Wittgensteins brorson av Thomas Bernhard

Detta är en berättelse om en vänskap men också en berättelse om svek. Jag har läst Thomas Bernhards "Wittgensteins brorson".

År 1967 träffas två män under mycket speciella omständigheter- de råkar nämligen båda vara inlagda på sjukhus- (dock på olika avdelningar (paviljonger). Thomas Bernhard har genomgått en svår lungoperation- Paul Wittgenstein är inlagd på en psykiatrisk avdelning. Bernhard vandrar från sin "paviljong Hermann" till "paviljong Ludwig" och Paul gör sammaledes i motsatt riktning. De gör sjukhusvistelsen uthärdligare för varandra.

"I hela mitt liv har jag inte varit mer rädd för någonting än att falla i händerna på psykiatriska läkare, i jämförelse med vilka andra läkare, också alltid bara olycksbringande, ändå mycket mindre farliga, ty de psykiatriska håller sig i dagens samhälle alltjämt fullständigt för sig själva och immuna och sedan jag i så många år kunnat studera deras skrupelfritt praktiserade metoder på min vän Paul, var min fruktan för dem ännu mycket intensivare".

Vem är galen och vem är frisk i denna värld? Bernhard anser sig minst lika galen som Paul och han tillägger att han dessutom är lungsjuk. Den enda skillnaden mellan honom och vännen är att han, Thomas Bernhard, aldrig har låtit sig fullständigt behärskas av galenskapen - i motsats till Paul.

Vid ett tillfälle reser de båda runt hela Österrike på en dag för att försöka få tag på "Neue Zürcher Zeitung"- trots alla ansträngningar finns icke en enda tidning att uppbringa och Bernhard ondgör sig över flera sidor " Och vid det faktum att vi på så många förment viktiga orter inte fick tag på Neue Zürcher Zeitung, inte ens i Salzburg, flammade allas vår vrede upp mot detta efterblivna, bornerade, bakåtsträvande, samtidig rent frånstötande storhetsvansinniga land. "

De sista sidorna i boken beskriver Pauls sista tid- en tid i allt mer tilltagande förfall och sjukdom. Alla flyr honom- han blir ensam och även Bernhard sviker. "Jag uthärdade hellre mitt dåliga samvete än mötet med honom. ---- Jag undvek helt medvetet min vän under de sista månaderna av hans liv, av lågsint självbevarelsedrift, vilket jag inte förlåter mig."

Bodil Malmsten har skrivit ett mycket innehållsrikt förord. "Wittgensteins brorson" är en bok man vill läsa långsamt, reflekterande - mer än en gång.

Bokförlaget Tranan har gett ut. Översättningen är gjord av Margaretha Holmqvist.

Några ord om "Mina priser" av Thomas Bernhard

Det är 21 år sedan Thomas Bernhard gick ur tiden- men hans böcker läses som aldrig förr och under året kommer flera av hans verk ut i nya svenska utgåvor (Tranans förlag). Jag har precis läst ut ett av dessa "Mina priser"- som är en sammanfattning av Bernhards tankar inför mottagandet (och efter) av nio litterära priser som han tilldelats. Ett par av talen Bernhard höll vid prisceremonierna finns också återgivna i boken.

Jag har väldigt svårt att skriva något som liknar vettiga tankar om "Mina priser"- Thomas Bernhard är mästerlig- han är en skrivkonstnär utan dess like- och han är precis lika arg och avståndstagande som vanligt. Han biter sig fast i en scen och så kommer orden... de strömmar. Inför "Grillparzer-pris-ceremonin" t ex tvingas författaren köpa en ny kostym- något som tar upp större delen av just den hågkomsten. (Jag tror inte att någon annan författare skulle kunna lyckas med konststycket att få inköpet av en kostym att bli så fängslande).

Ett kapitel har titeln "Österrikiska statens litteraturpris"- här tar Bernhard ut svängarna extra mycket. Han låter knutpiskan vina över kända och okända. Han påpekar också flera gånger att det är fråga om det "lilla priset" (det som brukar ges till mycket unga och nyetablerade författare)- inte det stora och mera prestigefyllda priset.

"När folk sedan frågade mig vem som fått det så kallade statens stora pris, sade jag varje gång, bara arshål, och när de frågade mig vad dessa arshål hette så nämnde jag en rad arshål för dem, som alla var obekanta för dem, bara för mig var de här arshålen bekanta. Och den här konstsenaten är alltså sammansatt av bara arshål, sade de, eftersom du betraktar alla som sitter i konstsenaten som arshål. Ja, sade jag, i konstsenaten sitter bara arshål och närmare bestämt bara katolska och nationalsocialistiska arshål och dessutom några judealibin." (s.81 "Mina priser").

Och varför accepterade då Bernhard dessa priser? Han uppger själv att han behövde pengarna.

"Mina priser" är en bok man inte kan släppa när man väl börjat läsa (det är ofta så, tycker jag, med Thomas Bernhards verk). Bernhard upphör aldrig att fascinera- och om någon skulle ha tilldelats ett stort pris (Nobelpriset) så är det han.

Jag länkar HÄR till Torbjörn Flygts recension av Bernhards "Skogshuggning" som kom i svensk översättning 2007.

"Mina priser" är utgiven på Tranans förlag och översättningen är gjord av Jan Erik Bornlid.

Givetvis ska jag läsa "Självbiografierna" också.

När John Blund inte ville dyka upp....

Det händer ibland att nätterna blir långa- och då är det bra att ha ett välfyllt nattduksbord nära till hands (fyllt med böcker då så klart...). I vargtimmen läste jag min alldeles pinfärska "Mina priser" av Thomas Bernhard. Jag upphör inte att fascineras av denne författare med sitt så oerhört speciella skrivsätt. Hans tankar offrar jag gärna lite nattsömn på. Jag har inte läst ut ännu så det blir rapport vid ett senare tillfälle. Härliga Tranans bokförlag som ger ut så många av Bernhards böcker i höst! "Självbiografierna" och "Wittgensteins brorson" bland andra.

HÄR en länk till Tranans förlag. Mycket spännande på gång.

Utplåning

Från Utrensning till Utplåning (det låter som en dålig vits)- mitt i all indisk litteratur damp en biblioteksbeställning ner (fjärrlån)- "Utplåning" av Thomas Bernhard. Det retar mig att det är så himla svårt att få tag på Bernhards böcker (jag är väldigt tacksam för att Tranans förlag gett ut tre stycken som fortfarande går att köpa.) "Utplåning" gavs ut år 1993 på Norstedts förlag och är "out of print". (Omslaget är otroligt fult så jag la upp den tyska varianten i stället).

-

Jag har bara läst cirka 50 sidor och den här boken är ganska tjock. Även "Utplåning" inleds med dödsfall (inte bara ett utan tre stycken). Som vanligt ondgör sig författaren över diverse "företeelser" i samhället- på sidan 23 råkar fotokonsten i onåd:

-

" De som fotograferar begår ett av de tarvligaste brott som kan begås i och med att de på sina fotografier gör naturen till en pervers grotesk. Människorna är på deras fotografier löjliga, till oigenkännlighet skeva, ja stympade dockor, som förskräckt stirrar in i deras travliga lins, idiotiskt, vedervärdigt. Fotograferandet är en avskyvärd lidelse, som alla världsdelar och alla befolkningsskikt har gripits av som som de aldrig mer kan bli botade från."

-

Några citat ur "Gamla mästare" av Thomas Bernhard

Apropå gnäll och veklagan alltså.... jag är mitt uppe i "Gamla mästare"- (jag väntar med att skriva om boken - jag behöver hämta andan ett tag först).
Här finns inga heliga kor det är då ett som är säkert....
-
" Till och med den tjocke stinkande Bach vid Thomasorgeln var bara en löjeväckande och ytterst pinsam uppenbarelse, det är odiskutabelt."
-
"--- för Wienarna läser inte The Times, de nöjer sig med de mest primitiva och allra mest avskyvärda tidningar som överhuvudtaget trycks i världen i rent fördumningssyfte, alltså verkligen idealiskt passande tidningar för de perversa wienarnas känslo- och själstillstånd."
-
"Mozarts musik är också full av underkjols - och kalsongkitsch, sa han."
-
"Även jag hade dessa lärare med deras perversa flöjtspel och med deras perversa gitarrknäppande, som tvingade att lära mig en stupid sextonstrofig Schillerdikt utantill, vilket jag alltid upplevde som en av de hemskaste bestraffningarna."

Hur ska jag våga....

Jag skulle så gärna vilja skriva några rader om Thomas Bernhards bok "Undergångaren"- men jag känner att jag måste ge mig tid... förbereda .... inte slarva iväg (då är det bättre att inte skriva alls). Stor litteratur är det. Mycket stor. (Varför fick Bernhard aldrig nobelpriset, kan man undra).

Nyckelord: Död, självmord, musik, Mozarteum, Horowitz, Glenn Gould....

-

" Då jag inte är född till filosof gjorde jag mig, inte helt omedvetet måste jag säga, till aforistiker, till en av dessa vedervärdiga filosofideltagare, som det finns tusentals av, sade han, tänkte jag. Att med endast små hugskott skjuta med riktigt stor verkan och bedra mänskligheten, sade han, tänkte jag. I själva verket är jag inte annorlunda än en av dessa samhällsvådliga aforistiker, som med sin gränslösa skrupelfrihet och gräsliga fräckhet beblandar sig med filosoferna likt ekoxarna med oxarna, sade han, tänkte jag. Om vi inte längre dricker, törstar vi ihjäl, sade han, på sådana visdomsord går alla dessa aforismer ut på, såvida de inte är av Novalis, men även Novalis pratade mycket strunt, enligt honom, tänkte jag."

Ohjälpligt fast

Utan tvekan- det var marmeladen som avgjorde det. Själsmarmeladen alltså. Thomas Bernhard om Goethe- och plötsligt var det om inte glasklart så i alla fall mindre dunkelt. ("Det gick upp en talgdank" som min gamla matematiklärare brukade säga) Jag hoppade upp på cykeln och for iväg till biblioteket - (igår morse alltså)- norpade åt mig de två böcker som fanns av Thomas Bernhard (Undergångaren och Skogshuggning).
-
Nu är jag alltså fast. Mitt nästa steg blir att beställa "Gamla mästare" som finns utgiven av Tranans förlag (precis som de två andra som jag nämnt ovan). "Johannes" har tipsat mig om att Bernhards tyska inte är så svår så jag försöker mig nog på någon titel på originalspråket också. Jag är lycklig! Jag tycker att jag har hittat en skatt!
-
"Undergångaren" tycker jag bättre om än "Skogshuggning" men båda böckerna är något alldeles utomordentligt bra (för att använda banalt språk). "Undergångaren" har en sorgsen underton som rör mitt hjärta....
-
Bernhard skulle på engelska få epitetet "grumpy" - han ältar och han ältar- men det blir aldrig tråkigt- man blir bara mer och mer intresserad- och språket.....
-
"Jag såg faktiskt den väntade skådespelaren en gång på Burgtheater i en av dessa vidriga engelska societetsfarser, där dumheten bara är uthärdlig för att den är engelsk och inte tysk eller österrikisk och som hela tiden spelats med förfärlig regelbundenhet på Burgtheater under det senaste kvartsseklet, eftersom Burgtheater under detta kvartssekel framför allt specialiserat sig på engelsk dumhet och vant Wiens Burgtheaterpublik vid denna specialisering,.....( S.25 i Skogshuggning)
-
Jag har mycket att se fram emot och 100 sidor kvar i "Skogshuggning" också.

Thomas Bernhard

Först ett tack till Kajsa på bloggen "We Tell Ourselves Stories in Order to Live"-tack, tack- du har fått mina spärrar att släppa vad gäller Thomas Bernhard. Nu har jag tillbringat eftermiddagen med hans "Undergångaren" och "Skogshuggning" står på tur. (Jag ska bara smälta intrycken först....)

-

"En förkrympt förstadstax från Frankfurt" (och allt annat han skrev om Goethe blev alltför frestande )- min nyfikenhet blev för stor... och se på hum- nu har jag blivit så tagen av Bernhard och hans vassa penna att jag kommer att jaga fler böcker av honom att läsa.... Än en gång- tack, Kajsa!