Att jag lät berättelsen om Mrs Huntingdon ligga så länge oläst kan jag inte förstå- det här är en sådan där härlig klassiker som man inte ska "vandra förbi". Jag läste Anne Brontës "Agnes Grey" för något år sedan och blev mycket förtjust- "Främlingen på Wildfell Hall" är snäppet bättre- tycker i alla fall jag. Anne Brontë har kommit att stå i skuggan av sina systrar Emily och Charlotte- ganska orättvist känns detta. Anne var den yngsta av syskonen Brontë och precis som de övriga fick hon ett kort liv- hon dog i TBC bara 29 år gammal år 1849- året efter det att "Främlingen på Wildfell Hall" kommit ut.-
Anne skrev under pseudonymen Acton Bell och boken orsakade ett väldigt rabalder på sin tid. Anne hade nämligen valt att skriva om alkoholism och otrohet- men hon kunde tala för sin vara och bet ifrån sig. Hyckleri låg inte för henne och hon hade säkert stor kunskap om ämnet - brodern Branwell var svårt alkoholiserad.
-
"Främlingen på Wildfell Hall" är skriven i dagboksform- både av den man som förälskar sig i huvudpersonen Helen Huntingdon (Gilbert Markham) och av Helen själv. Romanen blir aldrig omodern- historien är klassisk. Ung, vacker kvinna förälskar sig i ung man med fördelaktigt utseende och viss förmögenhet och väloljad käft. Allt ses till en början bara med "the rose-coloured glasses"- och alla varningar slås åt sidan. Ingenting kan grumla den lycka som tycks torna upp sig- men givetvis dröjer det inte länge förrän historien tar en brutal vändning. Anne Brontë skildrar alkoholistens förvridna drag på ett mycket ingående sätt och hon väcker också stor förståelse för de svårigheter kvinnor på den tiden hade- det var inte lätt att slå sig fri. Fyllefester, utsvävningar, fruntimmershistorier en masse.... allt beskrivs mycket realistiskt om än mångordigt (romanen är över 500 sidor lång). Det är ingen trevlig verklighet och vi får även ta del av andra kvinnors inte så lustiga äktenskap.
-
Jag tyckte att boken var lättläst och intressant- och den håller verkligen än. Slutet kan man kanske ha synpunkter på men det är inte det som är huvudsaken- det som höjer den här romanen är kvinnoporträttet - bilden av den utsatta kvinnan Helen. Det etsar sig fast och stannar kvar långt efter det att boken lagts åt sidan. Jag uppmanar: Läs!!
-
Anne Brontë
7 kommentarer:
Vad roligt att du tyckte om den. Blev inspirerada att damma av mitt eget exemplar och läsa den igen. Enligt mina anteckningar var det länge sedan sist...
Eg har lese andre Brontë-bøker, men ikkje denne. Det høyrest ut som ei bok eg skal notere meg og få lese.
Jag har inte läst något av denna Brontësystern, det får jag ta igen.
Den ska jag lägga på minnet. Agnes Grey har jag i min klassikerhög. Kul att du gillade den.
Petra: Jag tycket väldigt mycket om boken- och jag förstår så väl att du vill läsa om den.
Bai: Anne Brontë tycker jag skriver minst lika bra som sina mera berömda systrar.
Mimmimarie: Hon är verkligen läsvärd, Anne Brontë- och det är väldigt fint att man har satsat på svenska nyutgåvor.
Bokstödet: Agnes Grey var också mycket läsvärd.
Kul att läsa om lite andra verk än de vanliga klassikerna!
Tack ska du ha Böckerx3- tycker det är roligt om Anne Brontë också kunde ta sin rättmätiga "klassikerplats" bland syskonen.
Skicka en kommentar