förelöbig. I söndags sköt de ju ner ett tyskt plan vid kasernen i Uddevalla - andra nödlandade ju. Dessvärre ser det ju ut till att de norska inte klarar sig--- kommer ju så många norska soldater in på svenskt område. Att inte engelsmännen kunde komma dem fort till hjälp. Ja, ett sådant här brev kan jag ju inte skriva till Jens eller Tante Olga o. Onkel. Hoppas att tyskarna inte har tagit maten från dem!
Folk flyttar också ut sina bästa saker från städerna-- kan ni inte sända något av ert värdefullaste till Tomarp? Ska nu du och B. sitta husbrandvakt någon natt o sitta för öppna fönster, så ta äntligen bra på er. Och ha alla ytterkläder o väskor helt parata varje kväll, ja alltid väl helst- om där skulle bli larmsignal o. ni ska gå i skydd---- Ja må Gud skydda oss alle o. allt ordna sig så vi åter kan få leva i lugn o. ro. Gud vet när vi får höra från Jens."

Ett brev har blivit ett historiskt dokument och jag tänker att 1940 inte känns så förfärligt långt borta och att vi alla borde minnas den här tiden och framför allt vad våra nordiska grannar tvingades uthärda.

.

torsdag 6 april 2017

Man ska lära sig något nytt varje dag

Kvinna i kokoshnik målad av Konstantin Egorovic Makovskij.

Långsamt läser jag Simon Sebag Montefiores bok om dynastin Romanov. I kapitlet med rubriken "Brudvisningarna" hittar jag följande.

-"- olydiga hustrur skulle piskas hårt medan dygdiga skulle få stryk - ibland men snällt och i hemlighet, med undvikande av knytnävsslag som orsakar blåmärken.---
Kungliga kvinnor var instängda i terem som inte var olikt ett islamskt harem. De var starkt beslöjade och följde gudstjänsterna genom ett galler. Deras vagnar var försedda med taftgardiner så att de inte kunde se ut eller bli sedda och när de gick i kyrkliga processioner doldes de för allmänhetens ögon av skärmar som bars av tjänare.--- De var klädda i sarafan, fotsida klänningar med veckade ärmar och huvudbonader som kallades kokosjnik, men smink och till och med speglar var förbjudna och betraktades som djävulskt."


Ung flicka i röd sarafan. (Konstnär: Lucian Popov).

onsdag 5 april 2017

Avdelning tegelstenar


Jag har helt plötsligt blivit ett år äldre. I min ålder är det kanske inte så mycket att fira utan mera något att sucka över. "Like as the waves make towards the pebbled shore, so do our minutes hasten to their end etc." (från sonett nr 60 av William Shakespeare). Hur som helst en bokpresent (eller fler) brukar jag få som uppmuntran. Just i år blev det en extra tjock tegelsten på tre kilo (inga försök att läsa i sängen tänker göras ) "Enlightened Princesses" som handlar om en dynamisk tid och om tre kvinnor som var med att bidra till dynamiken - Caroline av Ansbach, drottning och gift med George lI, Augusta av Saxen-Gotha som fick nöja sig med titeln Princess Dowager of Great Britain eftersom hennes make kronprinsen dog i förtid och så slutligen George III:s drottning Charlotte of Streilitz. Den här boken är ett så kallat praktverk och fylld av utsökta illustrationer.


Till mig själv från mig själv blev det så ytterligare en "historiebok" av det tyngre slaget. Tusen sidor om ätten Romanov kunde jag inte motstå trots att det kommer att ta sin rundliga tid att läsa om alla dessa personer och den tid de levde i. Det gamla Ryssland upphör aldrig att fascinera.

Skönlitteraturen får vänta något just nu men på läsbordet har jag Patrick White's "The Solid Mandala" som var den roman ur den egna produktionen som han satte högst.

April är dessutom en intensiv trädgårdsmånad och det ska rensas och städas lite varstans. Tiden är mera knapp för läsning just nu med andra ord.

tisdag 4 april 2017

Unionens fall

Slaget vid Hemmingstedt (Ditmarsken) målat av Max Friedrich Koch.

"Af Guds Nåde Konge af Danmark og Norge, de Vendes og Gothers, Hertug udi Slesvig, Holsten, Stormarn og Ditmarsken, Greve udi Oldenburg og Delmenhorst". Så står att läsa under en del danska kungaporträtt och många frågar sig säkert vad Ditmarsken är för en plats. Erik Petersson ägnar ett helt kapitel åt det här området i sin bok "Furste av Norden Kristian Tyrann".

 Ditmarsken ligger i Slesvig-Holstein ganska nära både Hamburg och Lübeck och med en hel kust gränsande till Nordsjön. Fem mil på längden och fyra mil på tvären mäter det och invånarna har ständigt fört en kamp mot havet. Landet är sankt och platt. I den holsteinska krönikan kan man läsa följande: " Ditmarskerne kives inbyrdes og truer hinanden i deres eget sprog med hånlige ord og spytter hinanden i ansigtet... Og ditmarskernes kvinder er rovbegaerlige som vilde dyr og ulvinder, baerer for størstedelen aflange haetter ligesom svinetryner, har dristighed til at draebe, til at forhåne de dødes legemer og endog traekke involdene ud af dem og saette dem på lange staenger og spå af dem." Detta borde ju vara avskräckande men år 1500 trodde sig kung Hans (far till Kristian II) ha situationen i Sverige under kontroll (det hade knakat i fogarna där under en längre tid) och så tyckte han att det kunde vara dags att utöka det nordiska riket med Ditmarsken som hittills hade visat sig vara mycket svårt att kuva. Här erkände man varken kung eller kejsare - Ditmarsken var en fri bonderepublik.

I januari 1500 gick kung Hans över gränsen till Ditmarsken men en stor här (10 000 man). Det var blött och kallt och regnet föll i strida strömmar. Sedan började nordanvinden blåsa. De ditmarska bönderna rev ner vallar och fördämningar och markerna svämmade över. Många soldater drunknade . Hela företaget slutade som ett stort nederlag för kung Hans som själv undkom med blotta förskräckelsen. I Stockholm fröjdade sig både Sten Sture och Svante Nilsson. Det kom så småningom  att visa sig att nederlaget i Ditmarsken skulle bli början på upplösningen av den nordiska unionen.



måndag 3 april 2017

En stor poet är död

Jevgenij Jevtuschenko 1933-2017

Jevtuschenko skapade rubriker i svenska tidningar på 1960-talet på grund av sina diktuppläsningar i hemlandet, Sovjetunionen. Han var en passionerad uppläsare och han drog massvis med människor till sina föreställningar (om man ska använda just det ordet. Nu är han borta, död i USA, långt från hemlandet.

Ett av mina absolut starkaste minnen från diktens värld är den kväll jag satt i en sliten skolaula i Göteborg och såg och lyssnade på Jevtuschenko som deklamerade ett urval av sina bästa dikter på podiet. Peter Stormare var den kvällens svenske tolkare men han tvingades avlägsna sig i förtid. Då sa Jevtuschenko " så bra att han gick för nu kan jag läsa mina dikter på mitt eget huliganistiska vis".  Det var jag nog inte ensam om att hålla med om för Jevtuschenkos uppläsningspassion är det nog inte mycket som kan mäta sig med.

Det glittrar saltstänk på staketet.
Redan riglad är din trädgårdsgrind.
Och havet som ryker och svallar och slår mot fördämningen
suger salta solen in i sig.
Älskade, sov....
      Plåga inte min själ.
Berg och stäpp har redan somnat in
och vår haltande ,raggiga , sömniga hund
lägger sig ned och slickar sin halskedja
och grenarna
        susande
                        och vågorna
                                                  brusande -------

Några rader från dikten Älskade, sov (1963) översatt och tolkad av Hans Björkegren. Dikten i sin helhet finns att läsa i "från Derzjavin till Brodsky - Rysk Dikt i urval, tolkning med inledande essäer och kommentarer av Hans Björkegren och Lars Erik Blomqvist. (Bonniers förlag, 1989).


söndag 2 april 2017

Poesi på en söndag

Stensättningen i Carnac. Foto: Steffen Heilfort.

Eugène Guillevic (1907-1997) föddes i Carnac och blev under sin livstid kanske mera känd på andra sidan Atlanten än här i Europa. Den amerikanska poeten Denise Levertov har översatt och tolkat flera av Guillevics dikter.

Don't say that day is the same as night.
Don't say that night is alien to day.

A single veil is woven across all things
and tears sometimes

in day's brightness
or night's black.

Från Élégie de la Forêt Sainte-Croix och översatt till engelska av Denise Levertov. Dikten ingår i Guillevic/Levertov Selected Poems (New Directions förlag 1969).


lördag 1 april 2017

Furste av Norden

Kristian II i fångenskap på Sönderborg slott. Målning av Carl Bloch.

Det är farligt att gå in i bokhandlar för det kan bli rejält kostsamt. Den lokala boklådan har bytt skepnad (till det mycket bättre och större) och hyllorna var fyllda med frestelser vid mitt besök igår.  Jag gjorde som Oscar Wilde - jag föll för dem (frestelserna alltså) och hem kom jag med två böcker från historiehyllan. Den ena var Erik Petterssons "Fursten av Norden Kristian Tyrann". Erik Pettersson försöker göra en objektiv analys av mannen och kungen vilket inte kan vara särskilt enkelt, källorna är ofta bristfälliga.

Jag har inte hunnit läsa ut boken ännu men hittills, efter cirka hundra sidor, är jag inte besviken. Så småningom ska jag försöka få ihop några rader om denne märklige monark. Kristian den gode kallades han för i Danmark (åtminstone bland mina släktingar på andra sidan Sundet) men här i Sverige är Kristian för evigt förknippad med Stockholms blodbad och så har han blivit tyrannen över alla andra. Det är segrarna som skriver historien, som bekant. Sanningen brukar ligga någonstans mitt
emellan.

fredag 31 mars 2017

På önskelistan


Min önskelista har antagit gigantiska proportioner och det är svårt att gallra även om det kommer att bli nödvändigt. Jag har varken hyllor eller ekonomi som passar. Några favoriter i "materialet" finns förstås och rätt högt upp på listan ligger fotografen Bill Brandts bok om engelska författare och deras hem. Bill Brandt  (1904-1983) föddes i Tyskland men kom som ung till sin fars hemland, England. Han överlevde den tuberkulos han smittats av och kunde ta sig till Paris där han kom i kontakt med
en av den tidens störste fotografer, Man Ray. Så blev banan utstakad. Bill Brandt specialiserade sig på så kallad dokumentärfotografi och han var mycket skicklig. Boken om författarna och deras hem(bygd) kommer jag absolut att införskaffa.



Jag är också nyfiken på en australiensisk författare, Rohan Wilson. Jag vet i princip ingenting om honom men i hemlandet är han mycket uppskattad.

torsdag 30 mars 2017

Det känns som ett måste


att fara över Sundet (det med stort S) och besöka Nivaagaardmuséet som nu, under några månader, kommer att visa målningar av den holsteinske konstnären Ditlev Blunck (1798-1854). Han fick sin utbildning i Danmark ((Holstein var en del av det danska riket på den här tiden) och studerade också i Rom. Tavlan ovan är målad där och flera av de mera prominenta danska konstnärerna finns med. Vid krigsutbrottet år 1848 ställde sig Blunck på hertigdömets sida och på så vis kapade han banden till Danmark.



Jag är säker på att Nivaagaards utställning är mycket sevärd och när man väl är där kan man ta en promenad i den vackra parken och se på den del som fått namnet "Reservat for truede ord" (hotade ord). Ett av orden där är "døgenikt" och nog känns det igen från tyskans "Taugenicht" och tankarna går till Joseph von Eichendorffs novell "Aus dem Leben eines Taugenichts". Dagdrivare är väl det svenska ord som kommer närmast i betydelse.

Det går mycket lätt att komma till Nivaagaard från Malmö. Öresundstågen har direkt förbindelse med Nivå och sedan återstår en kort promenad - om man inte väljer att ta buss till destinationen. Café finns för den som vill stärka sig inför turen hem.

Om litteraturens farlighet

Rousseau
Litteraturen är farlig, sa Rousseau. Javisst, svarade Voltaire, för författarna. Man skriver på egen risk (och Voltaire låstes in i Bastiljen). De båda herrarna brevväxlade och utbytte många tankar. Här ett utdrag ur ett brev från Voltaire till Rousseau.

Min herre, jag har mottagit Er nya bok mot människosläktet. Jag tackar Er. Ni säger folk sanningar. Folk tycker om det. Men Ni korrigerar inte deras fel. Ingen kan som Ni skildra samhällets ohyggligheter i starkare färger. Det är bara vår egen okunnighet och vår svaghet som ger någon tröst. Ingen har använt så mycket förstånd på att vilja göra oss till djur. Man får lust att gå på alla fyra, när man läser Ert arbete. Dock, eftersom jag sedan sextio år förlorat den vanan, känner jag olyckligtvis att det är mig omöjligt att börja om igen, och jag överlämnar detta naturliga gångsätt till dem som är mer förtjänta därav än Ni och jag. Inte heller kan jag gå ombord för att resa till Canadas vildar, först och främst därför att de sjukdomar som besvärar mig, håller mig kvar hos Europas främste läkare, och sådan hjälp erbjuder mig inte Missouris indianer, och för det andra därför att kriget har nått dessa länder och att de exempel som våra nationer gett vildarna, gjort dem nästan lika illasinnade som vi. Jag begränsar mig till att vara en fredlig vilde i den ensamhet som jag valt ut åt mig i Ert hemland. Här borde Ni också vara.

(Brevet är skrivet 1755) och finns att läsa i "Voltaire- liv och tänkesätt" av Carl-Göran Ekerwald.

onsdag 29 mars 2017

20 januari 1961


I november 1960 stod det klart att John F Kennedy valts till USA:s president med minsta möjliga marginal. Poeten Robert Frost var en av många som talat för Kennedy i valkampanjen och han blev ombedd att recitera en dikt vid installationsceremonin i Washington i januari året därpå. Frost var då 86 år gammal och mycket bräcklig. Det blev några dramatiska ögonblick då den åldrige poeten famlade efter sitt papper med den nyskrivna dikten - men så återvann han fattningen och läste i stället med klar röst sin "The Gift Outright" utantill. Raderna på papperet fick tas fram vid ett annat tillfälle.
Frost gick ur tiden två år senare och Kennedy skrev en vacker tribut till den avlidne poetens minne.

"There is a story that some years ago an interested mother wrote to a principal of a school, 'Don't teach my boy poetry, he's going to run for Congress'. I've never taken the view that the world of politics and the world of poetry are so far apart. --- They are united because their greatness depends on courage."

Allt detta och mer därtill kan man läsa i "The Road not Taken - finding America in the poem everyone loves and almost everyone gets wrong" av David Orr. (Penguin books 2016).

The land was ours before we were the land's.
She was our land more than a hundred years
Before we were her people. She was ours
In Massachusetts, in Virginia,
But we were England's, still colonials,
Possessing what we still were unpossessed by,
Possessed by what we now no more possessed.
Something we were withholding made us weak
Until we found out that it was ourselves
We were withholding from our land of living,
And forthwith found salvation in surrender.
Such as we were we gave ourselves outright
(The deed of gift was many deeds of war)
To the land vaguely realizing westward,
But still unstoried, artless, unenhanced,
Such as she was, such as she would become. 

(The Gift Outright av Robert Frost).

tisdag 28 mars 2017

Den bärbara filosofiska ordboken


I juli år 1764 dök boken upp på bokhandelsdiskarna.

"Boken gjorde skandal. Redan den 10 september beslagtogs den hos alla bokhandlare i Genève. I december brände bödeln den i Amsterdam. I början på 1765 brändes den i Bern. I mars 1765 fördömde parlamentet i Paris boken. När den nittonårige Labarre den 1 juli 1766 brändes på bål för blasfemi, så kastades hans exemplar av ordboken med i lågorna. Den kallades omväxlande "Djävulens ordbok" och "Satans ordbok". (Citerat från "Voltaire- liv och tänkesätt" av Carl-Göran Ekerwald.)


Boken finns också att läsa i Project Gutenberg. Jag har här valt Voltaires sammanfattande ord om Oliver Cromwell. "Den bärbara filosofiska ordboken" är ständigt aktuell- precis som herr Voltaire själv.

He was brave without a doubt; so are wolves; there are even monkeys as fierce as tigers. From being a fanatic he became an adroit politician, that is to say that from a wolf he became fox, climbed by imposture from the first steps where the infuriated enthusiasm of the times had placed him, right to the pinnacle of greatness; and the impostor walked on the heads of the prostrated fanatics. He reigned, but he lived in the horrors of anxiety. He knew neither serene days nor tranquil nights. The consolations of friendship and society never approached him; he died before his time, more worthy, without a doubt, of execution than the king whom he had conducted from a window of his own palace to the scaffold.
Richard Cromwell, on the contrary, born with a gentle, wise spirit, refused to keep his father's crown at the price of the blood of two or three rebels whom he could sacrifice to his ambition. He preferred to be reduced to private life rather than be an omnipotent assassin. He left the protectorate without regret to live as a citizen. Free and tranquil in the country, he enjoyed health there, and there did he possess his soul in peace for eighty-six years, loved by his neighbours, to whom he was arbiter and father.
Readers, give your verdict. If you had to choose between the destiny of the father and that of the son, which would you take?

måndag 27 mars 2017

Från 1920-talets London

En Hispano-Souza

Bilen på bilden spelar en stor roll i Michael Arlens bästsäljande roman från 1924 "The Green Hat" och när boken blev till film spelade ingen mindre än Greta Garbo huvudrollen som Iris Storm, en kvinna som bränner sitt ljus i bägge ändar.

Michael Arlen (1895-1956) hette egentligen Dikran Kouyoumdjian och han var armenier, född i Bulgarien men familjen Kouyoumdjian flyttade till England år 1901 och det var där den blivande författaren Michael Arlen växte upp. Han skulle få ett mycket omväxlande liv. Sin storhetstid skulle Arlen få på 1920-talet och han var mycket flitig med pennan- hans verk översattes till flera språk (även svenska). Störst framgång fick Michael Arlen med romanen "The Green Hat" som finns att få i en ny utgåva (Capuchin Classics, 2008).



Stilen sägs vara speciell och bitvis mycket melodramatisk. "She was very white and her painted month was purple in the dim light and her eyes, which seemed set apart, were cool, impersonal, sensible and they were blazing blue --- like two spoonfuls of the Mediterranean in the early morning of a brilliant day. The sirens had eyes like that."

Jag måste bekänna att jag är rejält nyfiken på den här säkert mycket speciella romanen och tidsepoken gör det definitivt inte mindre lockande.

söndag 26 mars 2017

Poesi på en söndag

Walt Whitman (1819-1892)

All truths wait in all things,
They neither hasten their own delivery nor resist it,
They do not need the obstetric forceps of the surgeon,
The insignificant is as big to me as any,
(What is less or more than touch)?

Logic and sermons never convince,
The damp of the night drives deeper into my soul.

(Only what proves itself to every man and woman is so,
Only what nobody denies is so.)

A minute and a drop of me settle my brain,
I believe the soggy clods shall become lovers and lamps,
And a compend of compends is the meat of man or woman,
And a summit and flower there is the feeling they have for
     each other,
And they are to branch boundlessly out of that lesson until it
     becomes omnific,
And until one and all shall delight us, and we them.

Från Songs of Myself, Leaves of Grass

fredag 24 mars 2017

Poeter tänder bara lampor. Dikter av Emily Dickinson


I den här vackra volymen ryms trettiotvå dikter  av Emily Dickinson, kärleksfullt och pietetsfullt översatta av Ann-Marie Vinde (originaldikterna är inkluderade). Att översätta lyrik är en oerhört svår konst och Emily Dickinsons dikter är speciella i sig. Jag är därför fylld av beundran inför Ann-Marie Vindes arbete och alla lyrikälskare borde få sitt lystmäte med den här samlingen. Jag uppskattar också de utförliga förklaringarna av både skrivtecken och uttryckssätt jämte slutordet "översättarens många överväganden".

Dikterna har delats in i fem avdelningar och jag blir alldeles extra förtjust i den första, den som har fått rubriken "Diktande" ( de övriga fyra är "Ett stort och ett svagt jag, Våndor, Inlevelse och utlevelse och I naturen").



Emily Dickinson behöver ingen närmare presentation men några få rader ändock. Hon levde mellan 1830 och 1886 och hela tiden i Amherst, Massachusetts. Dickinson föredrog den tillbakadragna tillvaron och de vänskaper hon hade formades främst genom brev. Under sin relativt korta levnad hann hon skriva nära 1800 dikter och bara ett fåtal blev publicerade. Det var systern Lavinia och vännerna Thomas Higginson och Mabel Loomis Todd som tog sig an den efterlämnade skatten och såg till att Emilys verk inte blev bortglömt.

"Poeter tänder bara lampor-
de själva - slocknar---

Fortsättningen på dikten talar dock ett mera optimistiskt språk och poetens rader kan komma att spridas ut likt solens stålar- genom århundraden. Med den här fina samlingen kommer poeternas himmel att stråla klarare. "Poeter tänder bara lampor" har getts ut av förlaget Bokverket.

torsdag 23 mars 2017

Vagabonden från Cornwall

Newlyn i Cornwall i början av förra seklet

"All the world is my field of glory
on her hills I will carve my story"

Orden är Crosbie Garstins (1887-1930), författaren och äventyraren som föddes och växte upp i Cornwall men som kom att göra praktiskt taget hela världen till sitt hem. Han föddes med en enorm frihetslängtan och så snart han var gammal nog begav han sig ut på olika äventyr. Han tog arbete som cowboy i Montana, for vidare till Japan, Kina och bara 25 år gammal drev han en boskapsranch i Bechuanaland.

Crosbie Garstin skrev också böcker - romaner och diktsamlingar. Mest känd är han nog för sin Penhaletrilogi (första delen " The Owl's House" kom ut 1923) som har handlingen förlagd till 1700-talets Cornwall. Det finns en svensk översättning men den är av gammalt datum och lär vara svår att få tag på.

Garstin dog under mycket mystiska omständigheter. Han försvann i havet när hans roddbåt kapsejsade utanför Devonshires kust.

"I've seen the wizard Northern lights
With swords and spears and flags unfurled,
Streaming across the polar nights,
Ghost armies of a shadow world.

I've slept beneath the Southern Cross
Sheep-sharing on the Great Karroo,
I've seen the flung Sierras toss
Like a white wave against the blue ------
(Från Vagabond verses).

Det finns en alldeles färsk biografi över Crosbie Garstin och hans rika, omväxlande liv, skriven av konsthistorikern David Tovey. "The Witty Vagabond - a biography of Crosbie Garstin, author, artist, adventurer." (Wilson books, 2016). Penhaletrilogin (på engelska) har getts ut i nya versioner och går att få tag på i vilken näthandel som helst, skulle jag tro.