"Som alla andra hade jag många gånger i livet passerat halvöppna dörrar som ledde någon annanstans , i kalla hallar i främmande hus, på bakgårdar, i utkanterna av städer. Gränsen för vår värld är inte långt borta, den sträcker sig inte längs horisonten eller ner i djupen utan den glimmar blekt i vår omedelbara närhet, i halvmörkret i vår trånga tillvaros utkanter; i ögonvrån skymtar vi hela tiden en annan värld utan att vara medvetna om det. Vi går ständigt längs en strand och i utkanten av en skog."
Just de orden beskriver "En annan stad" så väl- och det är så jag tror att denna magiska historia ska förstås. I boken ser vi denna andra värld- den värld som kanske finns närmre än vad vi tror- en värld fylld av fantastiska och my(s)tiska varelser och händelser. Jag läser i efterordet att Ajvaz böcker betraktas mycket olika på olika håll i världen- så klassificeras de som "magisk realism" i Tjeckien- som science fiction i USA och som poesi i Polen. Jag skulle vilja kalla "En annan stad" för en blandning av poesi, filosofi och fantasy. Det är också en Odysseuslik saga om en mans irrfärder i ett annat Prag. Här finns tigrar, hajar och en recitationsfågel som heter Felix ....en spårvagn av grön marmor som dyker upp om natten i dimma eller snöstorm....
Illustrationerna är lika vackra och gåtfulla som språket- och det är något magiskt och förtrollande över den här berättelsen som gör att man tvingas läsa, tvingas tränga in i en värld befolkad av dessa särpräglade människor, djur och händelser.
Så här reciterar fågeln Felix:
---
"Platserna vi kallar periferi är det hemliga centrum i vars periferi vi lever. Fågeln Felix, recitatören som har suttit på glänsande robotars axlar på irrfärder i gallerierna, säger dock: detta hemliga centrum är i sig endast periferin av ett än mer avlägset centrum ett sista centrum som strålar i en dröm bortom tusentals gränser.--"
Michal Ajvaz säger så här: " En annan stad" är framför allt en roman om vårt seendes begränslingar---- kanske en roman just om allt det som vi uteslutit ur våra liv."
"Varje verkligt möte slår sönder den värld vi känner till."
Den här boken måste läsas långsamt - den är inget man hastar igenom. Min egen startsträcka var ganska lång men plötsligt var jag helt fast. Kvar finns bilderna av snön som faller i lätta flingor över ett annat och annorlunda Prag- kvar finns recitationsfågeln Felix med orden som öppnar dörrar- och kvar finns en stark och intensiv längtan att få utforska mera av detta mycket annorlunda författarskap.
Översättningen är gjord av Tora Hedin - läs Bodil Zaleskys intervju av henne HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar