I Elsas spår

En bra bok brukar bidra till "associativ läsning"- "Den kloka Elsa" fick mig att leta i hyllorna och där hittade jag "Vers på växel och andra bankhistorier" av Fritiof Nilsson Piraten (med bl a verser av växelomsättningens mästare själv, Frank Heller)- jag hittade också Margareta Schenlaers fina bok om Malmökvinnor och så har jag kvar (bibliotekslån) " I otakt med tiden" som innehåller en del om författarinnan Annie Åkerhielm som med tiden blev svårt nazistanstucken. (Anna Lenah Elgström nämner Åkerhielms roman "Videhus"  " ett ordentligt, metodiskt byggnadsverk, lite grått till färgen men obeskrivligt välordnat och nätt, den ena meningen efter den andra, väl avvägda, klart framträdande likt brickorna i en dominoask." (s.240).

I "Malmökvinnor" finns Tekla Åbergs historia. Tekla Åberg (1853-1922) ska man minnas med tacksamhet för det hon gjorde för den tidens flickor och unga kvinnor- hon såg nämligen till att de fick en god utbildning.

Tekla Åberg kom från Dalsland (Åmål) och inflyttade till Malmö år 1888- hon stod som student för hon hade tagit (som det hette då) mogenhetsexamen två år tidigare. Hon startade skola så gott som genast och under flera år förde denna skola en ambulerande tillvaro - något som orsakade stora bekymmer för henne. Hjälpen kom i form av ett  aktiebolag som stiftades av två lektorer, en arkitekt, en grosshandlare och en byggmästare. En lämplig tomt för en ny skolbyggnad hittades vid Rönneholmsvägen.  År 1904 kunde så läroverket invigas. "Malmö lyceum för flickor" hade sett dagens ljus.

Tekla Åberg var en föregångskvinna vad gäller utbildning för kvinnor- och redan år 1899 (alltså fem år innan den nya skolan började tas i bruk) fick Tekla Åbergs dåvarande läroanstalt så kallad "dimissionsrätt". Dimissionsrätten innebar att ett läroverk fick rätt att låta sina elever genomgå studentexamen. (Dimittera betyder: att sända bort - ett läroverk lämnar ifrån sig en elev med goda grundkunskaper och sänder henne/honom så vidare till universitetsstudier).

Påpekas bör att Tekla Åbergs läroverk var den första skolan utanför Stockholm där flickor kunde ta studenten.

Tekla Åberg var en stark men anspråkslös kvinna, hon var djupt religiös och hon satte stort värde på bokliga kunskaper. Terminsbetygen skrev hon själv under (allihop) och hon mindes alltid sina elever. Så här skrev hon i läroverkets årsredogörelser " Läroverket, som äges av föreståndarinnan, har ingen kollektiv styrelse, utan ansvaret och ledningen hvila på studierektor och undertecknad."

Under tre års tid intog jag mina skolluncher i källaren på Tekla Åbergs gymnasium- hade jag vetat då vad jag vet idag kanske jag skulle närmat mig byggnaden med lite större andakt.....

En liten stad på 1960-talet

 Staden är Malmö och jag bläddrar och läser i Bertil Aunérs bok om min hemstad. Min bästa väninna fyller år och eftersom såväl hon som jag växte upp i den här lilla staden under 60-talet (framför allt) tyckte vi båda att Aunérs bok kunde vara en bra present. (När man kommer lite upp i åren är det inte alltid så lätt att fundera ut födelsedagsgåvor- "man har ju nästan allt").

Väldigt fina foton hittar man i den här boken (Sven-Erik Björks) och det måste ha varit ett klipp att få tillgång till dem.

På omslaget  Regementsgatan som den en gång såg ut- med den vackra allén (idag är allt skövlat). Fyrans spårvagn kommer körande mot Gustav Adolfs Torg och de gamla trafikskyltarna väcker också minnen.

En vy mot "Triangelen" då ringlinjen ännu fanns (treans spårvagn). Det är en nostalgitripp utan dess like att läsa den här boken.och Malmö träder fram- som just en liten stad- för det var så vi uppfattade den. Vacker har den aldrig varit, min hemstad, men det fanns små oaser. Tyvärr härjade rivningsraseriet under hela 70-talet och det skapade sår som aldrig någonsin kan läkas. Fula bankpalats vällde fram och Södergatan speciellt fick ett helt annat utseende (inte till det bättre).

Jag tycker om den här Malmökavalkaden- och jag ser och känner och minns. Detta är "min stad".

En gammal skola i Malmö

Bilden är lånad- ett gammalt foto från tidigt 1900-tal. Detta är Slottsgatan som den en gång såg ut- till vänster skymtar man Kungsparken. Det stora huset med den vackra gaveln är dåvarande Anna och Eva Bunths skola för flickor. Skolan grundades år 1887 och den första adressen var Västergatan- när elevantalet växte flyttades lokalerna till hörnet av Slottsgatan -Agnesgatan. Huset var i tre våningar och byggt 1878 i holländsk renässansstil- ritat av dansken Carl Ferdinand Rasmussen. År 1906 invigdes skolan i sin nya form. Tretton lärarinnar och fyra lärare hade man och de fördelade sina gracer på 88 elever.
-
Anna och Eva Bunth var ursprungligen från Västra Nöbbelöv och två driftiga systrar var de onekligen. Båda undervisade själva på skolan- Annas ämnen var bibelläsning, biblisk historia, katekes, engelska språket och välskrivning. Fröken Eva undervisade i franska- systrarna Clara (handarbete och vävning) och Frederique (övervakade skrivningar) arbetade också på skolan. Anna Bunth gick i pension år 1920 men Eva fortsatte att undervisa fram till 1925 och hon var aktiv i skolans arbete ända fram till sin död (1947).
-
"Många Malmöflickor minns fröken Evas glänsande undervisning i franska och den gedigna uppfostran de fått i hennes skola, de minns hennes goda hjärta och den välgörande humor, med vilken hon mötte livet". (rektor Marianne Mörner, Högre allmänna läroverket för flickor i Malmö).
-
Under både 1950-talet och 1960-talet användes detta vackra hus som skola- privatskolan "Ericssons förberedande skola" logerade då här. (Icke att förväxla med Bladins skola som var en helt annan institution).
-
I början av 1980-talet restaurerades och byggdes huset om. Numera är det en lägenhetsfastighet. Jag är glad att detta fina hus blivit bevarat- så många gamla ovärderliga byggnader i Malmö har raserats och försvunnit.

Moriskan

Någon gång har jag tänkt att skriva om "ett hus på söder i Malmö"- men i väntan på att andan ska falla på blir det en snutt om "Moriskan" i stället. Moriskan är beskrivet som ett nöjesetablissemang i Folkets park i Malmö- det har också varit plats för stora sportevenemang-bland annat brottningsmästerskap.

-

På tjugo- och trettiotalen var det full rulle med brottningsmatcher på Moriskan- och min pappa som älskade brottning var i sitt esse- många var de historier han berättade från sina "äventyr" på Moriskan. En av de brottare han såg i levande livet var den store Johan Richthoff - Richthoff tog OS-guld både i Amsterdam och Los Angeles.

-

Under en match på just Moriskan (det var alldeles fullsatt) och mellan de två brottarna vägde det väldigt jämnt- den ene hade dock kopplat ett rejält grepp- och så låg de väl och "sprattlade" där på golvet. Då hörs en tordönsröst från publiken - på bredaste skånska " Ah du- bit han i röven!"

Vem som vann har jag glömt men den här historien fick jag höra många gånger.....

Ord om Malmö 1

Nej, jag älskar inte Malmö- men det är min hemstad och det kommer jag aldrig ifrån. Under cirka 20 år av mitt liv har jag trampat Malmös gator. Nu sitter jag och bläddrar i ett stort verk (flera band) om Malmö stads historia. Ett kapitel har rubriken "Malmö ligger så tydligt i naturen" och här inleds en författarkavalkad som börjar med femtiotalet och sedan fortsätter framåt i tiden.
-

--- Medan somrarna går förlorade kan kartan växa.
Där fanns kanaler och brödbak, på ena sidan
ett kalkbrott, på den andra en avstjälpningsplats
där viporna om åren gav hals och häckade.
Längst ned förbi gasverk och vattentorn sträcktes
den kavlade slätten. Vilka utflyktsmål!

---

Det var därför som röken aldrig förflyktigades
över de minnen han en gång hade haft:
lukten från chokladfabriken, doffeln eller
den svaga aningen av kordit som dröjde kvar
sedan "Amalthea".
Det var en värld att vinna: nästan som på Jägersro.

--

ur "Gläd dig du skåning" av Göran Printz-Påhlson
-
Max Lundgren skriver:
-
I våra skånska öron
sjunger slätten från tre håll och havet sjunger.
I tusen vindfönster står Malmö öppet.
Vi borde vakna var morgon och känna glädje!----
-
-
Här en dikt av Lasse Söderberg tillägnad Malmö Stadsbibliotek (som det en gång såg ut)

-
Ett växande slott,
labyrint som hos Borges,
före detta skog
-
med täta bladverk,
ögontjänande, fullt av
talande tystnad
-
och förgreningar,
goda snår som vi gärna
förirrar oss i.
-
(från Murgrönor)

Anita Johansson har verkligen lyckats fånga en del av Slottsparkens själ - här är det den stora lekplatsen invid "ankdammen" som manas fram ur minnet och även jag minns varenda bild .... jag kan till och med känna lukten av de där papegojburarna....)

-

Spårvagnarna sjöng

Spårvagnarna sjöng
i min barndom
dom sjöng tvärs genom solskenet
och grönskan fanns
mellan sången och mej
-
jag var i min lustgård
och grävde mej klok
med händer och verktyg
och jag tänkte aldrig på
att sandlådan var rund
att mammor befolkade
den långa bänkens svarta halvcirkel
jag sneglade ibland
mot svanarna
i en vilopaus
och liksom spårvagnarnas
sång
så smälte papegojornas
prat
ifrån järnburarna
ihop med sanden
som rann genom fingrarna
som växte till städer
och skyddsvallar
hus åt mina ben
och bröd åt världens
alla älskade hästar.

-
Anna-Lisa Wärnlöf (som skrev under signaturen Claque) är bland annat känd för sina böcker om Pella (jag älskade Pella!) - hon har också skrivit om de egna skolåren i Malmö (Boken om Agnes, 1963).

-
Visst är detta väldigt vackert: "Plötsligt var det försommar och lindalléerna skuggade och magnolieknopparna sprack. Akacierna doftade, Sundet låg som ett siden och näktergalarna brast. Man kunde höra det: de sjöng ihjäl sig. Just när de var på sitt ljuvaste tystnade de. Men det fanns andra som fortsatte, längre bort. Agnes och jag väntade tåligt med utbredda handflator på brustna näktergalar, och de skulle falla ner ur snåren. Men det föll aldrig någon, vi var lurade."
-
Så tänker jag att det skulle vara trevligt att läsa om Pellaböckerna och även boken om Agnes (Agnesboken har jag aldrig läst tidigare)- men de finns inte kvar på mitt bibliotek längre- så det får bli antikvariskt eller fjärrlån (det börjar bli mitt mantra...)