Ett språk som är ritat i smältande snö

Jag befinner mig i den schweiziska kantonen Graubünden och Nina Burton skriver om rätoromanskan, ett språk som är satt på undantag. På kartan ovan markerar de violetta partierna de områden där rätoromanskan är huvudspråk. Det är inga stora ytor....

Rätoromanskan har en intressant historia. Räterna var ett bergsfolk som bestod av olika stammar uppblandade med kelter, etrusker och veneto-illyrier. Kejsar Augustus lyckades kväsa det här folket (precis som så många andra folk) och så började språket att ta färg av det latinska: rätoromanskan föddes.

Chur: vy från år 1900

Chur/Cuero var länge rätoromanernas huvudstad men idag talar bara cirka tio procent av befolkningen här rätoromanska.

Det kan vara intressant att veta att det var rätoromaner som skapade Europas första kaffeservering- platsen var Venedig och året var 1680. Den svenska chokladfabriken Cloetta grundades av tre rätoromanska bröder Bernhard, Christoffer och Nutin Cloetta. (Den rörelsen började i Danmark men år 1873 fick man en fabrik i Malmö också- det var först 1901 man flyttade "hela klabbet" till Ljungsbro).

År 1938 förklarades rätoromanskan som Schweiz fjärde språk :"det var ett svar på Mussolinis försök att se språket som en italiensk dialekt så att rätoromanerna kunde "befrias från det schweiziska oket"." (s.110 Resans syster, poesin av Nina Burton).

Så skriver Nina Burton vidare om den rätoromanska poesins smärtsamma skönhet och här några rader av Andri Peer (1921-1985)

Meis mans in tia chavlüra
sus cornas da tor
aint illa föglia d'urbaja

Meis cour utschè chi sbiatta
aint illa coppa da teis mans

Nina Burtons översättning:

Mina händer i ditt hår:
tjurhorn
bland lagerbladen

Mitt hjärta en ryttlande fågel
i dina händers sfär

En annan rätoromansk poet är Clo Duri Bezzola

---
När havet silas
av sanden
faller det svalor
från himlen
och pickar i sig
mina bokstäver.

Inget blir kvar.
Endast
         deras
              flykt.    från "La chà dal sulai" 1987, tolkning och översättning: Nina Burton

Morgonrodnad vid Rhen Foto: Manfred Heyde

Eine Fee mit samtiger Hand
Spannt goldene Faden von einem Stern zum
andern

Bis sie im Licht entschwinden
Und wenn es Tag wird
Steht sie auf unsichtbaren Wipfel
Aurora vor ihrem Aufbruch liebkosend.

Luisa Famos- rätoromansk poet från Ramosch i Unterengadin (1930-1974) tolkning: Mevina Puorger och Franz Cavigelli. (Från diktsamlingen "Eu sun la randolina d'ünsacura" (Ich bin die Schwalbe von einst).

Luisa Famos- poesi på rätoromanska

Hon blev bara lite över 40 år gammal- författarinnan och poeten Luisa Famos. Hon skrev på sitt eget språk- rätoromanska. Nu har jag läst flera av hennes dikter i tysk översättning. Hon visste att hennes dagar led mot slutet- och raderna är fyllda av vemod och längtan- och kärlek till naturen.

Jag läste om Luisa Famos i Angelika Overaths trevliga bok om Sent (som ligger i Engadin, rätoromanska Schweiz). Jag var bara tvungen att skaffa mig boken med Luisa Famos dikter.

Vo tuots eschat passats

Sainza laschar fastizis

Vo d'eirat qua annorums

Ant co eu

Vo eschat uossa

Aint in mai

Meis padernuors

Dit am vo

Chi ch'eu sun.

Alle seid ihr vergangen

Spurlos

Jahre und Jahre vor mir

Wart ihr hier

Nun seid ihr

in mir

Meine Vorväter

Sagt ihr mir

Wer ich bin.

-----

E cur ch'eu sarà morta

Chi badarà ch'eu nu sun plü?

Forsa il sulai

Perche eu nu clej plü

Seis razs

Forsa il vent

Sch'eu nu til quint plü

Mia istorgia

Quels m'han acceptada

Quella ch'eu sun.

Und wenn ich tot bin

Wer wird merken, dass ich nicht mehr bin?

Vielleicht die Sonne

Weil ihre Strahlen

Nicht mehr pflücke

Vielleicht der Wind

Wenn ich ihm meine Geschichte

Nicht mehr erzähle

Die haben mich genommen

Wie ich bin.

Från "eu sun la randolina d'ünsacura (ich bin die Schwalbe von einst). (Översättning: Mevina Pourger och Franz Cavigelli.) Limmat förlag- Zürich.

Läsglädje en solig dag i september

Så tog den slut... den trevliga och lärorika berättelsen om Angelika Overaths år i Sent i rätoromanska Schweiz. Solen har strålat från en molnfri himmel- jag har suttit på min trädgårdsbänk och läst och njutit av den sista sommarvärmen. En skålfull hasselnötter har jag också plockat- och en stor del har säkert ekorrarna redan ätit upp- välbekomme, säger jag. Vi delar broderligt/systerligt. Husdjuret har utfodrats med hösthallon av min snälle granne och så är han nöjd, han också (husdjuret alltså).



Angelika Overath har verkligen gett mig fina lässtunder under två dagar nu- jag har läst lite av och till i "Alle Farben des Schnees". Tyskan är inte svår och det har gått lätt att komma igenom boken. Jag fascineras av livet i den lilla byn- och författarinnans ärliga ambitioner att lära sig rätoromanska (inte så alldeles enkelt)- Angelia Overath skriver små dikter och använder sig av de ord hon lärt sig- inget dumt sätt alls, tror jag.


Piz Pisoc- alldeles i närheten av Sent (lånat foto)



När våren kommer till alperna går hon långa promenader med hunden (som rullar sig på alpängarna och får blå salviablommor i pälsen). HÄR kan man läsa mera om Sent.

Hon reser till Vermont för att undervisa i tyska på en sommarkurs (och förfasar sig över allt artificiellt hon möter i det amerikanska samhället- blekta tänder och konstgjorda gräsmattor bland annat...)- då är det lugnande och skönt att komma tillbaka till en sådan vacker, rofylld plats som Sent i Unterengadin.

Och jag säger "Ün cordial grazcha" för en vacker liten bok!

En kort dikt på rätoromanska

Ramosch i kantonen Graubünden (fotot från Wikipedia)

Rätoromanska är ett hotat språk- det talas bara av cirka 60 000 personer idag. De flesta av dem bor i Schweiz. Angelika Overath skriver lite om den rätoromanska poeten Luisa Famos

som kom från Ramosch i kantonen Graubünden.

Vers saira

Cur sunasoncha

Rebomba tras cumün

Tuor dvainta nouv

(Am Abend

Wenn die Glocken

durch das Dorf wiederklingen

wird alles neu)

Det är verkligen trevlig läsning- Angelika Overaths "Alle Farben des Schnees".