onsdag 18 juli 2018

Om att cykla


Ett foto från 1895 - cyklingens konst kan vara knepig om man lär sig i mogen ålder. Här är det suffragetten Frances Willard som har satt sig på sadeln. Frances skrev dessutom en bok i ämnet " A wheel within a wheel: how I learned to ride the bicycle, with some reflections by the way."

Om cykling har även Johannes V Jensen skrivit i en liten skiss från 1916. Redan på den tiden cyklades det i Köpenhamn, minsann.

" København er en By hvor Damer cykler. Tusinder af unge, velopdragede Damer af Selskabet bevaeger sig i Hjemmedragt, som de staar og gaar, omkring Byen paa Cykle, uden at nogen Finder det opsigtvaekkende, fordi man er vant til at se det, men i Virkeligheden et Traek som ikke genfindes noget ander Steds i Verlden. I intet andet Land jeg kender har Cykeln en saadan Udbredelse som i Danmark.--- Hver Morgen inden 9 er det smalle Straede, Strøgets Allerhelligste, hvor der ikke maa cykles laengere op ad Dagen, en eneste samlet Strøm af Cykler, Københavnerinden der begiver sig til sit Kontor. Det er Byens største Sevaerdighet."

Utdraget har jag hittat i "Bybilleder" ( Bente Scavenius och Bo Tap Michaëlis)


Foto: Hernán Pinera.


tisdag 17 juli 2018

Ikaros hav


Pappersåtervinningstunnan svämmade över och nyfiken som jag är hävde jag mig upp för att se vad som orsakade den ovanligt stora "massan". Jag blev både förvånad och ledsen när jag upptäckte att någon använt sig av denna avfallsstation för att rensa ut i säkert ganska välfyllda bokhyllor. Flickan som trampade på brödet, tänkte jag och så räddade jag det som räddas kunde. Mitt bibliotek har fått en massa nya tillskott men bara några hundra meter längre bort finns ett annat, större och allmänt dito som har ett litet antikvariat i vestibulen. Dessutom tar flera välgörenhetsorganisationer emot böcker - de hämtar vid behov i hemmet, så inte behöver man kasta sina böcker i kommunens tunnor.

Nu har jag lagt en fin förstaupplaga av Göran Schildts "Ikaros hav" på mitt läsbord. Här reser Schildt med sin segelbåt Daphne runt den grekiska skärgården med start i Venedig. Det är en resa i en förgången tid i dubbel bemärkelse och en seglats som inte går att göra om idag. Världen ser nu helt annorlunda ut.

Hettan kommer att omgärda mig ännu en dag denna underliga sommar. Skönt då att kunna drömma sig bort till ett svalkande, blått Medelhav.

måndag 16 juli 2018

De ödsliga rummen


För något år sedan besökte jag det fina Ordrupgaard utanför Köpenhamn. Då visades en utställning med verk av Vilhelm Hammershøi (1864-1916). Hans rum är oftast avskalade och i milda, gråaktiga toner där det är tystnaden som talar. På tavlan ovan är det hustrun Ida som utgör det levande inslaget men hon har ryggen vänd mot betraktaren.

" Saeregen stilhed i ensomme stuer" är rubriken på kapitlet jag läser i "Bybilleder" och det litterära illustreras med ett utdrag ur en novell av Astrid Ehrencron-Müller (Kidde - 1874- 1960). Tyvärr är hennes böcker tämligen svåra att få tag på idag om man inte väljer att läsa i e-boksformat ( vilket jag avstår från). Ehrencron-Müller påverkades starkt av Selma Lagerlöf och en hel del av hennes berättelser har handlingen förlagd till Värmland. Utdraget i "Bybilleder" är hämtat från novellsamlingen "Skumringshistorier fra det gamle Hus" (1904) och här handlar det om ensamma existenser och bortglömda människor - mitt i det brusande livet som omger dem.
I "Damen med rosen" möter läsaren Jeanette som bor i ett gammalt hus i Christianshavn.

"Der sidder hun, naar hun en enkelt Aften lykkelig har undgaaet Venindernes lange Fangearme, ved at forsikre den ene, at hun har lovet sig til den anden- dér sidder hun krøben sammen oppe i det ene Hjørne af den store, gamle Sofa, lige under den grønne Kløverskaerm paa Standlampen, med Benene trukket op under sig, og med Cigaretten vipende mellem Laeberne, mens Øjnene langsomt og med en dvaelende Interesse flytter sig fra Genstand til Genstand i Stuen."

lördag 14 juli 2018

Köpenhamn


Paul Fischer ( 1860-1934) är mest känd för sina målningar av Köpenhamnskt gatuliv men jag kunde inte motstå tavlan med den läsande kvinnan. Koncentrationen är total och den som låtit sig dras in i en god roman/novell förstår precis det som bilden vill förmedla.


Damen i rött. Här är det 1890-tal i Köpenhamn. Jag tycker mycket om tavlan- mest för den originella färgsättningen.

Om Paul Fischer kan man läsa i "Bybilleder" som handlar om Köpenhamn i ord och bild. En mycket vacker och inspirerande bok.

fredag 13 juli 2018

Po


Italiens mäktiga flod flyter i östlig riktning - i hela sextiofem mil. Från Turin till Venedig rinner vattnen och genom sex italienska regioner. Paolo Rumiz har färdats på olika typer av båtar längs Pos sträckning och denna resa har han dokumenterat i en bok ( som jag läser i tysk översättning eftersom jag tyvärr inte behärskar italienska).

Paolo Rumiz kommer från Trieste och enligt uppgift skriver han lite i stil med Claudio Magris ( som ju också hör hemma i denna stad). Jag har precis fått "Die Seele des Flußes" i mina händer och ser fram emot långsam läsning. Denna sommar går ingenting snabbt förutom tiden.

Själv har jag färdats via järnväg och färjor en hel del de senaste veckorna och det har blivit lite si och så med böckernas värld- verkligheten har tagit överhanden. Gott så. Tids nog kommer de korta och mörkare dagarna.


torsdag 12 juli 2018

Nervernas poesi


Så gick turen till Gudhjem på Bornholm. Den lilla staden vimlade av turister som alla trängdes på de smala och slingriga gatorna. Butikerna ( turistfällorna) är många ( kanske alltför många) och vi sökte oss till en sidogata för att leta upp Oluf Høst-muséet. Årets utställningstema var eld och Høst målade gärna eldsvådor. Muséet ligger inrymt i Høsts hem och man har en vidunderlig utsikt ut över Östersjön och Christiansö. Trädgården är kuperad och fylld av blommor och grönska. Ett stilla regn föll och det var en dag med behaglig temperatur.

Med hem förde jag boken ovan, en vackert illustrerad biografi om konstnären- hans liv och verk. Oluf Høst var såtillvida lyckligt lottad att han kunde leva på sin konst. Inte alla förunnat.


Fotot är lånat.

"Et maleri er ingenting uden nervernes poesi- ellers er det bare stof og materie."

Oluf Høst 

söndag 8 juli 2018

Kvinnan med Leican


Gerda Taro (1910-1937).

Stregapriset går i år till författarinnan Helena Janeczek för boken om fotografen Gerda Taro " La ragazza con la Leica." Helena Janeczek kommer ursprungligen från Tyskland men har bott i Italien sedan hon var 19 år. Flera av hennes böcker har översatts till franska, tyska och spanska och det finns också en engelsk översättning.

Gerda Taro dog när hon dokumenterade det spanska inbördeskriget - hon begrovs på Père Lachaise- kyrkogården den dag hon skulle fyllt 27 år. Helena Janeczek har skrivit om Gerdas korta men intensiva liv och jag hoppas att det kommer åtminstone en engelsk översättning.



Under tiden sneglar jag på Janeczeks  "The Swallows of Monte Cassino" som handlar om det kända slaget (1944). Helena Janeczeks bok berättar dock inte bara om Monte Cassino - hon väver också in historien om den egna familjen (den var judisk) och deras öde i östra Europa.





fredag 6 juli 2018

En hyllning till Köpenhamn


Den här boken stod jag länge och bläddrade i på Dams bokhandel i Rønne. Tyvärr kändes den för dyr i inköp och även något tung att asa på eftersom vägen hem just då kändes mycket lång. Nu har jag i alla fall satt upp "Bybilleder" på önskelistan så kanske, så småningom, en julklapp.

Ett mycket vackert verk är det och här blandas konst med litteratur för att fånga det som kanske är Köpenhamns själ. Här möter läsare författare som Pontoppidan, Drachmann och Bang för att nämna bara några få och både äldre och modernare konst finns representerad.


En vy från Österbro i mitten av 1800-talet. Konstnär: Christen Købke.

torsdag 5 juli 2018

Slott och herrgårdar

Näsbyholm ( teckning av Ferdinand Richardt- 1819-1895).

Jag är helt fördjupad i Niels Peter Stillings praktverk om de danska herrgårdarna i Skåne, Blekinge och Halland. Tjocka och tunga böcker är inte det enklaste att sträckläsa men allt går med god vilja. Stilling skriver om den danska historien och männen och kvinnorna som skapade den. Kängor utdelas flitigt till danskfientliga svenskar som till exempel Axel Oxenstierna och den danske landsförrädaren Corfitz Ulfeldt behandlas mycket omilt, han också. Illustrationerna i boken är många och vackra. Jag fastnar framför allt för de utsökta teckningar som Ferdinand Richardt gjort.

Richardt målade och tecknade både landskap och porträtt och år 1873 utvandrade han till USA. Många är de slott och herresäten han avbildat och hans målningar av Niagarafallen är berömda.



onsdag 4 juli 2018

Tidsresor

Gravstenen över Thale Ulfstand, hennes man Poul  Laxmand och sonen Holger.

Jag reste tillbaka till medeltiden ett tag via det storslagna herresätet Bosjökloster. Rosorna prunkade och doftade i solskenet och Ringsjön glittrade och blänkte. I de gamla valven fanns gott om svalka denna heta sommardag och vi deltog i benediktinernunnornas vardag en stund innan vi hittade porträttgalleriet och stannade vid bilden av en urstark kvinna - Thale Ulfstand. Hon kom i besittning av Bosjökloster år 1560 och jag tänker mig att hon styrde det med järnhand. Hon gifte sig med Poul Laxmand, fick tre barn - blev änka tidigt och hon kom också, tragiskt nog, att överleva alla sina barn. Thale Ulfstand gick ur tiden 1604.


Jag kunde inte motstå denna tvåkilosklump till bok- ett verkligt praktverk som berättar om de flesta av de slott och herresäten som finns i Sveriges sydligaste delar - "Danmarks Herregårde - Skåne, Halland och Blekinge" ingår i en serie om Danska "Herregårde" och Skåne har faktiskt inte varit svenskt särskilt länge, historiskt sett.

Gyldendals förlag har gett ut. Niels Peter Stilling är en av Danmarks främsta experter på just herrgårdar och deras historia.

(Fotot på Thale Ulfstands grav är taget av Sven Rosborn).

måndag 2 juli 2018

Ingenting nytt under solen

Oscar Levertin. Porträtt målat av Carl Larsson 1906.

Ingenting nytt under solen
hur du yves och tror.

Samma vävnad i stolen
spände min mormors mor.

Välj vad ränning och
rutning som helst,
mönstret är tusende år.

Allting är gammalt.
Gammalt är äldst.

Evigt skyttelen går.

Från Salomos ammas vävvisa. ( Kung Salomo och Morolf. 1905).


söndag 1 juli 2018

Nostalgiläsning


Det var någon gång i slutet av 1970-talet och jag pendlade med ett långsamt SJ-tåg fem dagar i veckan och ja, det blev många böcker lästa under den tiden. Pressbyråbutiken på Södergatan i Malmö hade ett hyfsat sortiment av engelska och amerikanska nyheter och jag tittade in ganska ofta. En av de böcker jag minns speciellt är Renata Adlers fragmentariska och ganska speciella roman "Speedboat" ( nog måste den ha översatts till svenska?)- tyvärr är minnet kort och jag har glömt det mesta av innehållet.

Sjuttiotalet var en rätt underlig dekad, en tid med många udda idéer och för min egen del en tid av ständig rörelse (mestadels bort från Sverige). Hur som helst, nu tänker jag läsa om och se om minnen kan återuppväckas. New York Review of Books har gett ut Renata Adlers roman på nytt och jag kunde inte motstå frestelsen ( mitt gamla ex. av boken har försvunnit under årtiondenas gång).

Vi skriver juli. Redan- och sommaren fortsätter att ila.