Jag har läst ut "Komedianterna" av Graham Greene. En bok som går i traditionell Greene-stil- det är mörkt och sorgligt med en hel del "twists and turns". Det finns en sorts undergångsstämning som stannar kvar långt efter det att man lagt boken åt sidan. Handlingen är förlagd till Papa Docs Haiti- någon gång under tidigt 60-tal. Terrorn kryper in under huden - det är ett land utan lag och bara våldet härskar- i form av Tontons Macoute - de finns överallt och de vet precis vem som är var och vad han eller hon gör.
Historien börjar på en båt- Medea (tillhörig Kungliga Nederländska Ångfartygsbolaget)- som seglar från Philadelphia till Port-au-Prince. En handfull passagerare med de osannolika namnen Brown, Smith och Jones träffas och deras öden kommer att vävas samman senare (men det vet de inte då). Ibland blir det riktigt lustigt- Smith (herr och fru) är vegetarianer och förspiller inte en minut vad gäller att propagera för både mat och dryck i den kategorin.
"Kom in", sa mr Jones-- kom in och ta en jamare"---- "Ni får förlåta mig," svarade mr Smith artigt, "men jag rör inte sprit". "Jag rör den inte själv", sa Jones, "jag dricker den" och han lät orden följas av handling." Fartygskonserten ombord på båten någon dag senare är helt sanslöst roligt beskriven. (Dekorationen består av uppblåsta kondomer målade med färgkritor, underhållningen är en stor portion falsksång och absurda diktrecitationer).
-
Brown (huvudpersonen) har genom arv blivit ägare till ett hotell utanför huvudstaden. Det är för övrigt genom hans ögon hela berättelsen utspelar sig. Mord, misshandel, smuggling, mysterier (Vem är egentligen denne Mr Jones?) , en omöjlig kärlekshistoria- allt finns med och i väl avvägda delar. "Komedianterna" är en skickligt sammansatt roman och den är otroligt underhållande på ett bisarrt sätt. (Men jag gillar bisarr).
Jag kan dock inte släppa tankarna på landet- det arma Haiti- och vad dess stackars befolkning har fått stå ut med och framför allt får stå ut med ännu idag. Jag försökte att hitta haitiska författare på nätet igår- och det finns ett antal- det är inte förvånande att de flesta av dem lever i exil. Jag kommer att läsa "Den svarte generalen" av Göran Lundin för att försöka förstå mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar