1981

År 1980, den 24 december avled en 89-årig man i Aumühle, utanför Hamburg. Karl Dönitz hette han och han ingick en gång i Hitlers "anhang"- före detta storamiral och den man som till slut tvingades att tillkännage Tysklands ovillkorliga kapitulation den 7 maj 1945. Dönitz tillfångatogs sedan och blev dömd till 10 års fängelse vid Nürnbergrättegången. Som en del andra gamla nazister skrev han sina memoarer (jag har inte läst och vill inte läsa).

Günter Grass skriver om Dönitz i sin bok "Mitt århundrade". Under andra världskriget drunknade nära 30 000 "ubåtssoldater".

"Allihop på order av den där storamiralen, som egentligen var en krigsförbrytare". (s. 251)

Begravningen blev ett stort spektakel med massor av riddarkorsbehängda gubbar och skärmmössorna hade de på också.

"Och vid graven hölls det tal, om allt möjligt men särskilt om trohet. Fast kistan var egentligen en besvikelse. Såg helt vanlig ut. Jag frågade mig om man inte hade kunnat snickra till en sorts en miniubåt, av trä naturligtvis, men gråmålad som ett krigsfartyg. Skulle man inte helt behändigt ha kunnat låta storamiralen vila i en sån?" (s. 252)

Jag kommer att sakna "Mitt århundrade" mycket när jag nu snart måste lämna tillbaka den till biblioteket. Ännu har jag några år kvar att skriva om. Enastående bra bok!

Året var 1977

I Günter Grass stora epos över 1900-talet har jag nu hunnit fram till 1977. Här vill Grass låta oss minnas Wolf Biermanns exil- år 1977 fråntogs nämligen Biermann sitt DDR-medborgarskap. Helighållandet av det fria ordet var inte något man befattade sig med i det forna Öst-Tyskland. Det fria ordet var farligt- och bäst då att förbjuda det och förfölja alla dem som vågade öppna käften.

Biermann följdes så småningom av Sarah Kirsch och Jochen Schädlich.

" En av följderna var att många (inte alla) såg sig nödsakade att ansöka om utresetillstånd från sin stat. Kunerts gav sig av tillsammans med sina katter. Med barn, böcker och husgeråd utvandrade Sarah Kirsch och Jochen Schädlich."

"Även Flundran simmade sig fri. Ack ja, och i slutet av sjuttiosju dog Charlie Chaplin. Han vaggade bort mot horisonten, gav sig helt enkelt iväg, utan att få någon efterföljare."

(sidan 239, Mitt århundrade av Günter Grass).

Böcker av Wolf Biermann i svensk översättning:

Taggtrådsharpan -1971
Fyra texter om återföreningen -1990
Daidalos fall -1992

1956 Brecht och Benn

Två av litteraturens giganter- Bertolt Brecht och Gottfried Benn- gick ur tiden sommaren 1956. Om ett hastigt möte mellan dem i mars samma år skriver Günter Grass i sin bok "Mitt århundrade". Man skulle ha velat vara en fluga på graven (de möttes nämligen vid Heinrich von Kleists grav). Grass noterar att Brecht ser bräcklig och sjuk ut- och samtalet de förde var inte mångordigt- öst mötte väst. Det kalla kriget var ett faktum, ett mycket kännbart sådant framför allt om man bodde i Berlin.

"När misstagen har förbrukats sitter vi ansikte mot ansikte med intigheten"

Så här skriver Grass:

"Medan de skrattade åt några avslutande vitsar på levandes och dödas bekostnad lämnade båda Kleists grav, utan att ha nämnt eller citerat den därstädes till odödlighet dömde diktaren. Vid Wannsee-stationen tog den ene, som bodde i Schöneberg nära Bayrischer Plats, S-banan; på den andre väntade en bil med chaufför, som förmodligen skulle köra honom antingen till Buckow wller till Schiffbauerdamm."

När dessa båda författare sedan dog brände Günter Grass sina egna dikter, beslöt att ge katten i germanistiken och satsade i stället på att studera maskinbyggnad vid Tekniska Universitetet. (Det var väl tur att han fortsatte att skriva, trots allt).

Och jag blir mycket intresserad av att läsa något av Gottfried Benn.

Anarkisten som trotsade övermakten

Erich Mühsam (1878-1934), ungdomsporträtt - (fotot från Wikipedia.)

Jag fortsätter min resa i Tysklands historia tillsammans med Günter Grass. Nu är året 1934 och just detta kapitel var extra tungt och svårt- att läsa. Det handlar om anarkisten Erich Mühsam som mördades av nazisterna i koncentrationslägret Oranienburg (Sachsenhausen) den 9 juli 1934. Efter att ha torterat Mühsam på det hemskaste sätt ville vakterna tvinga honom att sjunga Horst Wessel-sången. Det vägrade han och valde i stället Internationalen. Mühsam återfanns sedan död, hängande inne på latrinen.

"Tittade man närmare efter såg man hur klåparaktigt det hade skötts. Att efterhand fingera självmord genom hängning föll sig naturligtvis svårt. "---(s. 106 "Mitt århundrade").

Mühsam var mycket involverad i den Bayerska rådsrepubliken år 1919 (som man kan läsa om t ex i Steve Sem-Sandbergs roman "Allt förgängligt"). Han författade otaliga böcker (och flera diktsamlingar)-på svenska finns dock inte mycket översatt.

Wie ich dich liebe

Wie ich dich liebe!
Denn ich liebe alle dunkeln Fragen,
die die Wahrheit hinterm Auge tragen,
-und die Worte lieb ich, die verschwiegen
auf dem Grunde einer Lüge liegen.
-Sag' mir nichts! -
Ich will aus deinem Wesen
tief heraus mir jedes Goldkorn lesen,
aus dem Schimmer der Verschwiegenheiten
will ich deiner Seele Bild bereiten;
und es soll in meinem Herzen stehn,
hauchlos rein - und nur für dich zu sehn.

Frühling

Das Fell der Erde schäumt in Wellen.
Aus Bäumen und aus Schollen quellen
des Frühlings Knospen auf wie Gischt.
-Dröhnt, Fluten - zischt!
Schlagt an die Dünen meiner Brust!
Treibt Frühlingsgrün aus meinen dürren Hängen!
Macht Leid zu Lust
und meine Liebe zu Gesängen!

Här en länk till en sida på engelska som tillägnas Erich Mühsam.

Året var 1930

Han blev nära 100 år- den tyske boxaren Max Schmeling. (1905-2005). Han vann världsmästartiteln i tungvikt år 1930 när han tilldömdes segern i sin match mot amerikanen Jack Sharkey. Sharkey slog under bältet och blev diskvalificerad- "Max vred sig fortfarande av smärta när ringdomaren utropade honom till ny världsmästare, under jubel för övrigt, för Schmeling var publikens älskling till och med på Yankee Stadium i New York." (s.93, "Mitt århundrade" av Günter Grass).

Schmeling blev den enda tungviktsmästaren genom tiderna som fått sin titel genom att motståndaren diskats. Han försvarade titeln nästa år men förlorade den igen år 1932 (då mot Sharkey i en returmatch).

Jag kunde så klart inte låta bli att lägga upp den här boxningsbilden- nära 30 år senare- men platsen här är också Yankee Stadium i New York. Världsmästaren i tungvikt den gången ... det blev Ingemar Johansson. (Och jag satt (trots mycket låg ålder) uppe- hela den magiska natten -med en transistorradio och usel mottagning, det var tider, det.)

Columbusdagen 1924

"Los Angeles" flyger över Manhattan - en vacker vy- och jag lägger upp bilden som motvikt till alla hemska 11-september-foton som lyser mot oss överallt idag. Och nej, vi ska inte glömma den 11 september - men själv behöver jag se något mera rofyllt också. Mina egna minnen av dagen är mycket starka och otäcka.

Här är den, zeppelinaren med namnet LZ126, som den 12 oktober 1924 satte kurs mot Amerikas Förenta Stater. Det här var ett luftskepp av modernaste slag och den var del av Tysklands krigsskadestånd. LZ 126 landade helbrägda den 15 samma månad i Lakehurst, New Jersey.

LZ 126 fick namnet "Los Angeles" och blev ett krigsluftskepp- tillhörigt US Navy. "Los Angeles" gick på heliumgas- vilket var mera säkert än det högexplosiva vätet.

"Los Angeles" fick ett fridfullt liv och slutade som skrot 1939.

Inspirationen har jag hämtat från "Mitt århundrade" av Günter Grass.

Georg Heym

En badscen från Fehmarn och Wandgemälde Santatorium av den expressionistiske konstnären Ernst Ludwig Kirchner (HÄR finns flera av hans verk).

Georg Heym (1887-1912)- han var ännu inte fyllda 25 år när han dog. "På tisdagseftermiddagen förolyckades under skridskoåkning notarien Dr Georg Heym och Cand. jur. Ernst Balcke i höjd med Kladow i en större vak som hade huggits upp i isen för sjöfåglarnas skull."

Heym hör hemma i expressionismen och han skrev om lidande, död och storstadens svarta hopplöshet.

Heym kom till Berlin med sina föräldrar år 1900 - han vantrivdes i skolan och började skriva poesi för att få utlopp för sina tankar. Han mötte så småningom författaren Simon Guttman som tog honom med till "Neue Club". (Hit kom också Else Lasker-Schüler, Gottfried Benn och Karl Kraus, bland andra). Georg Heym blev uppmärksammad och han fick sin första diktsamling publicerad av Ernst Rowohlt år 1911- "Der ewige Tag".

Här två verser från dikten :Why do you come, White Moths...

What is all life? The brief flare-up of torchlights

Ringed by distorted frights out of black darkness

And some of them come close already

And with thin hands reach for the flames.

*
What is all life? Small vessel in abysses

Of sea forgotten. Dreadful rigid skies.

Or as at night across bare fields lost moonlight

Meanders till it disappears.

Några av Georg Heyms noveller kan man faktiskt hitta i svensk översättning "Tjuven" kom ut 2007 på Alastor Press.

Inom kort kommer en biografi om Georg Heym ut i Tyskland.

Citatet om Georg Heyms drunkningsolycka kommer från Günter Grass "Mitt århundrade".

Tjocka Berta

Året var 1910 och jag läser fortfarande "Mitt århundrade" av Günter Grass.

"Inte lär den då ha vatt till så mycke nytta i kriget, deras Tjocka Berta. Di höllt på att skratta sig fördärvade, fransosera, när den däringa mackapära sköt breve målet gång på gång." (s. 38 "Mitt århundrade".

Tjocka Berta byggdes av Kruppfabrikerna och den användes främst mot befästningsanläggningar. Mot nyare sådana som var gjorda i armerad betong hade den inte så stor verkan och "Tjocka Berta" motsvarade nog inte förväntningarna. Bara tolv exemplar färdigställdes.

(År 1910 framställdes alltså den första Berta-kanonen).

Seiner Majestät Unterseeboot 1

Här är den på bild- den första tyska sjösatta ubåten- med det vackra namnet SM U 1- Seiner Majestät Unterseeboot 1. Majestätet var så klart Kejsar Wilhelm och sjösättningen ägde rum i Kiel den 4 augusti 1906. Det var Germaniavarvet som hade byggt skapelsen.

Jag har hoppat till år 1906 i Günter Grass "Mitt århundrade". Grass väver samman sjösättningen av SMU 1 med Sir Arthur Conan Doyle och hans berättelse "Danger" som handlar om just ubåtar och hur kapten Sirius fick England på fall. (Den novellen/romanen kan man ladda ner gratis från nätet, ser det ut som).

"Tyvärr misslyckades, tack vare Sir Arthurs varning, våra upprepade försök att få England på knä. Så många döda. Men kapten Sirius var och förblev dömd att överleva varje dykning." (sid 27, "Mitt århundrade" av Günter Grass.)

Günter Grass, Else Lasker-Schüler och Gottfried Benn

Vilken bok! Günter Grass "Mitt århundrade"- jag läser och funderar och lär mig en hel massa nytt (om gammalt). År 1901 handlar inte bara om hängbanan i Wuppertal , Grass lyckas också väva in kärlekshistorien mellan Else Lasker-Schüler och Gottfried Benn i sin roman.

Jag blev tvungen att ta fram min bok "Dikter och porträtt" (tolkningar, urval och efterord gjorda av Peter Handberg, Ersatz förlag)- boken handlar helt om Else Lasker-Schüler. Benn och Else Lasker-Schüler hade ett passionerat kärleksförhållande under ett par år men så kom år 1933- Benn blev betagen av de brunas marscherande- (det kom han att ångra senare) - brytningen dem emellan hade ägt rum tidigare men nu blev den mera definitiv. De kommunicerade dock genom dikter.

Så här skrev Else Lasker-Schüler t ex:

Jag är din vägren,
Som följer dig,
Störtar ned.
Känner att jag lever
Överallt
Som en fjärran rand?

Benn svarar:

Ingen skall vara min vägren.
Låt dina blommor vissna bara.
Min väg letar sig fram i ensamhet.

Tack igen Violen för boktipset.

Hängbanan i Wuppertal

Fotot är lånat från Wikipedia

Den skulle jag gärna vilja åka med. Jag läser om den i Günter Grass "Mitt århundrade"- Hängbanan i Wuppertal invigdes år 1901. Den sträcker sig över 13,3 kilometer och förbinder de två stadsdelarna Oberbarmen och Vohwinkel. Vagnarna hänger 12 meter över floden Wupper och varje tåg rymmer 48 sittande och 130 stående passagerare och kan framföras i 60 kilometer i timmen.

Det här systemet är konstruerat av den tyske ingenjören Eugen Langen och det anses vara en av världens säkraste former av kollektivtrafik. (Detta till trots hände en svår olycka år 1999- den var dock beroende på rent slarv- man hade glömt kvar verktyg på spåren.) På femtiotalet forslade man en elefant - Tuffi-med banan- (stackars djur) och hon blev så rädd att hon sparkade sönder glaset i vagnen och hon hoppade sedan ner i floden. (Vilken idiotisk idé att forsla ett så stort djur på detta vis).

Jag forsätter att läsa "Mitt århundrade" med stort intresse.