Om själarnas odödlighet

Morgondimma i bergen- av Caspar David Friedrich (1808)

"La mort est à la fois fin et commencement, séparation et rapport intime à soi" Novalis
(Döden är på en gång slutet och början- skilsmässa och intim samhörighet).

Frédéric Brun fick ett av Goncourtpriserna för sin lilla kortroman/biografi/essay "Perla" år 2007. Jag kan inte se att den här fina boken blivit översatt till något annat språk. Ledsamt nog, måste jag tillägga. Jag fick "Perla" i brevlådan i går och öppnade nyfiket- sedan var jag fast. Frédéric Brun skriver om sin mor (Perla) som just har dött- samtidigt väntar han och hans fru det första barnet- död och födelse varvas i tankarna och Brun mediterar över moderns liv, hennes öde.

Perla hade sina rötter i Krakow i Polen men kom till Paris och ung flicka- så kom kriget. Hon arresterades i juli 1944 (Perla var judinna) och deporterades till koncentrationslägret Auschwitz. Mengele pekade med handen åt vänster- vilket betydde att Perla fick tillfällig respit- hon lyckades överleva helvetet men blev för evigt märkt av sina upplevelser och ville inte tala om dem. Frédéric får själv försöka forska ut vad som hände och han reser också till Auschwitz för att kunna förstå.

I berättelsen blandas tankar om livet och döden- och funderingar kring hur tyskarna kunde låta detta hemska ske- hur kunde Tyskland, hemland för Novalis och Hölderlin även hysa/acceptera bödlar som Mengele och alla de andra nazistiska krigsförbrytarna?

Brun frågar sig var alla de miljarder själar som föregått oss finns nu- och han känner att han inom sig bär en bit av sin mors själ- kanske ger det ett litet svar på frågan? Vi bär ju våra döda med oss- alltid. På så sätt kan de i någon mån leva vidare. Han återkommer till Novalis och Hölderlin och deras letande efter "världssjälen". "För den som älskar är döden en bröllopsnatt" (Novalis).

"La disparation d'un parent est une souffrance personelle. Une partie de notre âme s'est envolée, une autre reste ici-bas, fragmentée, impénétrable." (sid 88)

"Perla" är en av de vackraste böcker jag läst- och en av de mest tänkvärda.

Här länken till Wikipediasidan där man kan se mängder av Caspar David Friedrichs undersköna målningar.