Jag läser (i Folke Schimanskis bok om Berlins historia )(Berlin- en stads historia-förlag: Historiska Media) om den danska skådespelerskan Asta Nielsen (1881-1972). I Hitlertidens Tyskland var man mån om de "ariska" kulturskaparna. Man gjorde allt för att de skulle stanna kvar i Tyskland. "Vid en tebjudning i propagandaministeriet placerade man Asta Nielsen vid führerns bord. Det skulle man inte ha gjort". Asta Nielsen var en kvinna med stor integritet och hon var kallsinnig till Hitlers smicker. Så här utspann sig en del av konversationen: Hitler: Ja, nu kommer den tid då vi åter får användning för filmens stora konstnärer. Asta Nielsen: Det kan knappast angå mig, jag tillhör inte något politiskt parti och vill aldrig inlåta mig på att spela i politiska filmer. Hitler: Det behöver Ni inte heller nu. Det förhåller sig nämligen så här: Jag kan ge tusen ord ifrån mig, utan att någon förstår mig, men en anda rörelse av Er förstår hela världen. Asta Nielsen: Menar ni denna rörelse? (härvid gjorde hon en ironisk Hitlerhäldning. ) Asta Nielsen fortsatte inte sin karriär i Hitlertyskland. (Allt från "Berlin- en stads historia" av Folke Schimanski).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar