Åh, Luise....

På flykt undan Napoleon- det preussiska kungaparet i vild karriär över "Die Kurische Nehrung"

Memelmorådet kändes tryggare att vistas i. (Tiden: vintern 1806-1807).

Av alla kungligheter som har hetat Louise/Luise tror jag att Luise av Mecklenburg-Strelitz måste vara den mest omskrivna och mytomspunna. Det räcker med en titt i det gamla uppslagsverket från 1937. Här får hon en "hel halv sida". Hennes liv blev kort- (1776-1810) men hennes eftermäle har blivit desto mera omfångsrikt. Tio barn födde hon- något som säkert bidrog till att slita ut henne i förtid. Efter det preussiska nederlaget mot Napoleon 1806 flydde hon och maken Fredrik Wilhelm till Königsberg och Memel. I Tilsit vädjade hon personligen till Napoleon om lindrigare fredsvillkor- men han lät sig inte bevekas.

Så här skriver man i mitt gamla uppslagsverk: " Hon är den tyska medelklassens hjältegestalt, vars romantiska moment gavs av hennes skönhet och tidiga död. ".

Luise blev något av en symbol för det tyska kejsarriket- det som slutade så snöpligt med hennes barnbarnsbarns nederlag i första världskriget. Där tog väl myten slut.....

Thomas Manns stuga och "The Curonian Spit"

Bilden överst är från "Kurische Nehrung- så idylliskt det var en gång... med betande kor- från Svensk Uppslagsbok, 1937)

Dagens nyheter hade en serie i somras som gick under rubriken "Min barndoms somrar"- först ut att berätta var Meta Velander- och hon tog oss med till badorten Kranz som då låg i Ostpreussen och på "The Curonian Spit"- den strandremsa som trotsar havet (under nära tio mil) och som idag delas mellan Litauen och ryska Kaliningrad oblast.

På den här strandremsan , närmare bestämt vid den lilla staden Nidden, lät Thomas Mann bygga ett sommarhus i början av 1930-talet. (Jag skrev lite om detta HÄR). Huset har räddats undan förgängelsen och är idag ett litet muséum.

Så här skrev Mann om sin idyll:

"Alles war furchtbar enifach, nur Holz und Schleiflack. --- Unten ist eine offene Veranda, dahinter liegt das Esszimmer. Alles andere sind Schlafzimmer. Nur im ersten Stock ist für mich als Arbeitszimmer eingerichtet. Von hier habe ich einen weiten Blick über das Wasser bis zur Ostpreussischen Küste, die man aber nur selten sehen kann." (Mann trivdes med det enkla och okomplicerade i Nidden- han hade sitt arbetsrum på övre våningen och där hade han utsikt över vattnet in mot den ostpreussiska kusten (som han dock sällan kunde se).

Landskapet på strandremsan fascinerade också konstnärer-som Lovis Corinth (1858-1925). Sand och himmel möttes och ibland tycktes det som om man befann sig mitt i Saharas öken.

(Foto från "Curonian Spit)- lånat från Wikipedia)

En plats för drömmar... och inspiration....

Tema Memel

Freden i Tilsit- 1807

Johannes Bobrowski (1917-1965) är Memelområdets store diktare- han föddes i Tilsit men flyttade till dåvarande Königsberg 1928. (Där hade han bland andra författaren Ernst Wiechert som lärare). Under kriget var han aktiv i motståndsrörelsen mot Hitler men deltog i striderna på östfronten, tillfångatogs av ryssarna och tvingades till nära fem år i rysk fångenskap.

Här några rader ur dikten "Litauiska sånger" från "Den sarmatiska slätten"- tolkat och översatt av Göran Hägg. (FIB:s lyrikklubbs lilla serie no 18)

--
Världen igenom
älskar jag honom, månstrålen
måste jag vara kring dörren,
kring huset i granarnas dunkel.

En gång flyger jag upp
med lövfåglarnas ordstäv,
sent på året, när hjärtat
är ett vitt hagelkorn.

Sarmatien var det stora området som sträckte sig från Estland och Ingermanland, genom Polen och Ryssland över Dnjepr och Don bort mot Ural och Kaukasus.

Njemen (Memel)

Stilla flyter Memel (Njemen, Nemunas) .... här i närheten av Liskavia i Litauen (fotot är lånat från Wikipedia).

"Njemen flyter upp i västra Ryssland sydväst om Minsk, i det sumpiga området norr om Pripet. Njemen vänder vid Grodno mot norr och genombryter sedan den västra tyska landryggens ändmoränsbälte i en smal, slingrande, 30-60 meter djup dal." (Svensk uppslagsbok, 1937).

Uwe Rada skriver om Memel i "gränslandet" i ett speciellt kapitel. Tre städer och tre länder handlar kapitlet om: Bialystok (Polen), Grodno (Vitryssland/Belarus) och Druskininkai (Litauen).

Bialystok har idag cirka 300 000 invånare och är därmed den största staden i östra Polen- och ligger bara sju mil från Grodno i Belarus. (Grodno är en stad av samma storleksordning som Bialystok). Båda städerna tillhörde "tsarens rike" vid tiden för första världkriget.

Om Bialystok skriver Rada: Kanske är det den enda staden i Polen som har räddat sin multikulturella historia- här finns fortfarande flera religioner representerade - och varje år (sedan 2008) anordnas en multikulturell festival i staden- då samlas polacker, vitryssar, tyska judar, tatarer, litauer och ryssar- alla har de lämnat sina spår i Bialystok.

Esperantoflaggan

Mycket betecknande är det också att just Bialystok är födelseplatsen för Ludwig Zamenhof (han går också under namnet "Doktor Esperanto") som "uppfann" esperanto. (Och jo, i Bialystok hålls det också en esperantokongress varje år). Alla sevärdheter i staden utmärks på tre språk- polska, engelska och esperanto.

Floden Memel flyter dock inte genom Bialystok- men i Grodno- i Belarus är den ständigt närvarande.

Augustówkanalen i Augustów .Fotot från Wikipedia.

Intressant är det också att läsa om Augustów-kanalen som byggdes/grävdes i början på 1800-talet. Den blev klar 1839 och fick en stor betydelse. Idag ligger 14 av de 18 slussarna på polskt område- resterande fyra finns i Belarus. Augustow-kanalen är nominerad till att (förhoppningsvis) hamna på listan över världskulturarv.

"Memel i gränslandet" är avslutningskapitel i min bok- och jag citerar: "Das Europa der Regionen ist wie eine Kugel, deren Mitte überall und deren Grenze nirgendwo zu finden ist". Det är en förhoppning... inga gränser och att mitten ska finnas överallt. I den mitten flyter, idag som förr- Memel. (sid 354 "Die Memel- Kulturgeschichte eines europäischen Stromes" av Uwe Rada, Siedler Verlag, 2010).

Minsk ligger i Vitryssland (Belarus)

Så här vacker och idyllisk såg staden ut i mitten på 1800-talet. Idag är den en sjudande metropol med över miljonen invånare (och hög kriminalitet). I mitt gamla uppslagsverk (från 1937) läser jag: "Minsk, vitryska Mensk; huvudstad i Vitryska socialistiska sovjetrepubliken, nära polska gränsen; 153,494 invånare (1931) därav 42 % vitryssar och 41% judar.-- Minsk är Vitrysslands kulturella medelpunkt och har tre läroanstalter av universitets rang, muséer och stort bibliotek. Minsk är en viktig järnvägsknut samt har bl a cellulosaindustri, kvarnar och metallverk. Minsk är en mycket gammal stad, som vid Polens andra delning 1793 tillföll Ryssland; 1919-20 hölls den besatt av polackerna."

Andra världskriget for härjande fram i staden vars invånare fick utstå stora lidanden under den tyska krigsmaskinen.

Polens delningar. En sorglig karta.

Mina egna associationer till Minsk.... "Sparven från Minsk- Olga Korbut". Gudabenådad gymnast på 70-talet. Jo, jag minns.....

I Uwe Radas bok om Memel (som saknar register- morr i kubik- ) får Minsk inte så stor plats- mer än som platsen där flodens källor finns (i närheten av, vill säga).

Jag har beställt Artur Klinaus bok - "Minsk- drömmarnas solstad" för att få ett begrepp om hur "moderna tider" har skapat något nytt av den gamla staden.

Från Minsk till Östersjön

Här flyter floden med många namn: Nemunas, Memel, Neman... källorna finns strax intill den vitryska (Belarus) huvudstaden Minsk. Nära 100 mil lång är Memel- och den flyter långsamt, i stilla mak genom landskapet.

Gränstrakter. Ofta blir de föremål för tvister och stridigheter. Memelområet "Memelgebiet" är inget undantag. Mellan Ostpreussen och Litauen låg området som vållade så mycken oro. Efter Versaillesfreden 1919 förvaltades det av fransmännen och då bodde cirka 140.000 människor här (större delen av dem var tyskar). Ganska snart blev Memelområdet annekterat av Litauen men det fick självständig status 1924. År 1926 förklarades undantagstillstånd och 1939 i mars tog Tyskland över den här biten land. Så kom de sovjetiska trupperna 1945 och idag är området en del av Litauen.

Genom historien har floden upplevt mycket. Här skriver vi 1812 och Napoleon är på väg till Ryssland med sina trupper.


(Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).

En nobelpriskandidat - dock inte årets

Eliza Orzeszkowa

Vid Niemens stränder : roman / af Eliza Orzeszko ; bemyndigad öfversättning af E. Weer
Orzeszkowa, Eliza, 1841-1910. (författare)
Alternativt namn: Orzeszko, Eliza, 1841-1910
Wester, Ellen, 1873-1930 (översättare)
Alternativt namn: Weer, Ellen, 1873-1930
Stockholm : Lars Hökerberg, 1897
Svenska 2 vol. (313, 229 s.)
Bok

Den är nog svår att komma åt som lånebok. När böckerna blir över 100 år gamla måste man oftast läsa dem på biblioteket och två volymer om sammanlagt lite över 500 sidor ... nej, det går inte.

Eliza Orzeszkowa var nominerad till nobelpriset år 1905- (tillsammans med bl a Henrik Sienkiewicz)- akademien var inte road av att dela priset och så blev det Sienkiewicz som fick åka till Stockholm. Jag läser om Orzeszkowa i "min Memelbok".

Hon föddes i närheten av Grodno (numera i Belarus). Flyttade senare till Warszawa för att återkomma till Grodno i samband med sitt giftermål (som 16-åring) med en mycket äldre man. Hon greps av det storslagna landskapet och trakten kring floden blev som ett Arkadien för henne. Så kom inspirationen till "Vid Niemens stränder".

Tidningen Idun ägnar en stor artikel åt Orzeszkowa (april 1897)- den finns som PDF-fil här.

Det är faktiskt riktigt roligt att se den gamla tidskriften på nätet!

Resa längs Memel (Njemen): Tilsit (Sovjetsk)

Königin Luise Brücke- över Njemen i den stad som numera har fått det urtråkiga namnet Sovjetsk. (Fotot är lånat från Wikipedia).

Tilsit. Man tänker på ost, eller hur? Tilsit som en gång var Ostpreussens näst största stad tillhör idag Kaliningrad Oblast (oblast= område, region, län enligt uppslagsverket). Staden blev mycket svårt förstörd under andra världskriget.

I första kapitlet i Uwe Radas bok om Memel läser jag om just Tilsit men också om de författare som förknippas med Ostpreussen. Jag har skrivit en del om några av dem tidigare: Johannes Bobrowski, Siegfried Lenz och Arno Surminski. Rada nämner också Ulla Lachauer och hennes reseberättelse "Die Brücke über Tilsit"- Ulla Lachauer skriver om ett helt nytt Ostpreussen- det som inte längre är tyskt utan som idag är något helt annat. Hon reste och upptäckte en hel ny värld.

Även nobelpristagaren Czesław Miłosz hade sina rötter i Memelområdet.

Några strofer från Johannes Bobrowskis vackra dikt "The Memel":

---
Out of the darkness
you come, my river,
out of the clouds.
Roads run down to you
and the rivers, Jura and Mitva,
young, from the woods, and loamy
Szeszupe. With poles the loggers
drift by. The ferry
lies on the sand.
-----
River,
alone always
can I love you
only.
Image of silence.
Plaques for the future: my cry.
Which never held you.
Now in the dark
I hold you fast.

(Från "Shadow Lands", selected poems. Översättning: Ruth & Matthew Mead. New Directions.)

En resa längs Memel

Den tiden är förbi när det gick att slänga ner ett par t-shirts och en tandborste i ryggsäcken och bara ge sig iväg. Nu krävs det (beklagligtvis) mera planering och allra enklast ter det sig därför att resa tillsammans med böckerna. Jag blev intresserad av boken om Memel som har undertiteln "en europeisk flods kulturhistoria". Nog borde jag kunna lära mig en hel del på den här bokresan?

Memel väcker lite tråkiga minnen- visst tänker man på den gamla tyska nationalsången- men jag tänker inte låta Hitler och hans anhang fördärva resan för mig. Nu skriver vi 2011 och jag vill ju så gärna veta mera om den här floden och områdena den rinner genom. Resan går från Minsk till Kurisches Haff.