-
I mina gömmor har jag hittat två gamla skolfoton-
-
längst ned ett från min farfars skola i Kristinehamn- året bör vara 1893 (cirka). Läraren kallades för "blådängaren". Min farfar berättade att några av de mest busiga gossarna spikade fast "blådängarens" galoscher i golvet. Med tanke på öknamnet tycker jag spontant "det kunde han gott ha".
-
Det översta fotot är från en liten byskola i Danmark- Halling ved Odder- där gick min morfar. Året var 1889. På fotot har morfar skrivit "de vandt- de svandt- Gud ske lov". Jag kan bara tolka detta som att morfar inte direkt uppskattade denna del av sin barndom....
-
2 kommentarer:
Tänk, att det finns så mycket i livet att vara tacksam för. Det är bra att bli påmind om det ibland.
Min morfar hade också nån historia om en överlärare som på modern svenska bankade skiten ur nån av pojkarna så där lite slentrianmässigt i stort sett efter varenda frukostrast. Kanske gjorde det morfar tacksam över att han "bara" behövde gå i skola i sex år. Varannan dag.
Hur gick det förresten med pojken som spikade fast stövlarna? Fick han sig en blådäng.
Ja, det var förskräckligt som det gick till- jag ryser när jag tänker på hur barnen plågades i forna tiders skolor (den plåga jag ibland fick utstå själv är ju bara en bagatell i jämförelse). Den busige pojken - jodå han fick sig en rejäl blådäng.
Skicka en kommentar