"Redan vid uppvaknandet märkte jag att ingenting var som det skulle, men jag hade mycket att uträtta inne i staden, så jag gav mig iväg. Dagarna innan hade vädret utan övergång blivit varmt, sommaren bokstavligt talat exploderade."
Så inleder Péter Nádas den korta och intensiva berättelsen om vägen till den egna döden. Från morgon till kväll får vi följa med författaren när han försöker att uträtta sina ärenden allt under det att symptomen i hans kropp blir allt starkare, allt svårare att ignorera. Han vet att något är mycket fel men han "förstår inte vad som är i görningen"- kanske för att han är vältränad, bara 51 år gammal och "frisk". För varje timme gör hans kropp uppror mer och mer- och Nádas skriver på ett sådant sätt att man som läsare lever sig in i varje nyans, i varje smärtförnimmelse. Det blir alltmera nervöst och alltmera plågsamt att följa med i timmarnas och minuternas gång.
Omkring klockan sju på kvällen inleds ett nytt kapitel. Ambulansen kör med tjutande sirener till sjukhuset. "Jag hade intrycket att detta tjutande med sirenerna var onödigt, en onödig överdrift". Men- luften tar slut, smärtorna tilltar. Detta till trots blir bilderna av akutintaget oerhört skarpa i konturerna för den sjuke och nu döende mannen. Den storväxta sjuksköterskan som svär över bristen på klädhängare " svärande över att det var stört omöjligt att hitta en djävla klädhängare på hela den förbannade avdelningen.--- Må fan ta hela helvetet."
Så kommer döden- som en "tippning"- en kraft som gör att man slungas ut i mörka rymden- där det inte finns luft men dock avstånd och gränser. Citat av Beckett- : Kvinnan föder gränsle över en grav"- "Min mor födde min kropp, och jag föder min död".
Elchockerna blir räddningen tillbaka- och allt som allt varade döden i tre och en halv minut. Det hela beskrivs som en födelseprocess- som om han åter igen "tippas" denna gång ner i födelsekanalen för att åter se ljuset.
Nádas skildring av död, återfödelse och liv är oerhört gripande. Att livet inte blir som det var tidigare skriver han också om- något har tagits bort- något annat har lagts till. "Egen död" är trots sitt lilla format en mycket stor läsupplevelse och en bok som jag inte kommer att glömma i första taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar