En mycket liten volym med valda dikter av Giosué Carducci finns nu på mitt läsbord. (Albert Bonniers förlag, 1894). Det är verkligen med andakt jag håller i den här boken. Den inleds med en "lefnadsteckning" - Aline Pipping har översatt och även bidragit med den korta biografin. Så här beskriver hon poetens yttre företräden:-
" Carducci är liten till växten och något fetlagd, hans svarta , djupt liggande ögon gnistra som eldkol, och i det svarta täta och starkt krusiga håret och skägget av samma färg blanda sig rätt många silfverstänk. Den nervösa rösten, de snabba åtbörderna och ansiktets starkt svällande ådror vittna om ett ytterst häftigt och lätt uppbrusande lynne, men kring mun och ögon leker ett nästan barnsligt drag af hjärtegodhet."
Carducci fick Nobelpriset år 1906.
2 kommentarer:
Plötsligt inser jag att det är honom min sons skola är uppkallad efter. Tänk, det har jag inte reflekterat över tidigare. Alltid kul att komma till nya insikter :)
Vicky: Jag ska titta in till dig å det snaraste!
Skicka en kommentar