Jag kan bara instämma i uppmaningen- det är så viktigt att vi inte låter våra gamla ta minnena med sig- det finns så mycket att bevara. Jag önskar själv att jag hade frågat mycket mera än jag gjorde- men jag hann i alla fall få reda på en del- speciellt av min farmor som var född i slutet av 1800-talet. Hon växte upp i ett litet soldattorp utanför Kristinehamn. Många var historierna hon berättade från sin barndom och ungdom. Jag har skrivit ner och bevarat- det handlade om arbete, om flytten till den stora staden Malmö, om livet på "söder", om att få slantarna att räcka till- om "manfolk som "int va nåt te å ha" och om att utbildning var det viktigaste man kunde skaffa sig. Några av min farmors minnen finns kvar. Det är jag glad för.
juligt à la Jeanette Winterson ❤️
1 timme sedan
6 kommentarer:
Hur många gånger har man inte sagt att man ska se till att spela in/anteckna vad gamla släktingar har att berätta. Tack för god påminnelse!
E: Det är så viktigt, så viktigt. Man ska inte skjuta upp det.
Ja, det ar verklgien sant, att alla minnen, vetskap om hur livet var. Nastan alla aldre i min slakt dog tidigt, det sorjer jag, det hade varit valdigt kul att fa vet, inte bara spekulera, om hur det var...
Emma: Det är så tråkigt när man förlorar kontakten med det "gamla". Jag har också stora luckor bakåt i tiden vad gäller min släkt- mina morföräldrar dog när de bara var lite över 30 år... det blir bara gissningar som återstår... mer eller mindre kvalificerade....
Numera läser jag VI LÄSER (också)!
http://janivarberg.blogspot.com/2011/01/nytt-nummer-av-vi-laser.html
Jag brukar kika lite i Vi Läser på biblioteket- just det senaste numret innehöll en hel del mycket trevligt.
Skicka en kommentar