Med den här boken vann Dacia Maraini det prestigefyllda Campiello-priset år 1990. Den svenska översättningen kom 1994. Jag har läst på engelska (och "The Silent Duchess" finns i billig pocketutgåva).
-
En kvinnas längtan är huvudtemat- längtan och kamp för att få en egen röst. Marianna föds in i en välbärgad familj på Sicilien- det är 1700-tal och i det här samhället måste kvinnorna foga sig. Marianna är dövstum- och redan som 13-åring gifts hon bort med sin morbror "Uncle husband"- hennes lott blir nu att föda barn och att sköta hushållet men Marianna är en envis och sökande kvinna- hon låter sig inte kuvas. I sin tystnad läser hon och lär sig mer om den yttre världen- hon tar till sig upplysningens ideal och blir speciellt förtjust i filosofen David Hume.
-
Dacia Maraini tecknar ett mycket fint porträtt av en annorlunda kvinna- som utvecklas mer och mer för att till slut nå sitt mål- självständighet. Det sker inte utan uppoffringar och umbäranden- men resan dit är oerhört fängslande att följa. Hur Marianna blev stum får vi också veta-och det är en verkligt otäck historia.
-
Den här boken tyckte jag väldigt mycket om och den har gett mersmak för Dacia Marainis författarskap.
Citat från boken:
" To leave a book is like leaving the better part of oneself. To pass from the soft and airy arcades of the mind to the demands of a graceless body always grasping for one thing or another is in any case a surrender: a renunciation of characters one has studied and cared for in favour of a self one does not love, confined within a stupid sucession of days, each day indistinguishable from the last."
David Hume (1711-1776)- just detta porträtt av filosofen har stor betydelse för Marianna.
Förutom tyskspråkigt har det blivit en del italienskt också under det gångna året. I februari läste jag "Den stumma hertiginnan" av Dacia Mariani- en bok som jag verkligen kan rekommendera. Inte undra på att den blivit prisbelönad.
