Det har klagats på att det läggs upp för många kattbilder på bloggarna- den uppfattningen delar inte jag och här kommer därför en katt till. Katter är trevliga (precis som nästan alla djur).-
Fotot ovan är 50 år gammalt och katten... det är minsann inte vilken katt som helst utan Androkles Ras-bonn-kis. Dagen till ära försedd med en halvt påbörjad blomsterkrans (stackars djur). Androkles var egentligen en "Androkla"- men fick behålla namnet ändå när hon nedkom med kellingar (skånska för kattungar) i grannflickornas dockvagn. Androkles var inte min- hon var stallkatt och mycket duktig på att ta sork och vildkanin.
-
Ägaren till Androkles var en mycket originell äldre man som hette Arvid Nilsson. Om honom ska jag berätta en annan gång- han är värd en hel bok egentligen.
-
Vad detta hade att göra med böcker och litteratur? Inte ett smack!
3 kommentarer:
Man kan väl knappt få nog av kattbilder, tycker absolut att det hör hemma i bokbloggar. Vad är väl bättre än en katt i famnen och en bok i handen... Vilken underbar historia du hade till den fina bilden:)
Fin kattbild, Ingrid! Androkles/Androkla tycks ha varit en
tålig och slitstark katt...
Med näsan i en bok: Visst hör katter och bokbloggar samman. Katter trivs bland böcker! Tack för dina värmande ord!
Mrs C: Androkles är en oförglömlig kattbekantskap. En riktig katternas katt. Trefärgad och grann och väldigt självständig.
Skicka en kommentar