Ärkehertig Franz Ferdinand (på bilden med sin familj) var tronarvinge till det österrikisk-ungerska kejsardömet - år 1914 reste hann till Sarajevo med sin hustru Sophie- där väntade Gavrilo Princip. Resten av historien är välbekant. Franz Ferdinand älskade sin Sophie men hon var persona non grata i den kejserliga familjen- hon var nämligen "bara" grevinna och inte fin nog. Därför fick vare sig Franz Ferdinand eller hustru Sophie sin sista vila i Kapucinerkyrkan i Wien utan deras sarkofager står i kryptan i den kyrka som ligger alldeles intill slottet i Artstetten. 
På inskriften nämns ingenting om titlar eller utmärkelser- bara "född- gift och död".
Schloss Artstetten. (fotot från Wikipedia).-
Jag citerar Claudio Magris: "Alla var emot detta äktenskap, även hans (Franz Ferdinands) bror, ärkehertig Otto, som tyckte om att dyka upp spritt språngande naken på Hotel Sacher, endast iförd läderkoppel och sabel." Så skriver Magris om Franz Ferdinands motsägelsefullhet- hans häftighet och envishet- att han kunde vara synnerligen aggressiv och auktoritär.
-
Sophie var ,som synes ovan, en mycket vacker kvinna. De båda makarna älskade varandra djupt och de levde ett lyckligt familjeliv. Tre barn hade de- Franz Ferdinand och Sophie. Sophie, Maximilian och Ernst. (Bröderna lät Hitler deportera till Dachau år 1938).-
År 1908 äversände sockerbagaren Oskar Pischinger en tårta av sin egen uppfinning till Hennes Höghet hertiginnan "med förhoppning om att erhålla det eftertraktade omdömet om sitt verk"
Sockerbagaren fick ett positivt vitsord för sin skapelse - och det utnyttjade han ganska snart genom att "officiellt döpa några krämfyllda Krapfen (flottyrmunkar) av egen tillverkning till "Hertiginnan Sophie"- om tårtan teg han.
"Krapfen" i tysk stil (från Wikipedia). 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar