Lyrik på söndag

Jag blev så glad att se att Bai på Boklesebloggen min har startat upp "Lyrikk på ein söndag" igen. Denna vecka är det bokstaven M som är i fokus.

-

1. Den franske filosofen og kunstteoretikaren Maurice Merleu-Ponty er oppteken av måten mennesket sansar og persiperer verda på, i The Phenomenolgy of Perception. Han vil at kunsten, også litteraturen, skal sjå verda på ein opprinneleg måte og dermed sjå verda slik ho eigentleg er. Han brukar malaren sitt blikk som eksempel. Malaren ser tingen og gjenskaper han, og må dermed sjå tingen som han er. Malaren sitt blikk skil seg frå kvardagsmennesket sitt blikk, fordi i kvardagen ser vi tingen for å sette han inn i ein samanheng og skape ei meining rundt tingen. Mennesket har ofte hastverk med å skape meining rundt tingen, og dette i hastverket gløymer vi å sjå tingen slik han er. Overført til litteraturen kan den lyriske skildringa vere ei hjelp til å sjå ting som dei er, ikkje bare å sette dei inn i ei meiningssamanheng.

-

Presenter eit dikt, som viser fram tingen, slik han er.

-

1. Tingen som de är.... Jag tänkte först på något av Carl Sandburg men så kände jag lokalpatrioten i mig... och jag väljer en dikt av Jacques Werup (Jag är mycket förtjust i Werup både som poet och som romanförfattare).

-

Afton i Skåne

-

Gården kryper i slättens lera.

I brevlådan tvestjärtar

och en postorderkatalog från Borås;

den lindrar ensamheten

i det matta skenet

över köksbordets feta vaxduk. (Från diktsamlingen "Mellan rotfrukt och måne" 1983)

-

2. Metaforen er eit mykje brukt omgrep i diktanalyse. Ein metafor er definert som eit språkleg bilete eller ei samanlikning, som ikkje gjer nytte av ordet "som". Sidan ordet "som" ikkje er brukt, er ikkje samanlikninga åpenbar, og det blir opp til lesaren å finne fram til dette språklege biletet. Tradisjonell lyrikkforskning har lagt stor vekt på biletbruk i det heile tatt og metaforbruk spesielt, i forståing og lesing av dikt. Samtidig er fleire av dei nyare retningane i forlenginga av fenomenologi og dekonstruksjon meir kritiske til å overdrive vektlegginga av metaforar. Eit for stort fokus på å leite etter metaforar i teksten, er med på å ta fokuset vekk frå språket og tingen. Eller sagt med den danske Tranströmer-forskaren Birgitte Steffen Nielsen sine ord:
”Vi må undlade at erstatte allegorien med en betydning, fiktionen med en sandhed - og i stedet for sådanne oversættende, erstattende operationer forsøge at fornæmme tekstens liv” (Den grå stemme, 2002)
Kva tenker du om å lese med vekt på metaforar og språklege bilete? Er det viktig å avsløre metaforane i diktet, eller er liker du betre å lese som Nielsen og "forsøge at fornæmme tekstens liv"?

-

2. Jag tycker mycket om metaforer och bilder i en dikt- och jag tycker inte att det alltid är nödvändigt att röja dem. Men...detta säger jag med modifikation. Jag läser gärna dikter som bara beskriver det som "är"- utan några exter. Det är viktigt att dikten blir tillgänglig. Poesi kan läsas med både hjärta och hjärna- och det bästa är väl när de båda aktiveras.

-

3. Apropos metaforar: Presenter eit dikt, kor du synest at metaforbruken er heilt sentral for diktet si meining

-

3. Den här vackra dikten av Dylan Thomas tycker jag passar bra....

-

Nothing I cared, in the lamb white days, that time would

take me

Up to the swallow thronged loft by the shadow of my hand,

In the moon that is always rising,

Nor that riding to sleep

I should hear him fly with the high fields

And wake to the farm forever fled from the childless land.

Oh as I was young and easy in the mercy of his means,

Time held me green and dying

Though I sang in my chains like the sea.

-

Från "Fern Hill" av Dylan Thomas