År 1939 liknade Masurien mest ett enda stort härläger för härifrån överföll tyskarna Polen i gryningen den 1 september. Siegfried Lenz mindes hur det var - han var åsyna vittne- bara tretton år gammal." Jag stod vid sjön och betraktade soldaterna som med sjävsäkerhet och stor glädjeyra var på väg att attackera vårt grannland. De hade blomsterkransar om halsen och de såg ut att vara säkra på segern- välnärda och renrakade. Pansartrupperna larmade förbi för ett rendez-vous med det polska kavalleriet."
-
Högmodet varade inte så länge. Under sommaren 1944 var de sovjetiska trupperna på frammarsch. De utkrävde en mycket blodig och våldsam hämnd- folket i Masurien var de första som fick betala för de tyska oförrätterna.
En av officerarna i Röda armén hette Alexander Solshenitsyn- om sina upplevelser skrev han och det blev en diktsamling med namnet "Ostpreussische Nächte" (det är obekant för mig om de dikterna finns i svensk översättning).
Kleinkoslau, Grosskoslau.
Jedes Dorf in hellen Flammen!
Alles brennt! Es brennen Ställe,
brüllt das eingeschloss'ne Vieh.
Tja, ihr Guten,
seid ja Deutsche!
Solshenitsyn har skrivit en bok till om den här trakten- nämligen "Augusti fjorton" som handlar om striderna på den tyska östfronten under första världskriget (där tyskarna med Hindenburg i ledningen vann en stor seger vid Tannenberg )
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar