Mitt förhållande till Schweiz

är mycket gott. Det kan jag tacka min mamma för. Hon berättade så mycket om landet och hur hon upplevde det en gång för länge sedan nu.

Mamma var intresserad av språk- och på den tiden (30-talet) var tyskan det absolut viktigaste språket i svenska skolor (det lärdes ut först- engelska kom först på andra plats). Tyska blev det språk som mamma satsade helt och fullt på- och som ung flicka fick hon möjlighet att arbeta i tyskspråkiga Schweiz en sommar. Hon hamnade i Interlaken som ligger i kantonen Bern- där fick hon jobb på ett pensionat hos en Fräulein Depp. Det var nog inget direkt roligt arbete ( det var mest servering och så fick mamma riva till toapapper av gamla tidningar) och i början var det besvärligt med tyskan. I Schweiz talar man som bekant "switzerdütsch"- det tog nog ett tag innan allt satt på plats.

Utflykterna var däremot fina och naturen otroligt, hisnande vacker. Mamma åkte upp på "Die Jungfrau" (det är över 4 000 meter högt och mamma fick näsblod). Interlaken var redan då en betydande turistort.

Jag älskade att höra mamma berätta om sina strapatser. Själv kom jag till Schweiz för första gången i april 1972- lustigt nog till samma kanton (Bern)- men jag vara bara på genomresa och hann inte se så mycket- men de blommande alperna glömmer jag aldrig- bergssluttningarna var helt täckta av blommor....

Jo, jag har en viss nostalgisk känsla för det där alpkringrända landet......

Du är hos mig ändå

Den här boken har jag hittat på biblioteket- den kände jag att jag var tvungen att bära hem. Döden vilade tung över min barndom fastän mina föräldrar båda levde och var friska- och fortsatte att vara så i många år - men- min mor blev föräldralös när hon bara var sex år gammal. Såren läktes aldrig helt och hon var ett allvarligt och brådmoget barn som växte upp till att bli en kvinna som sällan log och lika sällan skrattade. Min mor tvingades dessutom byta både land och språk- hon fick inte ens växa upp tillsammans med sina syskon. Sitt hemspråk (som det skulle kallas för idag), danskan, drömde hon på- hon släppte det aldrig helt trots att hon var så liten när hon lärde sig att "bli svensk". - I boken söker jag kanske några svar på en gåta- och på många frågor som jag aldrig kom mig för att ställa. Fotot taget av min morfar- och min mamma är den som plågar sin lillebror med att pussa på honom (vilket som synes inte alls uppskattas)- storasyster är mera intresserad av pappa bakom kameran och min mormor ser glad och lycklig ut med "sine kaere smaa". Bilden av en idyll- och en lycklig barndom så länge det varade.