fredag 30 september 2011

En av höstens sista blommor







En sammetsaktig, lila gladiolus. Den blommade sent (tack för det!) och jag plockade in den. Ett naturens underverk med alla de vackra skiftningarna i så många violetta toner. Trädgården börjar ingå i vintervilan nu- det enda som trotsar årstiden är några ringblommor och en cerisefärgad aster. Dahliorna ser tufsiga ut och solrosorna gläder numera bara småfåglarna. Höstplantering av lökar hör dock till de mera lustbetonade sysslorna just nu. Det är alltid lika roligt att trycka ner dessa lökar (och så glömmer jag bort dem)- till våren växer spänningen för jag vet aldrig vad och var jag har planterat... :-)





En resa längs Memel

Den tiden är förbi när det gick att slänga ner ett par t-shirts och en tandborste i ryggsäcken och bara ge sig iväg. Nu krävs det (beklagligtvis) mera planering och allra enklast ter det sig därför att resa tillsammans med böckerna. Jag blev intresserad av boken om Memel som har undertiteln "en europeisk flods kulturhistoria". Nog borde jag kunna lära mig en hel del på den här bokresan?

Memel väcker lite tråkiga minnen- visst tänker man på den gamla tyska nationalsången- men jag tänker inte låta Hitler och hans anhang fördärva resan för mig. Nu skriver vi 2011 och jag vill ju så gärna veta mera om den här floden och områdena den rinner genom. Resan går från Minsk till Kurisches Haff.

Luisa Famos- poesi på rätoromanska

Hon blev bara lite över 40 år gammal- författarinnan och poeten Luisa Famos. Hon skrev på sitt eget språk- rätoromanska. Nu har jag läst flera av hennes dikter i tysk översättning. Hon visste att hennes dagar led mot slutet- och raderna är fyllda av vemod och längtan- och kärlek till naturen.

Jag läste om Luisa Famos i Angelika Overaths trevliga bok om Sent (som ligger i Engadin, rätoromanska Schweiz). Jag var bara tvungen att skaffa mig boken med Luisa Famos dikter.


Vo tuots eschat passats

Sainza laschar fastizis

Vo d'eirat qua annorums

Ant co eu

Vo eschat uossa

Aint in mai

Meis padernuors

Dit am vo

Chi ch'eu sun.


Alle seid ihr vergangen

Spurlos

Jahre und Jahre vor mir

Wart ihr hier

Nun seid ihr

in mir

Meine Vorväter

Sagt ihr mir

Wer ich bin.


-----

E cur ch'eu sarà morta

Chi badarà ch'eu nu sun plü?

Forsa il sulai

Perche eu nu clej plü

Seis razs

Forsa il vent

Sch'eu nu til quint plü

Mia istorgia


Quels m'han acceptada

Quella ch'eu sun.


Und wenn ich tot bin

Wer wird merken, dass ich nicht mehr bin?

Vielleicht die Sonne

Weil ihre Strahlen

Nicht mehr pflücke

Vielleicht der Wind

Wenn ich ihm meine Geschichte

Nicht mehr erzähle


Die haben mich genommen

Wie ich bin.


Från "eu sun la randolina d'ünsacura (ich bin die Schwalbe von einst). (Översättning: Mevina Pourger och Franz Cavigelli.) Limmat förlag- Zürich.



Bokförlaget Perenn

Jag hade ingen möjlighet att åka till Bokmässan i år- tyvärr, tyvärr. Då hade jag absolut besökt bokförlaget Perenns monter- men Bodil Zalesky var där och hon skriver om förlaget HÄR.

Karl-Markus Gauss är en författare som jag tycker mycket om- "De döende européerna" (som alltså ges ut av Perenn) tillhör en av mina större läsupplevelser under det här året. Mina tankar om boken finns här på bloggen. Även Mimmimarie har läst och gillat.

Jag ser med spänning fram emot nya läsupplevelser via Perenn!!

På läsbordet just nu

Juan Marsé är en av Spaniens mest kända författare och han har prisbelönats många gånger om. (Cervantespriset fick han år 2008). Mitt urval av hans böcker begränsas av mina bristande språkkundskaper- jag måste förlita mig på översättningar. På svenska finns :

Sista kvällarna med Teresa, 1981
Guldflickan, 1982

(båda utgivna på Wahlström & Widstrands förlag).

Här kan man också läsa vad Peter Landelius skriver om Juan Marsés roman"Señora Mirs heta tårar" på Dixikon. Och ja- det är på tiden att det kommer flera översättningar.

Dödsscener i litteraturen II



Medan "The Guardian" mest uppehåller sig vid Dickens och systrarna Brontë funderar jag vidare på ämnet. Mimmimarie framhåller "Anna Karenina" av Leo Tolstoj och "Moderspassion" av Majgull Axelsson. "Moderspassion" har jag inte läst (ännu)- men jag står i lånekön... (det lär ta tid...). Det verkar att vara en roman med många intressanta facetteringar.



Jag väljer själv Niels Lyhnes död i romanen (av J P Jacobsen) med samma namn. "Niels Lyhne" kom ut 1879 och den senaste svenska översättningen daterar sig till 1996 (tyvärr finns inte boken på särskilt många bibliotek- man kan undra varför). Niels Lyhne är gudsförnekaren som vill dö stående. Han vän Hjerrild säger " Dersom jeg var Gud, vilde jeg da langt hellere gjöre den salig, der ikke omvender sig paa det sidste". Romanen om Niels Lyhne kan man läsa hur många gånger som helst. När det nu ska vara nordiskt tema på bokmässan nästa år- ja... då kan man kanske hoppas på att en del klassiker blir uppmärksammade på nytt. Vill man läsa "Niels Lyhne" på originalspråket finns det många utgåvor att välja mellan.






torsdag 29 september 2011

Dödsscener i litteraturen



Det är inte min idé- den kommer från den brittiska tidningen "The Guardian's" bloggsida.



Jag tänker rent instinktivt först på Kristinas sorgliga död i Utvandrarserien av Vilhelm Moberg- och så Niels Lyhnes död i JP Jacobsens roman med samma namn. Niels Lyhne som skulle dö stående. Jag ska leta upp boken i morgon- och under kvällen ska jag fundera lite mera på ämnet. Har ni andra bloggare några favoriter? (om man nu kan använda ordet "favorit" i ett sådant dystert sammanhang).


En samling bokrecensioner

Långlivad ålderdom vad är
den värd som gåva?
När hjärnan trött och tom
blott längtar att få sova
Livsdyrkaren blir dödens vän
och lyssnar tyst till hjärtats slag
Men känner aldrig mer igen sig själv
sitt rätta jag
Och själen får sitt otium
först bortom tid och rum
Ack, årens bleka solnedgång
är den väl värd en sång?

Anders Österling

Min far blev nära 91 år gammal. Under lite över 15 års tid skrev han sorgfälligt ner sina tankar om böcker han läst- en hel liten pärm blev det, fylld av tättskrivna A:5 ark. Dikten av Anders Österling satt först i pärmen-och den är en passande början- cirkeln som sluts.

Vi hade inte riktigt samma boksmak, pappa och jag, men flera av de lästa böckerna känner jag igen- en hel del har redan blivit så gott som bortglömda. Till exempel Claire Etcherellis "Elise eller det riktiga livet" som kom i svensk översättning år 1975- (ny utgåva 1988 och talboksutgåva 2004). Pappa har speciellt intresserat sig för efterskriften som inkluderar ett samtal mellan Etcherelli och Simone de Beauvoir: " Eftersom vi lever i ett samhälle där folk bara ser till det yttre, då är man olyckligtvis tvungen att vårda sig om sitt utseende om man söker en plats eller vill behålla den man har. Och då köper man den där klänningen".

Boken "Elise eller det riktiga livet" kom ut på originalspråket redan år 1967 och den tilldelades Prix Fémina. (Den filmatiserades år 1970).

För er som inte redan läst

Bodil Zaleskys fina reportage från bokmässan HÄR en länk. Och ja, det handlar om tyskspråkig litteratur och om bokförlaget Thorén & Lindskog som verkligen drar många strån till stacken för att vi här i Sverige ska kunna få ta del av all den nya och spännande litteratur som produceras i de tyskspråkiga länderna.

Bodil har också intervjuat Jörn Lindskog- och HÄR är länken till den intervjun- en gång till.

Själv läser jag Peter Stamms roman "Sju år"- och har väldigt svårt att slita mig- rapport kommer så småningom. ("Sju år" är utgiven av Thorén & Lindskog).

onsdag 28 september 2011

Bokhandlar och bibliotek

Visst ser den lockande ut- boken om de vackraste bokhandlarna i Europa? Den skulle jag gärna vilja ha- men priset avskräcker. Det får bli en dröm, än så länge.

Betydligt mera överkomlig i pris är då "Överlevnadsbiblioteket" av samme författare. Jag har bläddrat igenom boken som hastigast och konstaterar att den är riktigt trevligt upplagd i kapitel med titlar som "Att komma överens med sig själv", Att leva med svagheter och laster, Livet består av stort och smått, Att bege sig till fjärran platser, etc. Rainer Moritz delar ut lästips- och tipsen är många och jag blir glad för väldigt många av böckerna här har jag inte läst. (Boken finns dock bara på tyska).


I kategorin "Den som drömmer om att åldras med värdighet" rekommenderas läsning av Theodor Fontanes "Der Stechlin" från 1897(Någon svensk översättning av boken kan jag inte hitta).


Här finns också rekommendationer att läsa Richard Yates "Revolutionary Road" , Elfriede Jelineks "Pianolärarinnan", Carson McCullers "The Heart is a Lonely Hunter" ... (då under andra rubriker). Summa summarum- en mängd fina boktips- och jag tänker ha - för att använda ett amerikanskt uttryck " a field day".

Min bevakningslista blir allt kortare- det blir en dyr höst....

Idag vällde det in böcker som är redo att levereras från min bevakningslista (om jag nu trycker på sänd-knappen, vill säga). Thomas Bernhards "Wittgensteins brorson" kommer jag definitivt att köpa på mig- jag vill inte riskera att bli utan. "Bergtagen" av Thomas Mann är ett annat måste. Ja, och så var det "Schweiz berättar" och Katarina Frostensons "Flodtid"..... och resten... ja, det gäller att vara ståndaktig. Det finns ju bibliotek också även om just "mitt" opererar under synnerligen nedskurna former fram till och med april nästa år.

Spännande ordkonst



Från diktsamlingen "Fantom Fan" av Friederike Mayröcker (1971)


Lassen Sie die Wörter aufjaulen!

Machen Sie öfters mal boingg-boingg!

vergessen Sie die ganze Sprache.

Legen Sie Silben aufs Eis! Wärmen Sie sich an

den Deklinationen die Füsse!

Stören Sie die Sprache ein wenig mehr!

Drücken Sie gegen die Wand bis sie schreit!


(från "Anleitungen zu poetischen Verhalten" - Fantom Fan)


Friederike Mayröckers poesi kan man hitta i svensk översättning- senast utkommet: "Scardanelli" - Ellerströms förlag.

Högtidsstund

Floden Achurjan- gränsflod mellan Turkiet och Armenien. (Fotot är lånat från Wikipedia).

Nu har senaste numret av tidskriften Karavan landat i brevlådan. Visst blir det en högtidsstund då. Som vanligt dras jag omedelbart in i nya litterära världar- och introduceras till spännande författare- fjärran från allt "överhypat" som brukar slå mot en på alltför många kultursidor.

Jag läser med alldeles speciellt intresse artikeln om den armeniska författarinnan Jaklin Celik (och jag ber om ursäkt för stavningen)- och hennes novellsamling "Kum Saatinde Kumkap1" som faktiskt finns i engelsk översättning (tyvärr inte i svensk....) "Stories from the Sandgate" (2002).

Jaklin Celiks familj flyttade till Istanbul i Turkiet när hon var bara två år gammal och berättelserna i boken härrör alla från barndomen i Istanbuls innerstad.

Jaklin Celik har publicerat ytterligare en novellsamling "Y1lann1n Yolu" (Ormens väg), en reseskildring "Kacak Yolcu" (Fripassageraren) och senast romanen "Öfkenin Senligi" (Vredens glädje). Inte någon av dessa böcker finns i svensk översättning. Tyvärr. Kanske vågar man hoppas.....? Under tiden njuter jag av de två berättelser av Jaklin Celik som finns att läsa (på svenska) i Karavan. Stort tack för det.

Här en länk till en bloggare som har läst "Stories From the Sandgate".

tisdag 27 september 2011

Maxim Biller

Maxim Biller är en tysk författare (men född i Tjeckoslovakien) som i vart fall blivit översatt till danska. Jag läser i Volker Weidermanns bok "Lichtjahre" och Biller är definitivt ett namn jag tänker lägga på minnet. Biller ägnas faktiskt nära sex sidor av Wiedermann- det är en hel del. Om "Bernsteinstage" (Bärnstensdagar) från 2004 skriver Wiedermann " En av de vackraste av Billers böcker- vemodiga berättelser från författarens barndom i Prag"-

Debutboken var "Wenn ich einmal reich und tot bin" (det är den som avbildas i dansk översättning ovan).

En exilens poet

Juan Gelman- född 1930 i Buenos Aires, Argentina.

Det finns och har funnits alltför många poeter som tvingats i exil. Juan Gelman är en av många. Argentinare med rötterna i Ukraina - han tilldelades det prestigefyllda Cervantespriset år 2007.

Han blev tidigt politiskt aktiv men efter militärjuntas maktövertagande år 1976 tvingades Gelman i exil. Hans son och sonhustru blev båda mördade och deras lilla dotter blev tvångsbortadoperad.

Här lite historiska fakta om Argentina från Wikipedia:
"1946-55 var Juan Perón president och han återkom på posten 1973 men avled 1974. Han efterträddes då av sin fru Isabel Perón men hon störtades av en militärjunta 1976.
Under de diktaturåren inleddes en massiv politisk förföljelse med hundratusentals fängslade. Människorättsgrupper uppskattar man att uppemot 30000 argentinare försvann, många gånger efter att ha torterats i läger likt det ökända ESMA. Därutöver tvångsadopterades uppemot 500 barn som i huvudsak blivit födda under fångenskap. Militärdiktaturen försvagades efter nederlaget i Falklandskriget 1982 och sedan 1983 års val har Argentina varit en demokrati."

År 1988 återvände Gelman till Argentina men han är numera bosatt i Mexico. Det finns inte så mycket av Gelman översatt till svenska- han finns representerad i antologier men jag tror inte att han fått en "hel" diktsamling översatt till svenska. Jag har hittat hans"Selected Poems" via nätbokhandeln (begagnat exemplar)- och här skriver en poet som är hårt märkt av sitt öde.

some of the obligations of exile:
don't forget exile/
fight the language that fights exile/
don't lose sight of exile/ or rather the land/
or rather the homeland or mother's milk or handkerchief
where our childhood vibrates/
don't forget the reasons for the exile/
the military dictatorship/ the mistakes
we made in your name/ against you/
land we are made of/ land our feet
are covered with/ like the dawn spread out/
and you/ little heart who wants to see any morning
as oblivion/ don't forget
to forget the forgetting

Från diktsamlingen "Under foreign reign". Översättning Joan Lindgren

En inspirerande bok om tyska författare från 1945 och fram till idag

Vill man få ny läsinspiration och lära sig mera om tysk litteratur av modernare slag tycker jag att man ska investera i den här lilla boken (ja liten och liten- den är på drygt 300 sidor). Naturligtvis blir det inga djupdykningar men "lagom" beskrivningar- tungläst är det inte. Den här boken (då i pocketutgåva) blev en bästsäljare i Tyskland- och det kan jag förstå.

Mycket att utforska!

Några ord om "Mina priser" av Thomas Bernhard



Det är 21 år sedan Thomas Bernhard gick ur tiden- men hans böcker läses som aldrig förr och under året kommer flera av hans verk ut i nya svenska utgåvor (Tranans förlag). Jag har precis läst ut ett av dessa "Mina priser"- som är en sammanfattning av Bernhards tankar inför mottagandet (och efter) av nio litterära priser som han tilldelats. Ett par av talen Bernhard höll vid prisceremonierna finns också återgivna i boken.


Jag har väldigt svårt att skriva något som liknar vettiga tankar om "Mina priser"- Thomas Bernhard är mästerlig- han är en skrivkonstnär utan dess like- och han är precis lika arg och avståndstagande som vanligt. Han biter sig fast i en scen och så kommer orden... de strömmar. Inför "Grillparzer-pris-ceremonin" t ex tvingas författaren köpa en ny kostym- något som tar upp större delen av just den hågkomsten. (Jag tror inte att någon annan författare skulle kunna lyckas med konststycket att få inköpet av en kostym att bli så fängslande).


Ett kapitel har titeln "Österrikiska statens litteraturpris"- här tar Bernhard ut svängarna extra mycket. Han låter knutpiskan vina över kända och okända. Han påpekar också flera gånger att det är fråga om det "lilla priset" (det som brukar ges till mycket unga och nyetablerade författare)- inte det stora och mera prestigefyllda priset.


"När folk sedan frågade mig vem som fått det så kallade statens stora pris, sade jag varje gång, bara arshål, och när de frågade mig vad dessa arshål hette så nämnde jag en rad arshål för dem, som alla var obekanta för dem, bara för mig var de här arshålen bekanta. Och den här konstsenaten är alltså sammansatt av bara arshål, sade de, eftersom du betraktar alla som sitter i konstsenaten som arshål. Ja, sade jag, i konstsenaten sitter bara arshål och närmare bestämt bara katolska och nationalsocialistiska arshål och dessutom några judealibin." (s.81 "Mina priser").


Och varför accepterade då Bernhard dessa priser? Han uppger själv att han behövde pengarna.


"Mina priser" är en bok man inte kan släppa när man väl börjat läsa (det är ofta så, tycker jag, med Thomas Bernhards verk). Bernhard upphör aldrig att fascinera- och om någon skulle ha tilldelats ett stort pris (Nobelpriset) så är det han.


Jag länkar HÄR till Torbjörn Flygts recension av Bernhards "Skogshuggning" som kom i svensk översättning 2007.


"Mina priser" är utgiven på Tranans förlag och översättningen är gjord av Jan Erik Bornlid.


Givetvis ska jag läsa "Självbiografierna" också.

måndag 26 september 2011

Noveller från Schweiz

Den här novellsamlingen har inte kommit ut ännu men snart så... Tranans förlag ger ut- och här finns det noveller på de fyra officiella språken i Schweiz- tyska, franska, italienska och så rätoromanska. Jag är verkligen nyfiken...

Jaha, så var det dags för lite nya böcker igen....

Ordböcker är dyra- men utan en rejäl och bra ordbok står man sig slätt. Nu hoppas jag hitta alla de ord som jag inte begriper i kommande franska läsutmaningar. Jag har lovat mig själv att de ska bli flera. (Tack Petra!)

Jag kan inte påstå att jag gillar omslaget till Georg Heyms novellsamling som alltså finns i svensk översättning. "Tjuven" heter den och särskilt uppmuntrande läsning lär det inte bli- men jag är intresserad av denne tyske författare som det sannerligen inte finns mycket att läsa av på svenska språket.



Kubansk lyrik... och författarinnan Dulce Maria Loynez är en av tre kvinnor som tilldelats Miguel de Cervantespriset. Det fanns en samling "selected poems" i engelsk översättning- och det lär jag få nöja mig med. Jag är mycket spänd på Loynez poesi.

Nu väntar jag på att det ska komma ett sms... snart hoppas jag....



Shanghai Performance




Om Silke Scheuermanns författarskap skriver Karin Nykvist en del i dagens Sydsvenska. Hon lovprisar novellsamlingen "Rika flickor" (den har det bloggats en del om, vet jag) och även romanen "Timmen mellan hund och varg" (den har jag också läst och tyckt om).




Det är glädjande att få veta att Scheuermanns senaste roman "Shanghai Performance" kommer att översättas till svenska- men lite tråkigt att man måste vänta ett helt år.... Jag försöker nog läsa på originalspråket. Boken har fått mycket god press i Tyskland. Ämnet den här gången är framför allt motsättningen mellan konsten och mammon. (Nog så aktuellt). Jag läser också att "Shanghai Performance" är en utvecklingsroman. Det blir nog ett tryck på sändknappen så småningom. Tålamod är inte en av mina dygder.....

När John Blund inte ville dyka upp....

Det händer ibland att nätterna blir långa- och då är det bra att ha ett välfyllt nattduksbord nära till hands (fyllt med böcker då så klart...). I vargtimmen läste jag min alldeles pinfärska "Mina priser" av Thomas Bernhard. Jag upphör inte att fascineras av denne författare med sitt så oerhört speciella skrivsätt. Hans tankar offrar jag gärna lite nattsömn på. Jag har inte läst ut ännu så det blir rapport vid ett senare tillfälle. Härliga Tranans bokförlag som ger ut så många av Bernhards böcker i höst! "Självbiografierna" och "Wittgensteins brorson" bland andra.

HÄR en länk till Tranans förlag. Mycket spännande på gång.

söndag 25 september 2011

Årets bokmässa



är väl i det närmaste slut nu- och så ser nog många fram emot nästa år- alleredan. Nordisk litteratur ska det handla om då (har inte just nordiskt varit på tapeten ganska många gånger tidigare?). Själv hade jag nog gärna sett något mera "exotiskt".



Nordiskt blir det snart nog för i början av december ska nomineringarna vara klara till Nordiska rådets litteraturpris som sedan delas ut i början av nästa år. Gyrdir Elíason från Island vann årets pris med sin "Bland träden"- den är på väg i svensk översättning. (Reverb förlag).

Men först ska det utses en nobelpristagare i litteratur.... det dröjer inte så länge....




Läsglädje en solig dag i september

Så tog den slut... den trevliga och lärorika berättelsen om Angelika Overaths år i Sent i rätoromanska Schweiz. Solen har strålat från en molnfri himmel- jag har suttit på min trädgårdsbänk och läst och njutit av den sista sommarvärmen. En skålfull hasselnötter har jag också plockat- och en stor del har säkert ekorrarna redan ätit upp- välbekomme, säger jag. Vi delar broderligt/systerligt. Husdjuret har utfodrats med hösthallon av min snälle granne och så är han nöjd, han också (husdjuret alltså).



Angelika Overath har verkligen gett mig fina lässtunder under två dagar nu- jag har läst lite av och till i "Alle Farben des Schnees". Tyskan är inte svår och det har gått lätt att komma igenom boken. Jag fascineras av livet i den lilla byn- och författarinnans ärliga ambitioner att lära sig rätoromanska (inte så alldeles enkelt)- Angelia Overath skriver små dikter och använder sig av de ord hon lärt sig- inget dumt sätt alls, tror jag.


Piz Pisoc- alldeles i närheten av Sent (lånat foto)



När våren kommer till alperna går hon långa promenader med hunden (som rullar sig på alpängarna och får blå salviablommor i pälsen). HÄR kan man läsa mera om Sent.


Hon reser till Vermont för att undervisa i tyska på en sommarkurs (och förfasar sig över allt artificiellt hon möter i det amerikanska samhället- blekta tänder och konstgjorda gräsmattor bland annat...)- då är det lugnande och skönt att komma tillbaka till en sådan vacker, rofylld plats som Sent i Unterengadin.

Och jag säger "Ün cordial grazcha" för en vacker liten bok!

Citat från "Alle Farben des Schnees"

Om svårigheterna att lära sig ett nytt språk vid vuxen ålder skriver Angelika Overath i sin fina lilla bok "Alle Farben des Schnees" :

"Nej, jag vill inte lära mig språket (rätoromanska)- jag vill få det till skänks- som mitt modersmål. Eller: Jag vill bli infekterad som av en sjukdom. Min först impuls när jag skulle lära mig rätoromanska var att läsa dikter. Dikter står språket som närmast" .

(Min egen något fria översättning).

Mise Éire

" Jag är Irland"- det kunde varit en alternativ titel på den franske journalisten och författaren Sorj Chalandons roman "Mon traître"- "My Traitor" i engelsk översättning.

Det här är berättelsen om den franske fiolbyggaren Antoine och hans möte med Irlands historia. Året är 1977- Antoine reser till Belfast och dras otäckt snabbt in i de våldsamheter som ägde rum där under den tiden. Han blir god vän med Jim O'Leary- som är medlem i en av Belfastbrigaderna (IRA). Via Jim träffar Antoine också den man som ska bli huvudpersonen i romanen- Tyrone Meehan- en av de ledande IRA-männen - nyss utsläppt från Long Kesh efter ett längre fängelsestraff.

Antoine är den sanne idealisten- han är ung, naiv och kan inte värja sig från sina egna romantiska griller. Han läser om påskupproret- han grips av en helig vrede och så blir även han en del av motståndskampen.

"My traitor" är en mycket obehaglig bok- och jag är lite kluven till den. Som bäst tycker jag Chalandon är när han skildrar "den vanliga" befolkningens utsatthet- marscherna, terrorn, fattigdomen. Jag själv värjer mig för berättarens överdrivet romantiska hållning till allt det hemska som hände i Nord-Irland under nära 30 år. Han skriver inte så mycket om att det ofta var helt oskyldiga människor som fick sätta livet till i alla dessa mängder av bombattentat som ägde rum.

År 1994 deklarerade IRA plötsligt att de skulle lägga ner vapnen. Så småningom kommer det nu fram att Tyrone Meehan har varit spion för engelsmännen. En angivare. Sedan 1981. Han grips av IRA och förhörs- lämnar Nord-Irland för att bosätta sig i Killybegs (som ligger i Donegal, alltså i republiken Irland). För en angivare brukar slutet bara bli ett- så också i detta fallet.

Bokens efterord ger en del förklaringar- vi får då veta Tyrone Meehans verkliga identitet och vi får svar på frågan varför Chalandon inte skrivit helt dokumentärt i stället för att som nu "fiktivisera" handlingen till stora delar.

"Denis Donaldson was executed on 4 April 2006, while I was writing the story of Tyrone Meehan. Killed with a hunting weapon in the small family cottage where he was hiding. I never saw him again. He never answered my question. So I asked Antoine to do that for me. To cross the border. To see Tyrone, his friend, his traitor, just before he dies. To knock on his door and go in. He did that. They met face to face in a damp cottage. They sat on either side of a small table, a piping hot cup of tea in their hands. There was a fire in the hearth. It was dark. They talked. And I was there. I was there." (från bokens efterord).


Mise Éire:
Sine mé ná an Chailleach Bhéarra.
Mór mo ghlóir:
Mé a rug Cú Chulainn cróga.
Mór mo náire:
Mo chlann féin a dhíol a máthair.
Mór mo phian:
Bithnaimhde do mo shíorchiapadh.
Mór mo bhrón:
D'éag an dream inar chuireas dóchas.
Mise Éire:
Uaigní mé ná an Chailleach Bhéarra.

Patrick Pearse

Engelsk översättning (anonym).

I am Ireland:I am older than the old woman* of Beare.
Great my glory:I who bore Cuchulainn, the brave.
Great my shame:My own children who sold their mother.
Great my pain:My irreconcilable enemy who harrasses me continually...
Great my sorrowThat crowd, in whom I placed my trust, died.
I am Ireland:I am lonelier than the old woman* of Beare.

lördag 24 september 2011

Mitt förhållande till Schweiz

är mycket gott. Det kan jag tacka min mamma för. Hon berättade så mycket om landet och hur hon upplevde det en gång för länge sedan nu.

Mamma var intresserad av språk- och på den tiden (30-talet) var tyskan det absolut viktigaste språket i svenska skolor (det lärdes ut först- engelska kom först på andra plats). Tyska blev det språk som mamma satsade helt och fullt på- och som ung flicka fick hon möjlighet att arbeta i tyskspråkiga Schweiz en sommar. Hon hamnade i Interlaken som ligger i kantonen Bern- där fick hon jobb på ett pensionat hos en Fräulein Depp. Det var nog inget direkt roligt arbete ( det var mest servering och så fick mamma riva till toapapper av gamla tidningar) och i början var det besvärligt med tyskan. I Schweiz talar man som bekant "switzerdütsch"- det tog nog ett tag innan allt satt på plats.

Utflykterna var däremot fina och naturen otroligt, hisnande vacker. Mamma åkte upp på "Die Jungfrau" (det är över 4 000 meter högt och mamma fick näsblod). Interlaken var redan då en betydande turistort.

Jag älskade att höra mamma berätta om sina strapatser. Själv kom jag till Schweiz för första gången i april 1972- lustigt nog till samma kanton (Bern)- men jag vara bara på genomresa och hann inte se så mycket- men de blommande alperna glömmer jag aldrig- bergssluttningarna var helt täckta av blommor....

Jo, jag har en viss nostalgisk känsla för det där alpkringrända landet......

En kort dikt på rätoromanska

Ramosch i kantonen Graubünden (fotot från Wikipedia)


Rätoromanska är ett hotat språk- det talas bara av cirka 60 000 personer idag. De flesta av dem bor i Schweiz. Angelika Overath skriver lite om den rätoromanska poeten Luisa Famos

som kom från Ramosch i kantonen Graubünden.


Vers saira

Cur sunasoncha

Rebomba tras cumün

Tuor dvainta nouv


(Am Abend

Wenn die Glocken

durch das Dorf wiederklingen

wird alles neu)


Det är verkligen trevlig läsning- Angelika Overaths "Alle Farben des Schnees".

Man lär sig något nytt varje dag


Jag läser Angelika Oberaths trevliga dagboksroman "Alle Farben des Schnees" (Snöns alla färger)- det handlar om hur hon och hennes familj bosätter sig i sommarstugan som de har i Schweiz och om hur livet ter sig i den lilla byn Sent I Unterengadin.

I ett avsnitt skriver författarinnan om "Siebenschläfer" som orsakar "lukta-pyton-miljö" i hela huset. Vad är en "Siebenschläfer" undrade jag- och slog förstås upp i ordboken. Siebenschläfer = sjusovare. Mycket upplysande. Nu har jag (efter ivrigt googlande) lärt mig följande:" Sjusovaren är 13–19 cm lång och har en yvig svans av 11-15 cms längd. Vikten varierar mellan 70 och 300 g. Sjusovaren är ljusgrå på ovansidan och vitaktig på undersidan. Kring ögat har den en tydlig, svart ring." Den ser riktigt söt ut men jag skulle nog inte vilja ha den boende hos mig. Den här typen av djur brukar lämna rätt så många obehagliga spår efter sig.

Långsam läsning

Jag bunkrar upp- nu har jag fått tag på "Kattmassakern" (jag har den engelska versionen)- av Robert Darnton. Darnton är expert på fransk kulturhistoria- (främst då 1700-talets.)

Den här boken innehåller sex essayer- den mest kända är den som handlar om ett antal lärlingar i ett tryckeri. De håller ett antal "mock trials" (skenrättegångar) och hänger sedan alla katter de lyckas fånga (det blev ett tjugotal och den första katten som mördades var arbetsgivarens älsklingskatt). Vad var det egentliga syftet och vad handlar de här katträttegångarna om? Det ska jag läsa om.

"Kattmassakern" finns i svensk översättning (1987-Ordfronts förlag).

fredag 23 september 2011

Tre tyska TV-serier som jag gärna skulle vilja se

Christine Brückner har skrivit boken.

Serien bygger på Arno Surminskis bok med samma titel. Boken finns översatt till svenska. Mer om den HÄR.



Den här serien följer Walter Kempowskis romansvit. Jag hade beställt DVD:n på studs om den hade varit textad (det får gärna vara på tyska) - men det är alltid så dåligt med textningen på de tyska filmerna. Morr!

På önskelistan finns också Hur ska det gå med Pinnebergs, Bergtagen.... etc. (Jag är tacksam för att TV i alla fall visade Buddenbrooks förra julen (serien- inte filmen (filmen är mycket usel).

En förhoppning



- att årets bokmässa ska leda till att böcker som den här ovan blir översatta till svenska. Det hjälper inte att skriva och prata om tysk litteratur om inte förlagen vågar satsa på fler översättningar av ett eftersatt "område".


Jag tittade på Babel i går och det var allt bra synd att den tyska litteraturkritikern (nu har jag glömt hennes namn) inte fick lite längre tid på sig. Hon hade gärna fått utveckla sin talan- men hon hann i alla fall säga att man själv också måste söka upp böckerna. I dagens kulturbilaga i DN skriver Johan Svedjedal bland annat att bara en ynka procent av alla utgivna romaner på svenska språket har översatts från tyska. EN PROCENT!!! Jag måste hålla med Svedjedal som säger att "det till och med ger en festtalare något att tänka på".


Han talar om den anglosaxiska kulturens triumf - ja, man behöver ju bara gå till TV och film. Vad visas? Gissa tre gånger. Jag minns en annan tid- då kunde man se både franska, spanska och faktiskt även tyska serier. Var finns de idag? Jag är själv oerhört trött på likriktningen. (Missförstå mig inte- jag älskar de gamla klassiska engelska TV-serierna men det finns ju annat också som är sevärt).


Svensk kriminallitteratur drar på sitt segertåg genom världen- och nog är det lite trist att det bara är deckarna som är exportvara.


Det är sorgligt nog säkert precis som Svedjedal säger i artikelns slutkläm: " I Sverige vädjar tysk vuxenlitteratur just nu till enstaka hjärtan snarare än till de verkligt många".


Det känns viktigt för mig att hålla grytan kokande vad gäller tyskspråkig litteratur.

The cure for loneliness is solitude

Citat av den amerikanska poeten Marianne Moore (1887-1972)- och jag hämtar orden från Joyce Carol Oates "A Widow's Story"- en bok som jag nu har läst och som jag tar till mitt hjärta. Oates skriver om de veckor (och månader) som följde efter det att hennes man sedan nära 50 år hastigt och oväntat avlidit i sviter av lunginflammation. Det är en kvinna i stum chock som skriver- och hon har svårt att hantera sin verklighet, sin vardag. Boken är svidande ärlig och ja, jag känner igen så väldigt mycket.

Now I have done my work. It will endure,
I trust, beyond Jove's anger, fire and sword,
Beyond Time's hunger....
Part of me,
The better part, immortal, will be borne
Above the stars; my name will be remembered
Wherever Roman power rules conquered lands,
I will be read, and through all centuries,
If prophecies of bards are ever truthful,
I will be living, always.

(från epilogen till Ovidius metamorfoser- engelsk översättning av Rolfe Humphries)

Trots det sorgliga ämnet ger Joyce Carol Oates en del humoristisk-ironiska blänkare också- den här till exempel.

"Joyce Carol Oates sincerely regrets that, her life having unraveled like an old sock, she is unable to aid you in knitting up your own. Sincerely she regrets."

"A Widow's Story" kan man gärna läsa tillsammans med Joan Didions " A Year of Magical Thinking".

Livet går vidare- trots allt är det så- och det enda man kan göra är att ta en dag i sänder. Det må låta banalt, klichéartat - men det är lika fullt sant.

“I measure every Grief I meet
With narrow, probing Eyes
I wonder if it weighs like Mine
Or has an Easier Size"

Emily Dickinson

Mitt tyska tröstpaket

Två "nya tyska" (Ja, den ena boken är förstås en litteraturhistoria men den behandlar enbart tiden efter 1945 så den får anses vara "ny".)

Angelika Overath skrev jag några rader om för ett par månader sedan- redan då ville jag läsa hennes dagbok från den schweiziska byn - Sent. Sent ligger i Unterengadin som är en del av kantonen Graubünden. Som jag förstår det ligger Unterengadin i det rätoromanska Schweiz.

Angelika Overath och hennes familj har en sommarstuga här och så bestämde de sig för att göra stugan till sin fasta boplats. I boken skriver hon ner sina tankar och funderingar - lagom lättsam litteratur för mig just nu. HÄR finns foton på trakten- det är hänförande vackert. Bokens titel är poetisk: Alle Farben des Schnees (Snöns alla färger).


Volker Weidermanns "Lichtjahre" är en bästsäljande litteraturhistoria som nu har kommit ut i pocketutgåva. Den ser jag fram emot att göra nedslag i- och att bli inspirerad att läsa flera tyska författare.

torsdag 22 september 2011

Inte särskilt upplyftande

Tre kvinnor har fått Miguel de Cervantes-priset. Tre! Det är verkligen inte mycket att hurra för. Dessa tre är Maria Zambrano, Ana Maria Matute och Dulce Maria Loynaz. Endast Ana Maria Matute har fått ett par böcker översatta till svenska. Jag har i alla fall hittat "Selected Poems" av Loynaz - och det får jag väl vara nöjd med tills vidare. Men... att inte Ana Maria Matute fått mera uppmärksamhet utanför Spanien förvånar mig och gör mig ledsen.

The Boys of Killybegs




Killybegs ligger i county Donegal- nordvästra Irland. Det är mycket vackert där men det är en synnerligen regnrik plats (tro mig, jag vet :-). Jag läser Sorj Chalandons "My Traitor" (och det blir nog hans "Retour à Killybegs" också).

Det är Tommy Makem som gjort den fina sången om "The Boys From Killybegs".

Mannen som älskade moln

(Fotot är lånat från Wikipedia)

"One ought to do nothing but watch the clouds, the faraway mysterious clouds" (Georg Heym).

Georg Heym skrev om moln, han drömde om moln och han älskade moln.

O Wolkenland, zu dessen Küsten fliehen
Stets die Gedanken, suchen sie Vergessen.
O Wolken, die am Himmel einsam ziehen,
Ihr könnt allein die Einsamkeit ermessen.

(O land of clouds, to whose coasts our thoughts forever flee, seeking forgetfulness. O clouds, sailing lonely through the skies, you alone can measure (our) loneliness) (översättning: Patrick Bridgwater). Från dikten "O Wolkenland".

Helst hade jag velat lägga upp en bild på den tyske konstnären Martin Brandenburgs målning "Die Menschen unter der Wolke"- men den kunde jag inte hitta. Heym blev helt betagen i den tavlan och han rördes till tårar av den. För Heym representerade moln frihet, tidens gång, skönhet av den högsta graden- ett löfte om flykt från det tyngande jordiska.

Heym inspirerades av flera poeter- Byron, Shelley och Keats- Verlaine, Rimbaud och Baudelaire bland andra- men högst höll han sin landsman- Friedrich Hölderlin och främst då hans dikt Hyperions ödessång- här de sista raderna- (tolkad och översatt av Bertil Malmberg.)

Men oss är givet
att ingenstans få ro.
Som vattnen från klippa
till klippa sig slunga,
så kastas, så störta
vi lidande mänskor
blindvis och ständigt
från timme till timme,
år efter år mot det ovissa ned.

Jag har letat i mina hyllor efter dikter i svensk översättning av Georg Heym- (mager utdelning) och faktiskt finns hans "Efter slaget" i samlingen "Världens bästa lyrik" (Natur och kultur 1989, redigerad av Johannes Edfelt)

Efter slaget

I sädesbrodden ligga liken tätt,
på åkerrenar och på blomsterslätter.
Slagfältet är med vapenspillror klätt.
Hjul utan ekrar, vältrade lavetter.

Ur många pölar stiger blodig rök;
svartröda de den bruna vägen täcka.
Vitaktigt glänsa bukarna på ök,
som sina döda ben i vädret sträcka.

I vindens råa kyla, gurglar än
döendes jämmer, då vid östens rand
blek dager skymtar fram, grön glänser den:
den flyktiga Auroras tunna band.

(tolkning Johannes Edfelt)

I Patrick Bridgwaters biografi "Poet Of Expressionist Berlin" finns flera vackra dikter av Georg Heym återgivna. Tänk, tänk om något förlag kunde tänka sig att ge ut Heyms "utvalda" översatta till svenska... det vore något att drömma om.

Sorj Chalandon

Den franske journalisten och författaren Sorj Chalandon har fått sin senaste bok "Retour à Killybegs" nominerad till det mycket prestigefyllda Goncourtpriset. Det är inte första gången Chalandons böcker uppmärksammats och några av dem har flerfaldigt prisbelönats. Bland andra "Mon traître" som blivit översatt till engelska ("My Traitor", The Lilliput Press, Dublin).

Sorj Chalandon är född 1952- han arbetade under många år på tidningen "Libération"- numera skriver han för "Le canard enchaîné". Mest känd har han blivit för sina reportage om nord-Irland och även för sin bevakning av rättegången mot Claus Barbie ("slaktaren från Lyon").

Nästa "gallring" bland årets nomineringar till Prix Goncourt publiceras 4/10 och vinnaren utses 2/11. Spänningen stiger.....

"Retour à Killybegs" handlar om Nord-Irland- och om förräderi. Jag funderar på att skaffa boken.

Behov av tröst....



Det blir ingen bokmässa för mig i år (heller)- och det är väldigt, väldigt tråkigt. Just årets tema är ju extra intressant. Nu ser jag fram emot många inspirerande blogginlägg- boktips- och givetvis ska jag titta på Babel i kväll. Fattas bara annat.




Ni som är där- njut av trängseln, mötena och all bokinspiration- och- som sagt- blogga på så att vi här ute i förskingringen får färska rapporter. Då känns det lite bättre.....






Omåttligt irriterande och väldigt frustrerande

Nej, den räcker inte till. Efter att ha slagit upp det ena franska ordet efter det andra utan att hitta tillstymmelse till ens "stam" ger jag upp. Denna ordbok duger inte om man vill
ge sig i kast med t ex Simon Liberatis "Jayne Mansfield 1967". Nu undrar jag om någon kan rekommendera mig något bättre? Jag har visserligen min mammas gamla franska ordböcker att tillgå också men de har många år på nacken och språket förändras ständigt- de är nog inte så gångbara idag.


Nu läser jag boken ändå men känner att jag missar en hel del och det är jag inte alls nöjd med.

onsdag 21 september 2011

Premio Miguel de Cervantes



Det mest prestigefyllda spanska litteraturpriset har givetvis tagit sitt namn efter den store Cervantes. Jag borde nog utmana mig själv- men här är det kört vad gäller att läsa på originalspråket... tyvärr. Min spanska kan möjligen räcka till för att stava igenom dagens nyheter i en tidning (och i bästa fall förstå kontentan)- men en bok... nej, det ska jag nog inte ge mig på.


Jag tänker botanisera i listan över pristagare ändå- har jag tur finns det en del som blivit översatt till för mig lämpligare språk.


Förra året vanns priset av Ana Maria Matute. Jag har faktiskt läst någon eller några romaner av henne. På svenska finns ett par översatta- men de kom ut på 60-talet (vilket naturligtvis inte gör dem sämre). Det ser annars ganska illa ut med översättningar till svenska- (som vanligt...) och jag morrar dovt.


HÄR är listan på pristagarna genom åren.

Georg Theodor Franz Arthur Heym

Här är han igen- Georg Heym- han har en själfull blick. Det är en bildskön ung man som har förevigats på fotot- som måste vara cirka 100 år gammalt.

Han föddes den 30 oktober 1887 i Hirschberg (som numera heter Jelenia Góra) som låg i Schlesien (nu hör området till Polen) och han gick ur tiden 1912. Han hade en syster, Gertrud, (även hon dog ung)- den sista dikten Georg skrev var "die Messe"- och den kom till eftersom han sett sin syster gråta- syskonen var trots att de var mycket olika- djupt fästa vid varandra.

Jag läser om denne poet, denne unge man som fick ett så kort liv- som gick bort under så mycken tragik (han drunknade när han försökte rädda en vän som gått ner sig i en vak). Noveller och dikter har Heym lämnat efter sig- och de dikter jag hittills läst har berört mig djupt.

I november 1911 skrev han de här raderna:

Still sind die Tage
Im fallenden Herbste.
Kaum noch gerühret
Von schläfrigen Winden
Stehet der Baum,
Mit goldenen Blättern
Trocken und dorrend,
Und still wie Wanderer,
Mit dünnen Ästen
Im grauen Raum.

Kurz ist das Leben
Und wenige Sterne.
Immer voll Trübem
Wolkige Jahre
Nehmen uns auf,
Wir aber lägen
Lieber begraben,
Oder verschüttet,
Dort wo die Trände
Rinnet zuhauf.

(Still are the days as autumn falls. Barely touched by sleepy winds the tree stands there with its golden leaves dry and dying, still as a wayfarer with its skeletal branches against a leaden sky. Life is short and few are its stars. Cloudy years full of sorrows engulf us; but we prefer to be buried (whether dead or alive) where our tears gather. (Översättning: Patrick Bridgwater).

Den här novellsamlingen finns fortfarande att få tag på via "vanlig" nätbokhandel.
Tjuven : en novellbok / Georg Heym ; i översättning av Arthur Isfelt
Heym, Georg, 1887-1912 (författare)
Isfelt, Arthur 1939- (översättare)
ISBN 978-91-89633-13-1 (korr)
Malmö : Alastor Press, 2007

Det finns också en del översättningar till engelska.

En översättning jag längtar efter: haren från Patagonien


Men... någon svensk översättning känner jag inte till- jag längtar efter den engelska "The Patagonian Hare (Le Liévre de Patagonie)- Claude Lanzmanns memoarer. Claude Lanzmann torde vara mest känd för svensk publik med sin film "Shoah" (om förintelsen). För något år sedan kom han ut med sina memoarer och de borde vara mycket intressant läsning. Nära 500 sidor dock- och därför vågar jag mig inte på att läsa på originalspråket. Jag får vänta några månader till- den engelska versionen ska komma ut i mars nästa år. (I tysk översättning finns boken sedan förra året....)


Lite mera om "haren från Patagonien" kan man läsa hos Dixikon HÄR.

1981

År 1980, den 24 december avled en 89-årig man i Aumühle, utanför Hamburg. Karl Dönitz hette han och han ingick en gång i Hitlers "anhang"- före detta storamiral och den man som till slut tvingades att tillkännage Tysklands ovillkorliga kapitulation den 7 maj 1945. Dönitz tillfångatogs sedan och blev dömd till 10 års fängelse vid Nürnbergrättegången. Som en del andra gamla nazister skrev han sina memoarer (jag har inte läst och vill inte läsa).

Günter Grass skriver om Dönitz i sin bok "Mitt århundrade". Under andra världskriget drunknade nära 30 000 "ubåtssoldater".

"Allihop på order av den där storamiralen, som egentligen var en krigsförbrytare". (s. 251)

Begravningen blev ett stort spektakel med massor av riddarkorsbehängda gubbar och skärmmössorna hade de på också.

"Och vid graven hölls det tal, om allt möjligt men särskilt om trohet. Fast kistan var egentligen en besvikelse. Såg helt vanlig ut. Jag frågade mig om man inte hade kunnat snickra till en sorts en miniubåt, av trä naturligtvis, men gråmålad som ett krigsfartyg. Skulle man inte helt behändigt ha kunnat låta storamiralen vila i en sån?" (s. 252)

Jag kommer att sakna "Mitt århundrade" mycket när jag nu snart måste lämna tillbaka den till biblioteket. Ännu har jag några år kvar att skriva om. Enastående bra bok!

tisdag 20 september 2011

Det luktar lite gammal källare

Nu har jag räddat den här boken undan total glömska - för några kronor bara har den blivit min. Någon källare ska den minsann inte förvaras i- det blir bästa plats i biografi- och poesihyllan när jag väl har läst den. Fina illustrationer finns det också i boken om Tysklands motsvarighet till Rupert Brooke.

Haltet fest euer Herz,
Hütet euch sehr.
Wolken ziehen herauf vom Meer.
Nacht beginnt
Und der Sterbewind
Ächzt in des Dunkels Grunde.

O traurige Stunde
Wo böses erwacht,
Ihr werdet weinen
Zu Mitternacht. (från dikten "Der Abend") av Georg Heym

(Keep a firm hold on your heart. Take great care. Clouds are rising from the sea. Night is falling and the undertaker's wind is moaning in the heart of the darkness. Oh, sad is the hour when evil awakes; by midnight you will be weeping) (Översättning av Patrick Bridgwater).

Så läser jag också " A Widow's Story"....

Tålamod är en dygd som jag inte besitter. Snabbt ska det gå och då blev det en beställning via "begagnade böcker från Amazon". Idag damp denna klump till bok ner i brevlådan (något tufsig är den- men det gör inte så mycket) (jag hörde smällen ända in i köket ). Det är över 400 sidor sorgearbete som väntar på mig- (ja, egentligen bara 300 - jag har redan kastat mig över boken).

Dessa första hundra sidor bådar gott. Mycket gott. Jag är annars inte någon direkt älskare av Joyce Carol Oates prosa- men här fångar hon mig. Jag citerar:


"Hospital Vigil(s)


There are two categories of hospital vigils. The vigil with the happy ending, and the other. Embarked upon the hospital vigil as in a small canoe on a churning white-water river you can have no clear idea which vigil you are embarked upon- the vigil with the happy ending, or the other- until it has come to an end. Until the patient has been discharged from the hospital and brought safely home. Or not discharged, and never brought home."


Jag kan bara säga- just så är det. Så känns det. Liknelsen med kanoten som far fram på den forsande strömmen och den totala ovetskapen - rädslan och ovissheten- jo, jag känner igen alltihop. Tyvärr har mina "vigils" alltid hört till den senare, olyckligare sorten. Man sitter där och känner den tomma, ekande maktlösheten som Joyce Carol Oates nu så väl klär i ord.


"Loving our parents, we bring them into us. They inhabit us. For a long time I believed I could not bear to live without Mom and Dad- I could not bear to "outlive" them- for to be a daughter without parents did not seem possible to me. Now, I feel differently. Now, I have no option."