(Fotot är lånat från Wikipedia)"One ought to do nothing but watch the clouds, the faraway mysterious clouds" (Georg Heym).
Georg Heym skrev om moln, han drömde om moln och han älskade moln.
O Wolkenland, zu dessen Küsten fliehen
Stets die Gedanken, suchen sie Vergessen.
O Wolken, die am Himmel einsam ziehen,
Ihr könnt allein die Einsamkeit ermessen.
(O land of clouds, to whose coasts our thoughts forever flee, seeking forgetfulness. O clouds, sailing lonely through the skies, you alone can measure (our) loneliness) (översättning: Patrick Bridgwater). Från dikten "O Wolkenland".
Helst hade jag velat lägga upp en bild på den tyske konstnären
Martin Brandenburgs målning "Die Menschen unter der Wolke"- men den kunde jag inte hitta. Heym blev helt betagen i den tavlan och han rördes till tårar av den. För Heym representerade moln frihet, tidens gång, skönhet av den högsta graden- ett löfte om flykt från det tyngande jordiska.
Heym inspirerades av flera poeter- Byron, Shelley och Keats- Verlaine, Rimbaud och Baudelaire bland andra- men högst höll han sin landsman-
Friedrich Hölderlin och främst då hans dikt
Hyperions ödessång- här de sista raderna- (tolkad och översatt av Bertil Malmberg.)
Men oss är givet
att ingenstans få ro.
Som vattnen från klippa
till klippa sig slunga,
så kastas, så störta
vi lidande mänskor
blindvis och ständigt
från timme till timme,
år efter år mot det ovissa ned.
Jag har letat i mina hyllor efter dikter i svensk översättning av Georg Heym- (mager utdelning) och faktiskt finns hans "Efter slaget" i samlingen "Världens bästa lyrik" (Natur och kultur 1989, redigerad av Johannes Edfelt)
Efter slagetI sädesbrodden ligga liken tätt,
på åkerrenar och på blomsterslätter.
Slagfältet är med vapenspillror klätt.
Hjul utan ekrar, vältrade lavetter.
Ur många pölar stiger blodig rök;
svartröda de den bruna vägen täcka.
Vitaktigt glänsa bukarna på ök,
som sina döda ben i vädret sträcka.
I vindens råa kyla, gurglar än
döendes jämmer, då vid östens rand
blek dager skymtar fram, grön glänser den:
den flyktiga Auroras tunna band.
(tolkning Johannes Edfelt)I Patrick Bridgwaters biografi "Poet Of Expressionist Berlin" finns flera vackra dikter av Georg Heym återgivna. Tänk, tänk om något förlag kunde tänka sig att ge ut Heyms "utvalda" översatta till svenska... det vore något att drömma om.
En sammetsaktig, lila gladiolus. Den blommade sent (tack för det!) och jag plockade in den. Ett naturens underverk med alla de vackra skiftningarna i så många violetta toner. Trädgården börjar ingå i vintervilan nu- det enda som trotsar årstiden är några ringblommor och en cerisefärgad aster. Dahliorna ser tufsiga ut och solrosorna gläder numera bara småfåglarna. Höstplantering av lökar hör dock till de mera lustbetonade sysslorna just nu. Det är alltid lika roligt att trycka ner dessa lökar (och så glömmer jag bort dem)- till våren växer spänningen för jag vet aldrig vad och var jag har planterat... :-)
Betydligt mera överkomlig i pris är då "Överlevnadsbiblioteket" av samme författare. Jag har bläddrat igenom boken som hastigast och konstaterar att den är riktigt trevligt upplagd i kapitel med titlar som "Att komma överens med sig själv", Att leva med svagheter och laster, Livet består av stort och smått, Att bege sig till fjärran platser, etc. Rainer Moritz delar ut lästips- och tipsen är många och jag blir glad för väldigt många av böckerna här har jag inte läst. (Boken finns dock bara på tyska).
Piz Pisoc- alldeles i närheten av Sent (lånat foto)
