Mannen som älskade moln

(Fotot är lånat från Wikipedia)

"One ought to do nothing but watch the clouds, the faraway mysterious clouds" (Georg Heym).

Georg Heym skrev om moln, han drömde om moln och han älskade moln.

O Wolkenland, zu dessen Küsten fliehen
Stets die Gedanken, suchen sie Vergessen.
O Wolken, die am Himmel einsam ziehen,
Ihr könnt allein die Einsamkeit ermessen.

(O land of clouds, to whose coasts our thoughts forever flee, seeking forgetfulness. O clouds, sailing lonely through the skies, you alone can measure (our) loneliness) (översättning: Patrick Bridgwater). Från dikten "O Wolkenland".

Helst hade jag velat lägga upp en bild på den tyske konstnären Martin Brandenburgs målning "Die Menschen unter der Wolke"- men den kunde jag inte hitta. Heym blev helt betagen i den tavlan och han rördes till tårar av den. För Heym representerade moln frihet, tidens gång, skönhet av den högsta graden- ett löfte om flykt från det tyngande jordiska.

Heym inspirerades av flera poeter- Byron, Shelley och Keats- Verlaine, Rimbaud och Baudelaire bland andra- men högst höll han sin landsman- Friedrich Hölderlin och främst då hans dikt Hyperions ödessång- här de sista raderna- (tolkad och översatt av Bertil Malmberg.)

Men oss är givet
att ingenstans få ro.
Som vattnen från klippa
till klippa sig slunga,
så kastas, så störta
vi lidande mänskor
blindvis och ständigt
från timme till timme,
år efter år mot det ovissa ned.

Jag har letat i mina hyllor efter dikter i svensk översättning av Georg Heym- (mager utdelning) och faktiskt finns hans "Efter slaget" i samlingen "Världens bästa lyrik" (Natur och kultur 1989, redigerad av Johannes Edfelt)

Efter slaget

I sädesbrodden ligga liken tätt,
på åkerrenar och på blomsterslätter.
Slagfältet är med vapenspillror klätt.
Hjul utan ekrar, vältrade lavetter.

Ur många pölar stiger blodig rök;
svartröda de den bruna vägen täcka.
Vitaktigt glänsa bukarna på ök,
som sina döda ben i vädret sträcka.

I vindens råa kyla, gurglar än
döendes jämmer, då vid östens rand
blek dager skymtar fram, grön glänser den:
den flyktiga Auroras tunna band.

(tolkning Johannes Edfelt)

I Patrick Bridgwaters biografi "Poet Of Expressionist Berlin" finns flera vackra dikter av Georg Heym återgivna. Tänk, tänk om något förlag kunde tänka sig att ge ut Heyms "utvalda" översatta till svenska... det vore något att drömma om.

Georg Theodor Franz Arthur Heym

Här är han igen- Georg Heym- han har en själfull blick. Det är en bildskön ung man som har förevigats på fotot- som måste vara cirka 100 år gammalt.

Han föddes den 30 oktober 1887 i Hirschberg (som numera heter Jelenia Góra) som låg i Schlesien (nu hör området till Polen) och han gick ur tiden 1912. Han hade en syster, Gertrud, (även hon dog ung)- den sista dikten Georg skrev var "die Messe"- och den kom till eftersom han sett sin syster gråta- syskonen var trots att de var mycket olika- djupt fästa vid varandra.

Jag läser om denne poet, denne unge man som fick ett så kort liv- som gick bort under så mycken tragik (han drunknade när han försökte rädda en vän som gått ner sig i en vak). Noveller och dikter har Heym lämnat efter sig- och de dikter jag hittills läst har berört mig djupt.

I november 1911 skrev han de här raderna:

Still sind die Tage
Im fallenden Herbste.
Kaum noch gerühret
Von schläfrigen Winden
Stehet der Baum,
Mit goldenen Blättern
Trocken und dorrend,
Und still wie Wanderer,
Mit dünnen Ästen
Im grauen Raum.

Kurz ist das Leben
Und wenige Sterne.
Immer voll Trübem
Wolkige Jahre
Nehmen uns auf,
Wir aber lägen
Lieber begraben,
Oder verschüttet,
Dort wo die Trände
Rinnet zuhauf.

(Still are the days as autumn falls. Barely touched by sleepy winds the tree stands there with its golden leaves dry and dying, still as a wayfarer with its skeletal branches against a leaden sky. Life is short and few are its stars. Cloudy years full of sorrows engulf us; but we prefer to be buried (whether dead or alive) where our tears gather. (Översättning: Patrick Bridgwater).

Den här novellsamlingen finns fortfarande att få tag på via "vanlig" nätbokhandel.
Tjuven : en novellbok / Georg Heym ; i översättning av Arthur Isfelt
Heym, Georg, 1887-1912 (författare)
Isfelt, Arthur 1939- (översättare)
ISBN 978-91-89633-13-1 (korr)
Malmö : Alastor Press, 2007

Det finns också en del översättningar till engelska.

Det luktar lite gammal källare

Nu har jag räddat den här boken undan total glömska - för några kronor bara har den blivit min. Någon källare ska den minsann inte förvaras i- det blir bästa plats i biografi- och poesihyllan när jag väl har läst den. Fina illustrationer finns det också i boken om Tysklands motsvarighet till Rupert Brooke.

Haltet fest euer Herz,
Hütet euch sehr.
Wolken ziehen herauf vom Meer.
Nacht beginnt
Und der Sterbewind
Ächzt in des Dunkels Grunde.

O traurige Stunde
Wo böses erwacht,
Ihr werdet weinen
Zu Mitternacht. (från dikten "Der Abend") av Georg Heym

(Keep a firm hold on your heart. Take great care. Clouds are rising from the sea. Night is falling and the undertaker's wind is moaning in the heart of the darkness. Oh, sad is the hour when evil awakes; by midnight you will be weeping) (Översättning av Patrick Bridgwater).

Georg Heym

En badscen från Fehmarn och Wandgemälde Santatorium av den expressionistiske konstnären Ernst Ludwig Kirchner (HÄR finns flera av hans verk).

Georg Heym (1887-1912)- han var ännu inte fyllda 25 år när han dog. "På tisdagseftermiddagen förolyckades under skridskoåkning notarien Dr Georg Heym och Cand. jur. Ernst Balcke i höjd med Kladow i en större vak som hade huggits upp i isen för sjöfåglarnas skull."

Heym hör hemma i expressionismen och han skrev om lidande, död och storstadens svarta hopplöshet.

Heym kom till Berlin med sina föräldrar år 1900 - han vantrivdes i skolan och började skriva poesi för att få utlopp för sina tankar. Han mötte så småningom författaren Simon Guttman som tog honom med till "Neue Club". (Hit kom också Else Lasker-Schüler, Gottfried Benn och Karl Kraus, bland andra). Georg Heym blev uppmärksammad och han fick sin första diktsamling publicerad av Ernst Rowohlt år 1911- "Der ewige Tag".

Här två verser från dikten :Why do you come, White Moths...

What is all life? The brief flare-up of torchlights

Ringed by distorted frights out of black darkness

And some of them come close already

And with thin hands reach for the flames.

*
What is all life? Small vessel in abysses

Of sea forgotten. Dreadful rigid skies.

Or as at night across bare fields lost moonlight

Meanders till it disappears.

Några av Georg Heyms noveller kan man faktiskt hitta i svensk översättning "Tjuven" kom ut 2007 på Alastor Press.

Inom kort kommer en biografi om Georg Heym ut i Tyskland.

Citatet om Georg Heyms drunkningsolycka kommer från Günter Grass "Mitt århundrade".