Tankarna som formade den här dikten kostade Solzhenitsyn åtta år i Gulag. Han skrev nämligen ner en del av dem i brev som kom i orätta händer. År 1945 var Alexander Solzhenitsyn kapten i röda armén och i januari kom ordern om invasion av Ost-Preussen.
"Open up, you alien country!
Wide open let your gates be thrown!---
Load!- Ready! Three rounds!- Fire!---
Into Europe now! - Attack!
Det här långa poemet skonar inte sina läsare- författaren skildrar hela det inferno som kriget för med sig- allt. Bränderna med döende, vrålande djur som är instängda i sina bås, människor som rått skjuts ner, kvinnor som våldtas, plundringen, degraderingen av allt det som ska kallas mänskligt. Stalin har begärt hämnd- öga för öga och tand för tand. Ordern ska utföras- och det gör den. Inte ens barnet i sin vagga skonas (för han kommer ju att bli stor en gång).
A girl's been turned into a woman,
A woman turned into a corpse.
It's all come down to simple phrases:
Do not forget! Do not forgive!
Blood for blood! A tooth for a tooth!
The mother begs, "Töte mich, Soldat!"
Det är som om man var mitt i häxkitteln och det är mycket tung läsning.
"Now the light flares. Burning sugar:
It flames with violet-colored fire!
Over the earth it seems to simmer.
A trembling blaze, a lilac shimmer."
Dikten är femtio sidor lång och den är skriven med så kallad "runometer" ett fyrfotat trokéiskt versmått (jag har slagit upp- för jag är mycket dålig på versmått). Det ger raderna en mycket mäktig klang.
Kritiken i New York Times var inte särskilt nådig: "a clumsy and disjointed 1400 line narrative which can be called poetry only because it is written in meter and rhyme. Sent to any publishing house of émigré Russian journal bearing any name but Solzhenitsyn's, it would be rejected .
Detta till trots blev jag djupt gripen av skildringen. Jag ångrar inte ett ögonblick att jag skaffat boken och tänker läsa dikten igen (och igen).
