Den första dikten i boken heter mycket passande "Introduktion"- smaka på dessa rader....
Här finns en sorg som inte kallar sig så,
som Tomas Tranströmer skulle ha sagt.
Svårigheten sitter i att den inte låter sig luras.
----
Erik Satie på kvällen och utanför fönstret bilar
natten igenom, redan i gryningen sirener,
alltid i gryningen, som i ett crescendo för piano,
många skriver bara till musik, få ogillar det-
jag hör också till dem, men skulle helst slippa.
Här finns en sorg som inte kallar sig så.
Jag får övernatta på tröskeln mellan två utsikter
medan Janus tar drömmen under sitt beskydd.
Diktsamlingen har dessutom ett mycket upplysande efterord skrivet av översättaren Jan Henrik Swahn.
2 kommentarer:
Det høyrest spennande ut.
Bai: Det är en väldigt fin diktsamling.
Skicka en kommentar