En dag så full av lycka.
Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.
Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.
Det fanns på jorden inte en sak som jag ville äga.
Jag visste inte någon värd att avundas.
Vad ont som hänt hade jag glömt.
Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.
Kände i kroppen ingen smärta.
När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.
(översättningen gjord av Nils Åke Nilsson).
6 kommentarer:
Så fine ord. Og så passande nå på våren.
Hej Ingrid!
Letade efter den här dikten som lästes upp på min pappas begravning för tre år sen. Utan att komma ihåg varken författare eller namn så kom till slut en rad så jag kunde hitta den här hos dig. Ett stort tack och ha en fin dag.
Madeleine: Tack för dina rader. Jag är glad att du hittade författaren till slut. Det är en mycket vacker dikt.
Älskar denna! Det är min pappas favorit!
Hej Ingrid. Precis som Madeleine ovan, hittade jag tillbaka till Gåvan via din blogg. Det är fint det.
Fredrik: Tack för dina rader. "Gåvan" är en dikt som har "allt".
Skicka en kommentar