måndag 31 januari 2011
Ett litet biblioteksfynd
"Högt uppe i en vajande trädkrona sitter en liten pojke som tror att han kan flyga. Han ser ut över sjön och de blånande bergen och byn där han bor."
Det handlar om en pojke och hans barndom. Jag tror att jag kommer att tycka om den här berättelsen....
(Utgiven av Forums förlag, 1991).
Victor Klemperers dagböcker
Nyfiken på.....Mary Butts
-
Mary Butts föddes i Dorset år 1890 och hon dog redan år 1937. Hon var mycket läst i sin krafts dagar och en mycket viktig person inom Brittisk 1900-tals-litteratur. Tre romaner och tre volymer med noveller- åtskilliga essäer, poesi... det är bara något av vad som kom från hennes penna. Mary Butts hölls mycket högt av författare som E.M. Forster, Ford Madox Ford, Virginia Woolf och F. Scott Fitzgerald för att bara nämna några.
-
Barndomen tillbringade hon i ett stort hus vid Dorsets kust- här fanns det gott om bokhyllor och speciellt William Blakes böcker kom att sätta sin prägel på Mary Butts. Under kriget (1914-18) engagerade sig Mary som aktiv pacifist- och under flera år var hon bosatt i Paris och umgicks där med Djuna Barnes och James Joyce blanda andra. Hon blev också fascinerad av
Alistair Crowley och hans "magic".
-
Dagboksanteckningarna påbörjades år 1916 och fortsatte ända fram till Marys död cirka tjugo år senare.
-
Utdrag från anteckningen den 13 januari 1933:
" Went to 'Chapel' Carn Brea. I can no more describe it than what it is to look into the face of a crystal. I saw-... the Atlantic: and the coast of England: and a map of very pure green fields. The behind us and away for ever, rising higher than our hill, a brown moor, sewn with stars. Houseless, pathless and the air was purer than imagination has words."
Min italienska utmaning fortsätter
-
Dacia Maraini föddes år 1936 och hon tillbringade en del av sin barndom i Japanskt koncentrationsläger för att hennes föräldrar vägrade att erkänna Mussolinis fascistiska styre. (Föräldrarna hade flytt till Japan). Maraini har varit en mycket produktiv författare- över 60 verk har hon producerat- både skådespel och romaner. Hennes senaste bok "Train to Budapest" har fått mycket god kritik och finns översatt till engelska. Det är ytterligt beklagligt att Marainis författarskap inte uppmärksammas mera här i Sverige- hon verkar vara en mycket intressant och läsvärd författarinna. Jag ser fram emot att stifta bekantskap med henne.
söndag 30 januari 2011
Lyrik på söndag-bokstaven O
Første oppgåve blir derfor: Presenter eit dikt, kor lydbiletet er med på å forsterke innhaldet i diktet.
1. Bredvid mig på nattduksbordet ligger just nu Walt Whitmans "Leaves of Grass"- att läsa hans "Beat! Beat! Drums! är som att dras 150 år bakåt i tiden- och till det amerikanska inbördeskriget. Trummor och horn ljuder- och döden följer i spåren av all denna kakafoni. -
Här är första versen (av tre).-
BEAT! beat! drums!—Blow! bugles! blow!
Through the windows—through doors—burst like a ruthless force,
Into the solemn church, and scatter the congregation;
Into the school where the scholar is studying;
Leave not the bridegroom quiet—no happiness must he have now with his bride
Nor the peaceful farmer any peace, plowing his field or gathering his grain;
So fierce you whirr and pound, you drums—so shrill you bugles blow.
2. O kan også stå for ord. Og orda, eller språket, har ofte blitt tematisert og problematisert i nyare lyrikk. Fleire av dikta som er skrivne dei siste tiåra, har eit metaaspekt, kor dei problematiserer språket og språket si rolle som reiskap for skrivinga. Presenter eit dikt som handlar om orda, eller språket.
Bara de riktiga orden
roses, and who
doesn’t love the lilies
of the black ponds
floating like flocks
of tiny swans,
and of course, the flaming
trumpet vine
where the hummingbird comes
like a small green angel, to soak
his dark tongue
in happiness -
and who doesn’t want
to live with the brisk
motor of his heart
singing
like a Schubert
and his eyes
working and working like those days of rapture,
by Van Gogh in Arles?
Look! for most of the world
is waiting
or remembering -
most of the world is time
when we’re not here,
not born yet, or died -
a slow fire
under the earth with all
our dumb wild blind cousins
who also
can’t even remember anymore
their own happiness -
Look! and then we will be
like the pale cool
stones, that last almost
forever.
Dorothy Whipple- igen....
Ord om Malmö 2- sjuttiotal
-
Så särskilt många år av sjuttiotalet hann jag inte uppleva i Malmö bara ett eller två.... Böckerna om Malmös historia har däremot mycket att berätta om författarnas Malmö från just den här dekaden.
-
Inte oväntat får Jacques Werup mycket plats- ingen som han kan väl sätta tummen på och definiera "vad Malmö är."
-
"Äkta malmöbor, malmöhus, malmögator, malmökrogar, malmökonst, malmöfilosofer etc förvandlar i den andan till vanligt allt det som kan verka mest ovanligt. Ingenting i staden blir imponerat och ingen genuin levande malmösjäl blir någonsin imponerad."
Så citeras den kända fotbollsanekdoten om hur en malmöbo som åser hur Helsingborgs IF får frispark "förintar" en tillrest helsingborgare med orden : "Adu, gå po match i en sån rockajävel!"
-
Poeten Jan Östergren (1940-1999) skriver så här :
-
Ett fruset regn
riktar sina lansar mot jorden
och fabriksröken dalar sakta
som en ringlande sotsvart snara
omkring Öresund.
-
(Från Travers mellan ordpunkt och förfall , 1981) Jan Östergrens poesi har översatts till flera andra språk. Det går faktiskt att få tag på några av hans diktsamlingar via internetbokhandeln. Jan Östergren översatte också många diktsamlingar.
-
Bildkonstnären Gösta Nydahl skrev också flera diktsamlingar- I en av dessa- "Labyrint" (1979) -en hyllning till den vackra rosenapelhäcken vid Carl Gustavs väg
-
"Vidgar pupillerna
som ville jag fylla hela huvudskålen
med rosaljuvligheter
Mitt i Malmö centrum
några korta majdagar
Blundar
som ville jag gömma en viskning
mot ögonlockens insida
av Malus Floribunda"
lördag 29 januari 2011
Ord om Malmö 1
-
--- Medan somrarna går förlorade kan kartan växa.
Där fanns kanaler och brödbak, på ena sidan
ett kalkbrott, på den andra en avstjälpningsplats
där viporna om åren gav hals och häckade.
Längst ned förbi gasverk och vattentorn sträcktes
den kavlade slätten. Vilka utflyktsmål!
---
Det var därför som röken aldrig förflyktigades
över de minnen han en gång hade haft:
lukten från chokladfabriken, doffeln eller
den svaga aningen av kordit som dröjde kvar
sedan "Amalthea".
Det var en värld att vinna: nästan som på Jägersro.
--
ur "Gläd dig du skåning" av Göran Printz-Påhlson
-
Max Lundgren skriver:
-
I våra skånska öron
sjunger slätten från tre håll och havet sjunger.
I tusen vindfönster står Malmö öppet.
Vi borde vakna var morgon och känna glädje!----
-
-
Här en dikt av Lasse Söderberg tillägnad Malmö Stadsbibliotek (som det en gång såg ut)
-
Ett växande slott,
labyrint som hos Borges,
före detta skog
-
med täta bladverk,
ögontjänande, fullt av
talande tystnad
-
och förgreningar,
goda snår som vi gärna
förirrar oss i.
-
(från Murgrönor)
Anita Johansson har verkligen lyckats fånga en del av Slottsparkens själ - här är det den stora lekplatsen invid "ankdammen" som manas fram ur minnet och även jag minns varenda bild .... jag kan till och med känna lukten av de där papegojburarna....)
-
Spårvagnarna sjöng
Spårvagnarna sjöng
i min barndom
dom sjöng tvärs genom solskenet
och grönskan fanns
mellan sången och mej
-
jag var i min lustgård
och grävde mej klok
med händer och verktyg
och jag tänkte aldrig på
att sandlådan var rund
att mammor befolkade
den långa bänkens svarta halvcirkel
jag sneglade ibland
mot svanarna
i en vilopaus
och liksom spårvagnarnas
sång
så smälte papegojornas
prat
ifrån järnburarna
ihop med sanden
som rann genom fingrarna
som växte till städer
och skyddsvallar
hus åt mina ben
och bröd åt världens
alla älskade hästar.
-
Anna-Lisa Wärnlöf (som skrev under signaturen Claque) är bland annat känd för sina böcker om Pella (jag älskade Pella!) - hon har också skrivit om de egna skolåren i Malmö (Boken om Agnes, 1963).
-
Visst är detta väldigt vackert: "Plötsligt var det försommar och lindalléerna skuggade och magnolieknopparna sprack. Akacierna doftade, Sundet låg som ett siden och näktergalarna brast. Man kunde höra det: de sjöng ihjäl sig. Just när de var på sitt ljuvaste tystnade de. Men det fanns andra som fortsatte, längre bort. Agnes och jag väntade tåligt med utbredda handflator på brustna näktergalar, och de skulle falla ner ur snåren. Men det föll aldrig någon, vi var lurade."
-
Så tänker jag att det skulle vara trevligt att läsa om Pellaböckerna och även boken om Agnes (Agnesboken har jag aldrig läst tidigare)- men de finns inte kvar på mitt bibliotek längre- så det får bli antikvariskt eller fjärrlån (det börjar bli mitt mantra...)
Bokhandlar i Malmö- nostalgisk tillbakablick
Tysk lyrik en lördag...
Tante Jolesch och andra original i det gamla Österrike....
-
-
fredag 28 januari 2011
Biografer i Malmö- en nostalgisk tillbakablick
Howl- nu som grafisk roman (Penguin Modern Classics)
"I saw the best minds of my generation destroyed by madness, starving hysterical naked,
dragging themselves through the negro streets at dawn looking for an angry fix,
Angel-headed hipsters burning for the ancient heavenly connection
to the starry dynamo in the machinery of night, "
Penguin Modern Classics
Det börjar bli tråkigt att vänta på våren....
torsdag 27 januari 2011
Två städer med en mycket speciell historia
Tidningen Vi
Sisådärja
Några böcker som snart kommer i svensk översättning
Carlo Levi
Carlo Levi- författare, läkare och konstnär (1902-1975). Hans mest kända bok "Cristo si è fermato a Eboli" (Kristus stannade i Eboli- senaste svenska översättning 1981) ligger nu överst i högen på mitt läsbord.
Carlo Levi är en av de författare som Göran Börge har intervjuat för sin bok "111 italienska författare." Börge talar om Levis vänliga blå ögon och om en man med både hjärna och hjärta- "en idealist utan illusioner". Levi föddes i Turin och blev medicine doktor år 1924 (bara 22 år gammal). Under flera år vistades han i Paris där han bedrev konststudier (och han hade mycket ont om pengar). Väl tillbaka i Italien blev han arresterad flera gånger för att han hyste "opassande åsikter". Han fänglades och blev sedan förvisad till Lukanien som var den mest underutvecklade provinsen i Italien. Frigiven blev han först vid den allmänna amnestin efter erövringen av Addis Abeba. Under den tyska ockupationen var han en mycket aktiv medlem av motståndsrörelsen och han tvingades leva under jorden.
"Kristus stannade i Eboli" kom ut 1945 och kan beskrivas som en blandning av självbiografi, etnografisk studie och socialpolitiskt dokument. Boken har blivit en klassiker och den är översatt till ett tjugotal språk. (Jag har läst den i förkortad upplaga för mycket länge sedan- återigen en sådan där "A,B,C eller D-bok"). Jag har boken om Eboli i engelsk översättning- och den ingår i serien Penguin Modern Classics. Jag tycker att det är väldigt synd att det är så svårt att få tag på klassiker här i Sverige- det borde finnas att mycket större klassikerbestånd. Som det är nu måste man anlita bibliotek/antikvariat för att få tag på dessa läsvärdheter. Tänk om man kunde göra som Penguin.... ha ett ständigt lager av världslitteraturens allra bästa böcker tillgängliga till en hyfsat billig penning. Ja, jag kan väl forsätta drömma.... snart blir man väl tvungen att läsa böcker via datorskärmar... (aj, mina gamla ögon).
onsdag 26 januari 2011
Lyrik från Madagaskar "Traduit de la Nuit" av Jean-Joseph Rabearivelo
På mitt läsbord
Himlen är röd av Guiseppe Berto
Guiseppe Berto (1914-1978) fick Campiellopriset år 1964 för boken "Il male oscuro" - hans roman "Himlen är röd" kom ut år 1947 och översattes till svenska 1949. (Albert Bonniers förlag).
Berto tillhör en av de författare som Göran Börge har intervjuat för sin "111 italienska författare". Berto tog värvning som mycket ung i fascistmilisen och han skickades till Abessinien där han kom att stanna i fyra år. År 1942 kom han som inkallad soldat till Nord-Afrika men han blev tillfångatagen av amerikanerna 1943 och skickad till ett fångläger i Texas.
Göran Börge refererar till "Himlen är röd" som en av de bittraste romanerna om krigsårens Italien. Boken har blivit filmad. (Berto skrev den under sin tid i fånglägret).
Handlingen kretsar runt en grupp barn/ungdomar som blivit ensamma när deras föräldrar och anhöriga dödats i bombangreppen över den stad de bor i. Nu lever de bland ruinerna och försöker så gott det går att klara livhanken. Ingenting fungerar under de här åren strax efter kriget och det sociala skyddsnätet är så gott som helt söndertrasat. Vill man ha mat måste man stjäla och flickorna måste prostituera sig. Att läsa den här romanen är som att stiga ner i helvetet. Varje dag är en kamp, en kamp som de här unga människorna är dömda att förlora.
Berto skriver rakt och enkelt- utan krusiduller- det här är ingen svårläst berättelse. Stilen kallas för "poetisk realism"- jo, det tycker jag passar bra. Avsnittet som handlar om bombningen av staden tycker jag är kusligt välskrivet.
"Hundratals flygplan hade flugit hela natten för att nå den lilla staden. Varje plan hade sin besättning, varje man sin uppgift. Piloter, spanare, radiotelegrafister, bombfällare. En vältränad personal som inte svek.---- Spanarna tittar ner och känner igen orterna som de studerat på kartor under förberedelserna för flygningen. Nu följer de järnvägslinjen. Där framme syns stationen inte större än ett paket cigaretter med knippen av spår och viadukter. Där ett stycke längre bort måste järnbron över floden ligga.------ Och man bryr sig inte om att i husen bor människor, många människor. Den lilla staden har över hundratusen invånare, nu när så många flyktingar från städerna i grannskapet tagit sin tillflykt hit. Över hundratusen människor gripna av skräck. De har sett ljusen och hört motorerna och förstått. Men de andra uppe i luften tänker inte på detta. De vet ingenting om människorna som de gör sig redo att döda. De vet inte hur de talar och hur de lever, med vilka förhoppningar och vilka olyckor. De har aldrig sett dessa hundratusen personer."
När jag läser minns jag hur min mamma berättade om en resa hon gjorde till Schweiz med buss - det var 1946. Bussen gick rakt ner genom ett fullständigt sönderbombat Tyskland. Mamma sa att det bara fanns ruinhögar kvar av en gång blomstrande städer. Varje gång bussen stannade rusade skockar av tiggande barn fram för att kanske få någon matbit. Mamma hade bara sockerbitar att ge- hon glömde aldrig dessa trasiga, magra barn och det som etsade sig fast på hennes näthinnor den gången för många år sedan har jag nu kvar i mitt minne. Giuseppe Berto har skrivit precis som det var.
tisdag 25 januari 2011
Att se fram emot...
Med den här båten kunde man färdas från Ruse till Wien. Ruse var en gammal Donauhamn. De år då Donau frös till åkte man i släde över till Rumänien, skriver Canetti.
I Ruse kalldes resten av världen för Europa "och om någon färdades uppför Donau till Wien, sade man att han reste till Europa, Europa började där det turkiska riket hade slutat en gång i tiden. " (s.13)
Italiensk utmaning - Giuseppe Berto
Bukovina!
Bukovina har en mycket intressant historia som jag ska försöka att läsa och lära mer om- så snart jag hinner.
En vald dikt av Carducci
I duggregn upplöst, dimman
klippspetsarna begjuter,
och västanvinden tjuter,
och hafvet skummar vildt:
i byn, längs alla stigar,
från fat, där drufvor jäsa,
når vinets doft vår näsa
och stämmer sinnet mildt.
Vid vinstocksbrasans flamma
ett väldigt stekspett gnisslar,
och jägarn munters hvisslar
och ser från tröskelns sten
likt landsförvista tankar,
af kvällskyns glöd begjutna,
de svarta fåglar, slutna
i flockar, flykta hän.
(Översatt och tolkad av Aline Pipping, 1894)
Jag har valt att behålla den gamla stavningen. Dikten finns även på italienska här.
Carduccis dikter är kanske inte riktigt min favoritlektyr men jag är glad att ha hittat den enda? svenska översättningen av dem. Just "Sankt Martins dag" verkar vara en av de mera populära av hans alster- om man kan döma av det man hittar på nätet (då förstås på originalspråket). Jag är tacksam att boken fanns kvar på biblioteket (den kommer faktiskt från Malmö....).
måndag 24 januari 2011
Hämtat från biblioteket
-
" Carducci är liten till växten och något fetlagd, hans svarta , djupt liggande ögon gnistra som eldkol, och i det svarta täta och starkt krusiga håret och skägget av samma färg blanda sig rätt många silfverstänk. Den nervösa rösten, de snabba åtbörderna och ansiktets starkt svällande ådror vittna om ett ytterst häftigt och lätt uppbrusande lynne, men kring mun och ögon leker ett nästan barnsligt drag af hjärtegodhet."
Carducci fick Nobelpriset år 1906.
Wachau - en dalgång fylld av kultur
Styr din plog över de dödas ben
söndag 23 januari 2011
Lyrik på söndag- bokstaven N
-
1. N står for nasjonalisme, eller det nasjonale. Og sjølv om nasjonalisme er eit omgrep som har fått stadig fleire negative konnotasjonar knytta til seg dei seinaste tiåra, er det jo framleis nokre dikt som vekkar nasjonalkjensla i oss. Presenter eit dikt, som vekkar ei positiv nasjonalkjensla hos deg.
-
Åh så svårt att välja.... men det får bli en riktigt lokalpatriotisk dikt. När jag gick i småskolan fick vi lära oss den här utantill. Jag tycker att den är vacker och vemodig.
Mitt hjärta bor i en gammal gård,
en gammal gård på slätten,
med vita längor och svalebon
under takens mossgröna brätten.
Och åldriga almar med sagor i,
- en evigt susande klunga,
och tätt inpå väggarna vångar och fält,
som förtroligt i sommaren sjunga.
Och en dröjande doft av lavendel och ros
i låga kisthus och salar,
och ett minne, som ler i var ruta och vrå
och sakta till hjärtat talar.
Här bodde de gamle, här gled deras liv
i tid för längesen gången,
- så stilla som julisus
en afton i gåravången.
Här glider livet så stilla än,
ej stormen rör lågan på härden,
- här är tystnad och ro för ett hjärta än
mitt i den larmande världen. Theodor Tufvesson
-
2. N kan også stå for natta. Presenter eit dikt om natta.
-
Jag stannar kvar i Skåne- åtminstone väljer jag en författare från mitt hemlandskap- Ola Hansson- poeten från Hönsinge.
Notturno
Ej måne och ej en stjärna har
den ljusa sommarnatten.
En ensam mås blott kretsar och far
tyst över sovande vatten.
Havet är höljt i en skymning grå,-
en mattgult skimrande spegel.
I fjärran som lyfta vingar stå
två höga, vita segel.
Och uppe över bokarnas valv
timmarna ljudlöst draga
mot evigheten... En viskning skalv...
Och natten är en saga.
3. Presenter ein diktar på N.
Jag hade precis som Bai tänkt välja en dikt av Pablo Neruda men så hittade jag de här raderna av Gudrid Helmsdal Nielsen (Hon kommer från Färöarna).
-
Töväderskväll
Och regnet kom.
Droppen som krossade
ett skal av is.
Rymden andades,
den som hade legat klämd
i köldens hårda famn.
I kväll ligger vintern
på sin dödsbädd;
tungt drar den andan
och suckar-
som ett väldigt djur,
som har lagt sig
kring världen. (Tolkning av Inge Knutsson)