Bokguld från magasinet

I bibliotekens magasin finns de- skatterna- de bortglömda böckerna... och jag har just lånat hem en bit magasinsguld (billigt pris: tio kronor) nämligen Hermann Sudermanns novellsamling "Resan till Tilsit" (svensk översättning 1918 av Gösta Gideon Molin).

Det är väldigt intressant att se varifrån böckerna kommer ursprungligen och mitt exemplar har faktiskt bott på min barndoms filial 3 i Limhamn. Nostalgin väller över mig- och jag minns plötsligt det gamla galleribiblioteket med alla sina vinröda band. Skönlitteraturen fanns på nedre våningen. Där har den alltså stått (och säkert under min "aktiva lånetid"). Nu har huvudbiblioteket tagit över lagrandet- och jag hoppas att boken får ett långt liv för det förtjänar den.

( Bundesarchiv, B 145 Bild-P017291 / Frankl, A. / CC-BY-SA)

Ovan ett foto från 1930-talets Tilsit (som alltså heter Sowjetsk i dag).

Den första novellen , som har gett namn åt hela samlingen -"Resan till Tilsit" är mera spännande än den bästa deckare. Jag satt som på nålar under så gott som samtliga 50 sidor.... ända fram till det oväntade slutet. Inledningsmeningen måste vara klassisk:

"Wilwischen ligger vid haffet*. Alldeles tätt invid haffet ligger Wilwischen. Och när man kommer från det stora vattnet och vill vika in i floden Parwe, då måste man förbi husen så nära att man känner sig frestad att ta ett par lökar- det duger också med kålrötter- och slå in fönstren med, där man sitter i båten."

Så tar berättelsen fart genast- den handlar om det äkta paret Balczus-fiskaren Ansas och hans Indre. De har levt lyckliga i flera år och har tre små barn- men så städslas den lömska pigan Busze som har stor likheter med Belzebub själv. Ansas blir helt förhäxad och tillbringar både nätter och dagar hos henne. Indre tiger och lider. Riktigt otäckt blir det när Busze lockar Ansas till att lönnmörda Indre- men den kloka Indre förstår vad som är i görningen på den där resan till Tilsit... (som Ansas har dragit med henne på). Det är hjärtskärande att följa den stackars kvinnans tankar och rädslor under färden. Slutet blir som sagt oväntat.

Novellen tar oss också med till ett land som inte längre finns- vare sig i tid eller rum. Natur, människor och själva resandet.... allt är så skickligt beskrivet.

"Båten glider snörrätt framåt, och runt omrking den plumsa små fiskar i vattenbrynet. Västerut ligger det liksom ett blågrått täcke utbredd över det vida haffet, endast landtungan längst borta ligger dunkelröd i gryningsljuset.

* haff= Haff (ty.) är en bukt med bräckt vatten av låg salthalt på grund av inströmmande flodvatten. Den är skild från havet av öar eller en smal landtunga (näs). Förekommer längs Östersjöns södra kust, framför allt Kuriska sjön, Frisches Haff och Stettiner Haff.
Strandsjö och lagun är i svenskan närmast synonyma begrepp.

Den här boken hade jag inte hittat fram till utan Uwe Radas bok om floden Memel- och vilken tur att den fanns i svensk översättning! Hemskt roligt hade det varit att se den här novellsamlingen i nyutgåva- den håller än i dag.