Jag läser dikter i engelsk översättning av den kubanska poeten Dulce Maria Loynaz (1902-1997). Utgåvan av "Selected Poems" (A Woman in Her Garden) är tvåspråkig- och det är bra. Spanska är som gjort att skriva poesi på. Det är vad jag kallar för ett passionerat språk.....Dulce Maria Loynaz är en av de tre kvinnor som fått Cervantespriset. Det fick hon dessutom mycket sent i livet - 1992. Hon föddes i Havanna - hennes familj var mycket litterärt och kulturellt intresserad - hennes far var Enrique Loynas del Castillo, känd general, som stred för Kubas självständighet tillsammans med bland andra José Martí. När revolutionen kom till Kuba 1959 tystnade Dulce Maria Loynaz. Hon gick i inre landsflykt- hon blev något av en kubansk Emily Dickinson. Inte förrän 1984 uppmärksammades hon på nytt- och riktigt många läsare fick hon inte förrän efter 1992.
Dulce Maria Loynaz tyckte att poesi skulle vara lättbegriplig, kunna förstås av alla, vara elektriskt laddad, vara koncis, exakt och klar. Hon liknade sina dikter vid bröd- och bröd serveras vid varje bord, sa hon.
Harp
Who plays the harp of the rain?
My heart, sprinkled, stops to listen
to the water's music.
It stands listening
above the chalice of a rose.
What fingers move
over the trembling strings of the rain?
What phantom hand flings
drops of music into the air?
The heart, spellbound, listens:
The rose bends slowly under the rain.
Stars in the River (Estrellas en el río)
Stars in the river!
So many stars have fallen in the water...
Look how they shiver;
look how they shine and vanish
and then come out again
above the enchanted water.
The stars are playing!
Sister:
Don't you know I am luminous
because I stood in the river
drinking water with stars?
(Från "Juegos de agua", 1947)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar