fredag 20 juli 2018

Interiörer

Carl Holsøe: Interiör med ung pige der laeser.
Tavlan finns att se på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.

Carl Holsøe (1863-1935) målade främst interiörer och hans stil påminner en hel del om Vilhelm Hammershøis.



Här ett utsökt vackert porträtt och ett minne från en annan tid och ett annat rum. Solen reflekterad i de skira gardinerna, en väntande ung kvinna med blicken riktad ut mot världen.


torsdag 19 juli 2018

Den tomma mängden


Om man letar efter svenska översättningar av Henrik Pontoppidans verk på "mitt" bibliotek landar man i det som en gång (ny matematik) kallades för den tomma mängden. Zilch- nada- ingenting. Går man vidare till Libris blir resultatet inte mycket bättre. Jag konstaterar att Henrik Pontoppidans böcker måste läsas på originalspråket, danska. Inte mig emot men nog är det märkligt att denne ypperlige författare inte uppmärksammats mera. Nobelpristagare (1917) och odödlig.

I Politikens Boghal i Köpenhamn hittade jag ett exemplar av "Smas romaner 1905-1927" och jag har börjat med "Borgmester Hoeck og hustru" , en tragisk och samhällskritisk berättelse om ett olyckligt äktenskap och en kvinnas lott i livet. Det handlar om svartsjuka, hämnd och långsam död. Allt mot bakgrund av småstadens tristess. Det är mästerligt skildrat och jag förstår att Pontoppidan måste ha väckt stort uppseende på sin tid.


Mycket nyfiken är jag också på denna volym.

onsdag 18 juli 2018

Om att cykla


Ett foto från 1895 - cyklingens konst kan vara knepig om man lär sig i mogen ålder. Här är det suffragetten Frances Willard som har satt sig på sadeln. Frances skrev dessutom en bok i ämnet " A wheel within a wheel: how I learned to ride the bicycle, with some reflections by the way."

Om cykling har även Johannes V Jensen skrivit i en liten skiss från 1916. Redan på den tiden cyklades det i Köpenhamn, minsann.

" København er en By hvor Damer cykler. Tusinder af unge, velopdragede Damer af Selskabet bevaeger sig i Hjemmedragt, som de staar og gaar, omkring Byen paa Cykle, uden at nogen Finder det opsigtvaekkende, fordi man er vant til at se det, men i Virkeligheden et Traek som ikke genfindes noget ander Steds i Verlden. I intet andet Land jeg kender har Cykeln en saadan Udbredelse som i Danmark.--- Hver Morgen inden 9 er det smalle Straede, Strøgets Allerhelligste, hvor der ikke maa cykles laengere op ad Dagen, en eneste samlet Strøm af Cykler, Københavnerinden der begiver sig til sit Kontor. Det er Byens største Sevaerdighet."

Utdraget har jag hittat i "Bybilleder" ( Bente Scavenius och Bo Tap Michaëlis)


Foto: Hernán Pinera.


tisdag 17 juli 2018

Ikaros hav


Pappersåtervinningstunnan svämmade över och nyfiken som jag är hävde jag mig upp för att se vad som orsakade den ovanligt stora "massan". Jag blev både förvånad och ledsen när jag upptäckte att någon använt sig av denna avfallsstation för att rensa ut i säkert ganska välfyllda bokhyllor. Flickan som trampade på brödet, tänkte jag och så räddade jag det som räddas kunde. Mitt bibliotek har fått en massa nya tillskott men bara några hundra meter längre bort finns ett annat, större och allmänt dito som har ett litet antikvariat i vestibulen. Dessutom tar flera välgörenhetsorganisationer emot böcker - de hämtar vid behov i hemmet, så inte behöver man kasta sina böcker i kommunens tunnor.

Nu har jag lagt en fin förstaupplaga av Göran Schildts "Ikaros hav" på mitt läsbord. Här reser Schildt med sin segelbåt Daphne runt den grekiska skärgården med start i Venedig. Det är en resa i en förgången tid i dubbel bemärkelse och en seglats som inte går att göra om idag. Världen ser nu helt annorlunda ut.

Hettan kommer att omgärda mig ännu en dag denna underliga sommar. Skönt då att kunna drömma sig bort till ett svalkande, blått Medelhav.

måndag 16 juli 2018

De ödsliga rummen


För något år sedan besökte jag det fina Ordrupgaard utanför Köpenhamn. Då visades en utställning med verk av Vilhelm Hammershøi (1864-1916). Hans rum är oftast avskalade och i milda, gråaktiga toner där det är tystnaden som talar. På tavlan ovan är det hustrun Ida som utgör det levande inslaget men hon har ryggen vänd mot betraktaren.

" Saeregen stilhed i ensomme stuer" är rubriken på kapitlet jag läser i "Bybilleder" och det litterära illustreras med ett utdrag ur en novell av Astrid Ehrencron-Müller (Kidde - 1874- 1960). Tyvärr är hennes böcker tämligen svåra att få tag på idag om man inte väljer att läsa i e-boksformat ( vilket jag avstår från). Ehrencron-Müller påverkades starkt av Selma Lagerlöf och en hel del av hennes berättelser har handlingen förlagd till Värmland. Utdraget i "Bybilleder" är hämtat från novellsamlingen "Skumringshistorier fra det gamle Hus" (1904) och här handlar det om ensamma existenser och bortglömda människor - mitt i det brusande livet som omger dem.
I "Damen med rosen" möter läsaren Jeanette som bor i ett gammalt hus i Christianshavn.

"Der sidder hun, naar hun en enkelt Aften lykkelig har undgaaet Venindernes lange Fangearme, ved at forsikre den ene, at hun har lovet sig til den anden- dér sidder hun krøben sammen oppe i det ene Hjørne af den store, gamle Sofa, lige under den grønne Kløverskaerm paa Standlampen, med Benene trukket op under sig, og med Cigaretten vipende mellem Laeberne, mens Øjnene langsomt og med en dvaelende Interesse flytter sig fra Genstand til Genstand i Stuen."

lördag 14 juli 2018

Köpenhamn


Paul Fischer ( 1860-1934) är mest känd för sina målningar av Köpenhamnskt gatuliv men jag kunde inte motstå tavlan med den läsande kvinnan. Koncentrationen är total och den som låtit sig dras in i en god roman/novell förstår precis det som bilden vill förmedla.


Damen i rött. Här är det 1890-tal i Köpenhamn. Jag tycker mycket om tavlan- mest för den originella färgsättningen.

Om Paul Fischer kan man läsa i "Bybilleder" som handlar om Köpenhamn i ord och bild. En mycket vacker och inspirerande bok.

fredag 13 juli 2018

Po


Italiens mäktiga flod flyter i östlig riktning - i hela sextiofem mil. Från Turin till Venedig rinner vattnen och genom sex italienska regioner. Paolo Rumiz har färdats på olika typer av båtar längs Pos sträckning och denna resa har han dokumenterat i en bok ( som jag läser i tysk översättning eftersom jag tyvärr inte behärskar italienska).

Paolo Rumiz kommer från Trieste och enligt uppgift skriver han lite i stil med Claudio Magris ( som ju också hör hemma i denna stad). Jag har precis fått "Die Seele des Flußes" i mina händer och ser fram emot långsam läsning. Denna sommar går ingenting snabbt förutom tiden.

Själv har jag färdats via järnväg och färjor en hel del de senaste veckorna och det har blivit lite si och så med böckernas värld- verkligheten har tagit överhanden. Gott så. Tids nog kommer de korta och mörkare dagarna.


torsdag 12 juli 2018

Nervernas poesi


Så gick turen till Gudhjem på Bornholm. Den lilla staden vimlade av turister som alla trängdes på de smala och slingriga gatorna. Butikerna ( turistfällorna) är många ( kanske alltför många) och vi sökte oss till en sidogata för att leta upp Oluf Høst-muséet. Årets utställningstema var eld och Høst målade gärna eldsvådor. Muséet ligger inrymt i Høsts hem och man har en vidunderlig utsikt ut över Östersjön och Christiansö. Trädgården är kuperad och fylld av blommor och grönska. Ett stilla regn föll och det var en dag med behaglig temperatur.

Med hem förde jag boken ovan, en vackert illustrerad biografi om konstnären- hans liv och verk. Oluf Høst var såtillvida lyckligt lottad att han kunde leva på sin konst. Inte alla förunnat.


Fotot är lånat.

"Et maleri er ingenting uden nervernes poesi- ellers er det bare stof og materie."

Oluf Høst 

söndag 8 juli 2018

Kvinnan med Leican


Gerda Taro (1910-1937).

Stregapriset går i år till författarinnan Helena Janeczek för boken om fotografen Gerda Taro " La ragazza con la Leica." Helena Janeczek kommer ursprungligen från Tyskland men har bott i Italien sedan hon var 19 år. Flera av hennes böcker har översatts till franska, tyska och spanska och det finns också en engelsk översättning.

Gerda Taro dog när hon dokumenterade det spanska inbördeskriget - hon begrovs på Père Lachaise- kyrkogården den dag hon skulle fyllt 27 år. Helena Janeczek har skrivit om Gerdas korta men intensiva liv och jag hoppas att det kommer åtminstone en engelsk översättning.



Under tiden sneglar jag på Janeczeks  "The Swallows of Monte Cassino" som handlar om det kända slaget (1944). Helena Janeczeks bok berättar dock inte bara om Monte Cassino - hon väver också in historien om den egna familjen (den var judisk) och deras öde i östra Europa.





fredag 6 juli 2018

En hyllning till Köpenhamn


Den här boken stod jag länge och bläddrade i på Dams bokhandel i Rønne. Tyvärr kändes den för dyr i inköp och även något tung att asa på eftersom vägen hem just då kändes mycket lång. Nu har jag i alla fall satt upp "Bybilleder" på önskelistan så kanske, så småningom, en julklapp.

Ett mycket vackert verk är det och här blandas konst med litteratur för att fånga det som kanske är Köpenhamns själ. Här möter läsare författare som Pontoppidan, Drachmann och Bang för att nämna bara några få och både äldre och modernare konst finns representerad.


En vy från Österbro i mitten av 1800-talet. Konstnär: Christen Købke.

torsdag 5 juli 2018

Slott och herrgårdar

Näsbyholm ( teckning av Ferdinand Richardt- 1819-1895).

Jag är helt fördjupad i Niels Peter Stillings praktverk om de danska herrgårdarna i Skåne, Blekinge och Halland. Tjocka och tunga böcker är inte det enklaste att sträckläsa men allt går med god vilja. Stilling skriver om den danska historien och männen och kvinnorna som skapade den. Kängor utdelas flitigt till danskfientliga svenskar som till exempel Axel Oxenstierna och den danske landsförrädaren Corfitz Ulfeldt behandlas mycket omilt, han också. Illustrationerna i boken är många och vackra. Jag fastnar framför allt för de utsökta teckningar som Ferdinand Richardt gjort.

Richardt målade och tecknade både landskap och porträtt och år 1873 utvandrade han till USA. Många är de slott och herresäten han avbildat och hans målningar av Niagarafallen är berömda.



onsdag 4 juli 2018

Tidsresor

Gravstenen över Thale Ulfstand, hennes man Poul  Laxmand och sonen Holger.

Jag reste tillbaka till medeltiden ett tag via det storslagna herresätet Bosjökloster. Rosorna prunkade och doftade i solskenet och Ringsjön glittrade och blänkte. I de gamla valven fanns gott om svalka denna heta sommardag och vi deltog i benediktinernunnornas vardag en stund innan vi hittade porträttgalleriet och stannade vid bilden av en urstark kvinna - Thale Ulfstand. Hon kom i besittning av Bosjökloster år 1560 och jag tänker mig att hon styrde det med järnhand. Hon gifte sig med Poul Laxmand, fick tre barn - blev änka tidigt och hon kom också, tragiskt nog, att överleva alla sina barn. Thale Ulfstand gick ur tiden 1604.


Jag kunde inte motstå denna tvåkilosklump till bok- ett verkligt praktverk som berättar om de flesta av de slott och herresäten som finns i Sveriges sydligaste delar - "Danmarks Herregårde - Skåne, Halland och Blekinge" ingår i en serie om Danska "Herregårde" och Skåne har faktiskt inte varit svenskt särskilt länge, historiskt sett.

Gyldendals förlag har gett ut. Niels Peter Stilling är en av Danmarks främsta experter på just herrgårdar och deras historia.

(Fotot på Thale Ulfstands grav är taget av Sven Rosborn).

måndag 2 juli 2018

Ingenting nytt under solen

Oscar Levertin. Porträtt målat av Carl Larsson 1906.

Ingenting nytt under solen
hur du yves och tror.

Samma vävnad i stolen
spände min mormors mor.

Välj vad ränning och
rutning som helst,
mönstret är tusende år.

Allting är gammalt.
Gammalt är äldst.

Evigt skyttelen går.

Från Salomos ammas vävvisa. ( Kung Salomo och Morolf. 1905).


söndag 1 juli 2018

Nostalgiläsning


Det var någon gång i slutet av 1970-talet och jag pendlade med ett långsamt SJ-tåg fem dagar i veckan och ja, det blev många böcker lästa under den tiden. Pressbyråbutiken på Södergatan i Malmö hade ett hyfsat sortiment av engelska och amerikanska nyheter och jag tittade in ganska ofta. En av de böcker jag minns speciellt är Renata Adlers fragmentariska och ganska speciella roman "Speedboat" ( nog måste den ha översatts till svenska?)- tyvärr är minnet kort och jag har glömt det mesta av innehållet.

Sjuttiotalet var en rätt underlig dekad, en tid med många udda idéer och för min egen del en tid av ständig rörelse (mestadels bort från Sverige). Hur som helst, nu tänker jag läsa om och se om minnen kan återuppväckas. New York Review of Books har gett ut Renata Adlers roman på nytt och jag kunde inte motstå frestelsen ( mitt gamla ex. av boken har försvunnit under årtiondenas gång).

Vi skriver juli. Redan- och sommaren fortsätter att ila.


lördag 30 juni 2018

Livet i trädgården


Jag föll för Penelope Lively's bok om trädgård och litteratur i spännande blandning. Min egen trädgård liknar just nu en förbränd stubbåker och även under gynnsammare förhållanden lär den inte väcka någon som helst beundran. Däremot har jag en granne med gröna fingrar så jag ser gärna över staketet. Jodå, visst skulle jag vilja ha sådana rabatter och sådana träd/buskar också men det kräver en stor arbetsinsats och en passion som jag inte har.

Däremot är det trevligt att läsa om andras trädgårdsbestyr och dito förhoppningar. Penelope Lively börjar sina trädgårdstankar i Egypten- det var där hon tillbringade sin barndom. "Life in the Garden" passar alldeles utmärkt för läsning under varma och snabbt bortilande sommardagar.

torsdag 28 juni 2018

Skrivet i ljus

Foto: Rosalie Sjöman

Just nu visas en fotoutställning på Moderna muséet i Malmö. "Skrivet i ljus" handlar om den mycket tidiga fotokonsten och ett par kvinnliga fotografer finns också representerade. Jag stod länge och beundrade Rosalie Sjömans (1833-1919) vackra arrangemang. Ett foto av ett foto (av dottern Alma f.1861).

Margaret Cameron (1815-1879) tillhör de mera kända fotograferna i utställningen och porträttet av Alfred Tennyson är både foto och konst i ett och en bild av poeten och poesiens själ. Man blir knäsvag.


Fram till en bit in i januari kan man beskåda dessa fotograferingskonstens mästerverk.

onsdag 27 juni 2018

Jag läser med pennan i hand


Det har tagit nära tio år att få fram en engelsk översättning av Annie Ernauxs självbiografiska " Les Années". Om det blir en svensk version så småningom vet jag inte. Jag läser boken på originalspråket och beundrar tankarna, beskrivningarna och alla dessa minnen klädda i poetisk dräkt. Jag tänker ofta " precis så är/var det". Jag har många sidor kvar att läsa och jag väljer långsamhet för varje ord känns på något sätt så betydelsebärande. Det som berättas - ömsom i tredje person singularis ömsom i vi- form- är inte bara en kvinnas historia från barndom och vuxenliv utan också ett lands historia under en dynamisk och stundom mycket svår tid. Annie Ernaux föddes mitt under brinnande krig,1940, och den tiden bildar en mycket speciell grund.

Jag är själv något yngre än författarinnan och Sverige är/var förvisso inte Frankrike men det finns ändå mycket som jag känner igen - till exempel de gamla fotoalbumen som så ofta togs fram, de äldre släktingarna som fanns där med sina berättelser, miljöer som nu har suddats ut - när televisionsapparaterna gjorde sina intåg i vardagsrummen ändrades samhället långsamt men obönhörligt. Idag är vi så gott som heldatoriserade och varthän har det fört oss? Det tål att fundera på och jag fortsätter att läsa och fundera.

tisdag 26 juni 2018

Du danske sprog


"Du danske sprog du er min moders stemme" - ett par rader från  en dikt av H.C. Andersen har jag på näthinnan just nu efter att ha gjort en snabb avstickare till Köpenhamn. Det myllrade på gatorna i den stora metropolen och genast befann jag mig på kontinenten. Sverige känns som en helt annan värld när man står på Raadhusplatsen. Grävarbetena där börjar långsamt lida mot sitt slut och snart ska väl röran vara ett minne blott.

Ett besök i Politikens Boghall var givetvis ett måste- det gäller att ta vara på tillfället när en äkta, stor och välsorterad bokhandel finns att tillgå. Borden därinne dignade av frestelser men kassan är inte outtömlig och inte heller bärkapaciteten. Två inköp blev det -  först Inger Christensens "Verden ønsker at se sig selv- digte prose udkast". Över nio hundra sidor med hittills opublicerat material från en av Danmarks absolut största poeter. Jag ska börja läsningen bakifrån- med Marie Silkebergs
efterord.
I klassikerhyllan ( den är stor) hittade jag Henrik Pontoppidans "Smaa Romaner" i två band (1905-1927). Pontoppidan tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1917 och han är "det lilla formatets mästare".  

Det fanns mycket annat jag trånade efter ( en vacker bok om Fynmålarna till exempel) men jag får känna mig nöjd med de inköp jag till slut gjorde.


På önskelistan...

Och visst, det går att beställa via  svensk nätbokhandel också- det blir sannolikt billigare men då går man miste om själva "upplevelsen".

måndag 25 juni 2018

I strandkanten

Albrecht Dürer: Den stora grästuvan - och jag tänker på Walt Whitmans rader" I believe a leaf of  grass is no less than the journey-work of stars".

Solen sken från en nästan klarblå himmel när vi begav oss ut på vandring längs med Falsterbo strand med avstickare inåt Stadsparken. På promenaden ( i Strandbadens regi och med utmärkt guidning) fick vi lära oss mer om konst och om hur olika konstnärer från olika århundraden har tagit inspiration från naturen. Falsterbo är en vacker plats på denna jord- blått hav, vit sand och skugga bland träden i parken.

Albrecht Dürer hör hemma i renässansen och mellan honom och amerikanen Robert Smithson tycks ju steget stort både i tid och stil men ändå finns det något gemensamt, något universellt och odödligt.




Spiral Jetty av Robert Smithson finns att beskåda vid Salt Lake i Utah. En märklig komposition av sten och lera som har motstått tidens tand sedan 1970.

Konst och litteratur hör samman och Falsterbo är fyllt av båda delar.

"Jag bor vid ett rastställe, långsmalt, havsomflutet:

en utsträckt hand av vildros och susande gräs

som öppnar eller knyter sig. Här är slutet

på kartan över landet, ett yttersta näs." (Hjalmar Gullberg).


Vy från Måkläppen en vinterdag.


söndag 24 juni 2018

All for Nothing

Walter Kempowski 1929-2007

Jag har skrivit en del vid tidigare tillfällen om den tyske författaren Walter Kempowski. Han var född och uppväxt i Rostock och fick uppleva krigets fasor när staden bombades sönder och samman år 1945. Kempowski var produktiv som författare men bara ett enda av hans verk finns i svensk översättning. Snudd på skandal, kan jag tycka.



Nu har jag läst ut Kempowskis allra sista roman "Alles umsonst" eller "All for Nothing" som är den engelska titeln. ( Översättningen är gjord av Anthea Bell och håller mycket hög klass). "All for Nothing" har lovordats i åtskilliga recensioner och jag instämmer helt i dessa omdömen. Kempowski har ett poetiskt men samtidigt korthugget sätt att beskriva händelser och skeenden på och här vindlar sig historien långsamt framåt för att accelerera under de femtio sista sidorna. Allt tar sin början i januari år 1945 och platsen är en vacker herrgård i Ostpreussen. På Georgenhof bor familjen Globig som består av hustru Katharina, sonen Peter (12 år), "Auntie" en avlägsen släkting i 60-årsåldern och så några gästarbetare från Polen och Ukraina. Katharinas man befinner sig i ett förband i Italien.
På Georgenhof lever man i sin egen isolerade värld och även om flyktingar från öst då och då anländer och får husrum över natten, förtränger man det som är oundvikligt. Den röda armén närmar sig och kanonmuller och orangeröd himmel bekräftar de kommande fasorna. Så blir Katharina inblandad i en människosmuggling och korthuset rasar helt plötsligt samman. Väskor packas, hästar spänns för och flykten västerut tar sin början och fasansfulla scenarier utspelas.

"They said goodbye to the neighbouring vehicles on the football field, Heil Hitler, and to the Party man who had been so impressed by the coat of arms on the coach door, even if he didn't show it. Heil Hitler. And then the cry was 'Gee up' and the gelding pricked his ears.-- She could not have known that at the same time Uncle Josef and his party were going through Harkunen and back east home, home again! Home to Albertsdorf, where they had spent so many happy years. With his wife and three daughters. No more would ever be heard of him."

fredag 22 juni 2018

Nu vänder det

Theodor Philipsen: Landevej ved Fårevejle (1920)

Varje årstid bär på en slags inneboende längtan. Såhär under sommarens absoluta höjdpunkt har man kanske glömt kyla, snö och is men ändå finns en längtan just dit... Mörkret kan ha sin tjusning även om man inte vill vistas i det under långeliga tider. Så vänder året igen och cirkeln börjar ta sin form.
Jag läser om Odsherredkonstnärerna - till dem knöts också flera författare, bland andra Martin A. Hansen som under en tid bodde hos Agnete och Sigurd Swane i Plejerup ( inte långt från Asnaes). Martin A. Hansen förde dagbok under större delen av sitt alltför korta liv. I september 1949 skrev han så här om landskapet i Odsherred: " Farverne er så skaere. Jorden er ler her og de pløjede agre er okkergule- rødlige- når det har regnet. Rugen er nu oppe mange steder..... og den står med et skaer der minder mig om Lauritz Hartz. Disse landskaber som de er nu måtte kunne gøre en maler tossed af lykke."

Martin A. Hansen målade och tecknade själv- akvareller, pasteller och oljemålningar. Hans dagböcker finns utgivna av Det Danske Sprog- og Litteraturselskab.



torsdag 21 juni 2018

Fynboerne


Det finns (officiellt) fyra stora danska konstnärsgrupper och den mest kända är Skagenmålarna. De övriga tre är Odsherredgruppen, "Bornholmarna" och så Fynboerne. På tavlan ovan kan man se hjärtat av den sistnämnda gruppen ( målad av Peter Hansen i början av förra seklet). Fynkonstnärerna flockades kring två städer, Faaborg och Kerteminde och där finns ( på båda orterna) idag muséer med utvalda verk.



Mycket mer finns att läsa i boken om de fyra stora danska konstnärskolonierna. För mig återstår det att besöka Kerteminde och Faaborg .

I Kerteminde är muséet inrymt i Alhed och Johannes Larsens hem och där finns Alhed Larsen och de övriga kvinnorna i Fynboerne bättre representerade än på muséet i Faaborg. Alhed Larsen (1872-1927) målade med ett alldeles speciellt ljus. Här ett exempel.




onsdag 20 juni 2018

Över Sundet


Det blev en lång och innehållsrik dag med en resa som gick från Sveriges sydvästligaste hörn till Odsherred på Själlands nordvästkust. Buss, tåg och tåg igen med byte i Holstebro och språngmarsch eftersom det bara var ett par minuters marginal vid tågbytet i Holstebro. Målet för resan var Odsherreds Kunstmuseum som i sommar visar en specialutställning om de kvinnliga Odsherredkonstnärerna "Staerke blikke og milde øjekast". Muséet ligger inrymt i en stor, vacker privatvilla som fram till för inte så många år sedan var ett ålderdomshem. Nu ryms här i stället en stor mängd verk från en av de fyra stora danska konstnärsgrupperna. Vi gick omkring och lät oss uppslukas av bilder och historia. Från muséets översta våning hade man en vidunderlig utsikt över ett kuperat, grönskande landskap och i huvudet ljöd den danska nationalsången - " der er et yndigt land".

Hem kom vi sedan tungt lastade med böcker, kort och broschyrer. Nästa gång tar vi bilen för tyvärr kunde vi inte komma till Plejerup och familjen Swanes konstnärshem med allmänna kommunikationer. Lite tråkigt att man gör det så svårt för besökarna, tycker jag. En smolk i bägaren denna annars så lyckade dag.


Denna fina bok följde med hem.


Johan Thomas Lundbye har förevigat det säregna landskapet i Odsherred.

tisdag 19 juni 2018

En novellantologi från exilens värld


De tvingades fly undan förtrycket när bolsjevikerna tog makten i Ryssland. De var många och de blev utspridda över främst Europa. När Hitler sedan började sitt erövringståg skingrades de än mer. Många hamnade i USA. Jag talar om författare, konstnärer och andra personligheter som inte kunde leva utan det fria ordet/uttryckssättet.

I serien Penguin Classics finns "Russian Émigré Short Stories from Bunin to Yanovski" och det är en tämligen omfattande volym på över 400 sidor. Bryan Karetnyk har sammanställt novellerna och han har också skrivit ett mycket lärorikt förord. För mig är flera av författarna okända och jag är inte helt säker på att alla har blivit översatta till svenska men först ut i samlingen är i alla fall Ivan Bunin, den Nobelprisbelönade- novellen har titeln "In Paris" och den blir en passande inledning.

måndag 18 juni 2018

Påskön


Påsköträdet fanns en gång i riklig mängd på den egna ön men människan såg till att det blev utrotat och numera finns det bara i några få botaniska trädgårdar runt om i världen. ( Göteborgs botaniska trädgård är en av dessa.)

Thor Heyerdahl skrev flera böcker om den gåtfulla och avlägset liggande Påskön -  och han besökte ön flera gånger både på femtiotalet och sedan igen trettio år senare. Det sista besöket blev upphovet till "Påskön" som kom ut 1989. Här försöker Heyerdahl lösa mysteriet med de gigantiska statyerna, moai, som finns på ön.


(Boken finns i svensk översättning). Hur tillverkades dessa statyer, var kom de från och hur fick man dem på plats? Många frågor söker svar och själv vill jag veta mer om dessa gåtor. Tack och lov har "mitt" bibliotek en rejäl uppsättning av böcker om ( och av) Thor Heyerdahl. I min egen hylla finns dessutom "Aku-Aku- eller Påsköns hemlighet". Spännande läsning väntar.

söndag 17 juni 2018

På önskelistan


När den egna trädgården mest liknar ett förtorkat ökenlandskap kan det säkert kännas tröstande att läsa om Penelope Livelys berättelser från ett liv med vackra odlingar. Resan går från Kairo där författarinnan tillbringade sin barndom och till olika landskap i södra England. Penelope Lively skriver också om trädgårdar i litteraturen, nog så spännande. Jag har själv inga odlingsambitioner och lär få acceptera att just trädgårdsskötsel inte är min stora passion i livet. Däremot är det en glädje att läsa om andras vackra skapelser så långt upp på önskelistan hamnar "Life in the Garden".



Helen Dunmore gick ur tiden för ett år sedan. Hon lämnade efter sig en stor produktion av böcker både för vuxna och för barn/ungdomar. Under sin sjukdomstid skrev hon diktsamlingen "Inside the Wave" - en gripande poetisk berättelse om en resa som bara kan ha ett mål. Inom kort kommer en novellsamling"Girl, balancing" - det allra sista från Dunmore's flitiga hand, noveller jag längtar efter att läsa.