Cluj

Regniga dagar passar det bra att sortera papper och annat- ett försök att bli av med onödig ballast. Jag hittade en låda med gamla vykort och så fastnade jag... de här gamla minnena kan jag givetvis inte kasta bort.

Min far var esperantist och under 1930-talet reste han till både Paris och London på så kallade "esperantistläger". Han knöt många kontakter och kort och brev skickades och mottogs från olika håll i Europa.

Cluj, står det på vykortet och det är ett vykort med tre olika språk. Framsidan har både rumänska "Cluj - Palatul Justitiei" och ungerska "Koloszvár. Igazságügyi palota"inpräntat. Staden hade många namn. Rumänska Cluj blev till Koloszvár på ungerska och till Klausenberg på tyska. Baksidan är fylld av esperanto (jag förstår inte mycket, tyvärr.)

Samma vy som ovan men cirka 100 år senare... justitiepalatset står kvar... (fotot är lånat).

Cluj ligger i Transsylvanien (eller på tyska Siebenbürgen) och det är en stad med en relativt stor ungersk befolkning. (Under andra världskriget vandrade staden från rumänsk ttill ungerskt och igen till rumänskt styre.) Cluj är en mycket kulturell stad och har en rik historia. Massor att läsa finns det HÄR .

Lacul din Parc- Sétadéri tórészlet. Cluj. Vykort från 1933.

De 900 dagarna

Från vänster : Writing the Siege of Leningrad (dagböcker från belägringen) av Cynthia Simmons och Nina Perlina, Peter den Store (mest bilder- tsaren som grundade staden), The Shadow of the Winter Palace av Edward Crankshaw (en bok om Rysslands väg till revolutionen 1825-1917), och så längst fram "The Madonnas of Leningrad" av Debra Dean- en bästsäljare och roman om Leningrads belägring (och den är faktiskt riktigt bra).

När jag var elva år fick jag följa med familjen på en turistresa till Leningrad (så hette staden då)- ett mycket ovanligt resmål på 60-talet. Resan påbörjades i Helsingfors och det var med buss vi åkte- start i svinottan - vägarna var dåliga och slingriga- vi nådde fram till Leningrad sent på kvällen. Jag minns blinkande radiomaster och stort mörker. När dagen kom blev man bländad av alla gyllene tak- det var en vacker stad och fylld av historia. Jag minns promenader vid Neva, det mäktiga Eremitaget (med massor av konst som jag var alldeles för ung för att uppskatta- mina ben blev fort trötta och jag sjönk ner på otaliga röda (väl nedsuttna) plyschsoffor. Jag minns restaurangen "Tsaika" (måsen) där man fick rejäla stabbiga frukostar (massor av stekt potatis bland annat) och så turen till Peter den stores sommarpalats.

Under 900 dagar - mellan september 1941 och januari 1944 var Leningrad avstängt för världen- tyskarna höll staden under belägring. Tänk själv... 900 dagar. Staden gav inte upp- människorna bet sig fast- mot alla odds. Över en miljon civila dukade under av alla umbäranden.

Sleep, dear son, while there's no bombing....
And Mama, will you cook me some barley?
Now sleep my son, my dear son, I'll cook it...
But Mama, where is that barley I didn't eat before the war?
The little birds ate it all. Now sleep, my dear...

från "Blockade Lullaby" (Antonia Emelianovna Maslovskaia)

Petersburg

Du skapelse av Peters drömmar,
jag älskar dig, så stolt, så vit,
din Nevas breda, klara strömmar,
och deras stränder av granit;
ditt järnstaket med gyllne mönster,
din vemods fulla sommarnatt,
din ljuva skymmning, blått och matt. (Alexander Pushkin; tolkning av Hans Björkegren).

(Staden grundades år 1703 av Peter den Store).

En samling bokrecensioner

Långlivad ålderdom vad är
den värd som gåva?
När hjärnan trött och tom
blott längtar att få sova
Livsdyrkaren blir dödens vän
och lyssnar tyst till hjärtats slag
Men känner aldrig mer igen sig själv
sitt rätta jag
Och själen får sitt otium
först bortom tid och rum
Ack, årens bleka solnedgång
är den väl värd en sång?

Anders Österling

Min far blev nära 91 år gammal. Under lite över 15 års tid skrev han sorgfälligt ner sina tankar om böcker han läst- en hel liten pärm blev det, fylld av tättskrivna A:5 ark. Dikten av Anders Österling satt först i pärmen-och den är en passande början- cirkeln som sluts.

Vi hade inte riktigt samma boksmak, pappa och jag, men flera av de lästa böckerna känner jag igen- en hel del har redan blivit så gott som bortglömda. Till exempel Claire Etcherellis "Elise eller det riktiga livet" som kom i svensk översättning år 1975- (ny utgåva 1988 och talboksutgåva 2004). Pappa har speciellt intresserat sig för efterskriften som inkluderar ett samtal mellan Etcherelli och Simone de Beauvoir: " Eftersom vi lever i ett samhälle där folk bara ser till det yttre, då är man olyckligtvis tvungen att vårda sig om sitt utseende om man söker en plats eller vill behålla den man har. Och då köper man den där klänningen".

Boken "Elise eller det riktiga livet" kom ut på originalspråket redan år 1967 och den tilldelades Prix Fémina. (Den filmatiserades år 1970).

En kattbild till

Det har klagats på att det läggs upp för många kattbilder på bloggarna- den uppfattningen delar inte jag och här kommer därför en katt till. Katter är trevliga (precis som nästan alla djur).
-
Fotot ovan är 50 år gammalt och katten... det är minsann inte vilken katt som helst utan Androkles Ras-bonn-kis. Dagen till ära försedd med en halvt påbörjad blomsterkrans (stackars djur). Androkles var egentligen en "Androkla"- men fick behålla namnet ändå när hon nedkom med kellingar (skånska för kattungar) i grannflickornas dockvagn. Androkles var inte min- hon var stallkatt och mycket duktig på att ta sork och vildkanin.
-
Ägaren till Androkles var en mycket originell äldre man som hette Arvid Nilsson. Om honom ska jag berätta en annan gång- han är värd en hel bok egentligen.
-
Vad detta hade att göra med böcker och litteratur? Inte ett smack!