Mannen som älskade moln

(Fotot är lånat från Wikipedia)

"One ought to do nothing but watch the clouds, the faraway mysterious clouds" (Georg Heym).

Georg Heym skrev om moln, han drömde om moln och han älskade moln.

O Wolkenland, zu dessen Küsten fliehen
Stets die Gedanken, suchen sie Vergessen.
O Wolken, die am Himmel einsam ziehen,
Ihr könnt allein die Einsamkeit ermessen.

(O land of clouds, to whose coasts our thoughts forever flee, seeking forgetfulness. O clouds, sailing lonely through the skies, you alone can measure (our) loneliness) (översättning: Patrick Bridgwater). Från dikten "O Wolkenland".

Helst hade jag velat lägga upp en bild på den tyske konstnären Martin Brandenburgs målning "Die Menschen unter der Wolke"- men den kunde jag inte hitta. Heym blev helt betagen i den tavlan och han rördes till tårar av den. För Heym representerade moln frihet, tidens gång, skönhet av den högsta graden- ett löfte om flykt från det tyngande jordiska.

Heym inspirerades av flera poeter- Byron, Shelley och Keats- Verlaine, Rimbaud och Baudelaire bland andra- men högst höll han sin landsman- Friedrich Hölderlin och främst då hans dikt Hyperions ödessång- här de sista raderna- (tolkad och översatt av Bertil Malmberg.)

Men oss är givet
att ingenstans få ro.
Som vattnen från klippa
till klippa sig slunga,
så kastas, så störta
vi lidande mänskor
blindvis och ständigt
från timme till timme,
år efter år mot det ovissa ned.

Jag har letat i mina hyllor efter dikter i svensk översättning av Georg Heym- (mager utdelning) och faktiskt finns hans "Efter slaget" i samlingen "Världens bästa lyrik" (Natur och kultur 1989, redigerad av Johannes Edfelt)

Efter slaget

I sädesbrodden ligga liken tätt,
på åkerrenar och på blomsterslätter.
Slagfältet är med vapenspillror klätt.
Hjul utan ekrar, vältrade lavetter.

Ur många pölar stiger blodig rök;
svartröda de den bruna vägen täcka.
Vitaktigt glänsa bukarna på ök,
som sina döda ben i vädret sträcka.

I vindens råa kyla, gurglar än
döendes jämmer, då vid östens rand
blek dager skymtar fram, grön glänser den:
den flyktiga Auroras tunna band.

(tolkning Johannes Edfelt)

I Patrick Bridgwaters biografi "Poet Of Expressionist Berlin" finns flera vackra dikter av Georg Heym återgivna. Tänk, tänk om något förlag kunde tänka sig att ge ut Heyms "utvalda" översatta till svenska... det vore något att drömma om.