Avdelning kvinnor på resande fot

Anna Brownell Jameson (1974-1860)

Det skulle kunna bli till en riktigt tjock bok, tror jag och det finns ju flera antologier redan som har med ämnet ovan att göra. I Adam Gopniks bok om vintern läser jag om den anglo-irländska författarinnan och kvinnorättsförkämpen Anna Brownell Jameson. Hon var bildad som få men kom från ett relativt fattigt hem och tvingades därför ut i världen för att försörja sig som guvernant. Det blev många resor för Anna som kom att se både stora delar av Europa (Tysk litteratur låg henne mycket varmt om hjärtat) och även Kanada.

Anna gifte sig så småningom med Robert Jameson, en advokat med ambitioner och med pengar. Äktenskapet blev mycket olyckligt (Robert var tydligen en riktig tråkmåns) men Anna skrev och försökte göra det bästa av situationen. Robert fick en befattning i Kanada och så kom även Anna dit år 1836. Hon tvingades klara sig på egen hand och gjorde långa resor- under tiden antecknade hon flitigt och resultatet blev en bok "Winter Studies and Summer Rambles in Canada" (1838).

Till slut valde Anna att gå sin egen väg och hon lämnade både Kanada och maken. Hon fortsatte att skriva och det går att få tag på en del av hennes böcker i nya utgåvor. (Svenska översättningar verkar det dock vara klent med).

 

 

Jag stannar kvar i vintern

Foto: Ansgar Wall

Väderleken kan man inte göra mycket åt så det är bara att försöka gilla läget eller i vart fall att stå ut. Igår vaknade jag till -10 vilket kanske inte är någon helt vanlig temperatur för sydvästra Skåne en bra bit in i mars.

Elizabeth Bishop har skrivit om imaginära isberg och jag återger några delar av den långa dikten här- vackert är det....

The Imaginary Iceberg

We'd rather have the iceberg than the ship,
although it meant the end of travel.
Although it stood stock-still like cloudy rock
and all the sea were moving marble.
We'd rather have the iceberg than the ship;
we'd rather own this breathing plain of snow
though the ship's sails were laid upon the sea
as the snow lies undissolved upon the water.
O solemn, floating field,
are you aware an iceberg takes repose
with you, and when it wakes may pasture on your snows?
------

The iceberg cuts its facets from within.
Like jewelry from a grave
it saves itself perpetually and adorns
only itself, perhaps the snows
which so surprise us lying on the sea.
Good-bye, we say, good-bye, the ship steers off
where waves give in to one another's waves
and clouds run in a warmer sky.
Icebergs behoove the soul
(both being self-made from elements least visible)
to see them so: fleshed, fair, erected indivisible.      

Från Wordsworth till Jackson Haines

Målningen föreställer "Reverend Robert Walker Skating on Duddingston Loch" och det är Henry Raeburn som är konstnären. Nog ser han koncentrerad ut den gode kyrkoherden. (Tidpunkt : cirka 1795)

Jag fortsätter min läsning av Adam Gopniks vintriga essayer ("Winter- five Windows on the Season) och har kommit till nummer fyra av fem- den som handlar om vinter och rekreation. Här finns mycket att läsa och lära. Inte visste jag att William Wordsworth var en j-el på skridskor- men så var det och han diktade dessutom om skridskoåkningens tjusning.

And in the frosty season, when the sun
Was set, and visible for many a mile
The cottage windows blazed through twilight gloom,
I heeded not their summons; happy time
It was indeed for all of us- for me
It was a time of rapture! Clear and loud
The village clock tolled six- I wheeled about,
Proud and exulting like an untried horse
That cares not for his home. All shod with steel,
We hissed along the polished ice in games
Confederate, imitative of the chase
And woodland pleasures- the resounding horn,
The pack loud chiming, and the hunted hare.
So through the darkness and the cold we flew

Hela dikten kan man läsa HÄR och dessutom får man ett par andra skridskodikter på köpet.

På bilden Jackson Haines (1840-1875). Han började sin karriär som balettdansör men blev fascinerad av is och vad man skulle kunna åstadkomma rörelsemässigt med hjälp av ett par skridskor. Så blev det konståkning av hela alltet. Inte illa, får man väl säga och synd att Haines är tämligen bortglömd idag. Haines var amerikan och det där med att ingen blir profet i sitt eget land (egen stad) stämmer bra överens i det här fallet. Han fick bege sig till Europa där hans konst uppskattades
mycket mer.

Här en så kallad "sit spin" (som visas av Kimmie Meissner)- och den rörelsen uppfanns av Jackson Haines. Haines drabbades tyvärr av TBC och han dog alldeles för ung (i Kokkola i Finland).

Romantisk vinter

"Snöstorm" av Cornelius Krieghoff (1815-1872). Krieghoff räknas som en kanadensisk konstnär (men han var född i Nederländerna). Han målade gärna vintermotiv från framför allt provinsen Quebec.

Adam Gopnik har skrivit ett antal essäer om vintern i sin bok "Winter". Jag har läst den första som har titeln "Romantic Winter" och visst kan väl vintern vara romantisk även om jag just nu är så trött på just den årstiden att jag i det närmaste är spyfärdig.

Vivaldi komponerade inte bara vacker musik han skrev också dikter och varje årstid i "hans fyra" har fått en alldeles egen.

To shiver, frozen amid icy snow
In the bitter blast of a horrible wind;
To run constantly stamping one's feet;
And to feel one's teeth chatter on account of the excessive cold;
To spend restful, happy days at the fireside
While the rain outside drenches a good one hundred
To walk on the ice,
And with slow steps to move about cautiously
For fear of falling;
To go fast, to slip and fall down;
To go on the ice again and run fast
Until the ice cracks and opens up;
To hear coming out of the iron gates
Sirocco, Boreas and all the winds at war:
That's winter! but of a kind to gladden one's heart.

Alltmedan en stark och iskall ostlig vind viner utanför husknuten.....

Tematrio: Vinter

Brrr, jag fryser när jag tittar ut och fryser gör jag när jag tittar på bilden ovan- men vintern är här för att stanna ett tag om man får tro meteorologerna. (Fast jag har sett krokusskott under snön- så det så- pilutta dig, kung Bore!)

Lyran hjälper till att hålla värmen uppe med nya utmaningar. (Det tackar vi för!).

Vinter var således ämnet och här är mina tre bidrag.

1. Sven Delblanc håller på att bli en bortglömd författare. Hur kunde detta ske, undrar jag som minns alla fina böcker som kom ut på framför allt 1970- och 1980-talen. "Vinteride" är från 1974 och den har handlingen förlagd till Delblancs eget Hedeby. "Två barn betraktar livets och den vuxna världens obesvarade gåtor". Tiden är 1939 och det är krig ute i världen. Delblanc var en gudabenådad författare och han förtjänar att läsas om och om igen.

2. Poesi.... vad vore livet utan dikt, säger jag och så väljer jag ut en nobelpristagare: Seamus Heaney. "Wintering Out" är från 1972 och i den hittar man en mycket känd dikt: den om Tollundmannen (här de sista verserna):



Tollundmannen. Muséet i Silkeborg, Jylland.

Something of his sad freedom
As he rode the tumbril
Should come to me, driving,
Saying the names

Tollund, Grauballe, Nebelgard,
Watching the pointing hands
Of country people,
Not knowing their tongue.

 Out here in Jutland
In the old man-killing parishes
I will feel lost,
Unhappy and at home.

3. Jag stannar i Danmark. Vintersagor av Karen Blixen (min utgåva är från 1960) är samling oförglömliga berättelser. En klassiker så god som någon.

Vintersol

Jag har hämtat bilden från Wikipedia men den sammanfattar säkert väl hur det ser ut uppifrån även idag. (Bilden är tagen i februari 2003). Hela Sverige var i princip snötäckt då och det är det nog idag också. Jag är själv omgiven av snö och kallt är det- rejält kallt för den här trakten, i alla fall. (Givetvis kan det inte jämföras med norrländsk vinter men dock...). Jag har hittat en vacker vinterdikt- jag kände att jag behövde styrka mig en dag som denna.

Vintersol

Dagar orörliga av köld
då ingen vågar frånga, inte se åt sidan
och varje önskan ligger stel i luftens isblå glans.

Kall själva solen:
en bärnsten kyligt hård
i rimfrostgrenars fattning

vid horisonten står
och stramar våra sinnen
och kallar ingenting till liv
men håller livet kvar

Morgon oerhörda
då äntligt himlen föder solen
vältrar sin gyllenbörda
ur rimfrostdis och täta rökars moln-
att detta förmår rymmas inom ett fruset hölje
att inte allting spränger sig utom för ett större
men låter väldig svängning ske
helt innanför sin form.

Röd lyser solen i köldens isblå luft
drar i oss som en längtan
inom vårt motsånds skal.

Ingrid Nyström (1917-1999)

I vinterns grepp

Kanske vill man inte läsa om vintern just idag när vinden viner och snöblasket slår mot fönstren och hunden vägrar gå längre än bara precis vad som är nödvändigt. Ändå lockas jag av Adam Gopniks essaysamling som tar upp många olika aspekter av just denna årstid. Gopnik skriver för The New Yorker men han växte upp i provinsen Quebec så han om någon vet nog vad vinter vill säga.

"To shiver, frozen amid icy snow
In the bitter blast of a horrible wind;
To run constantly stamping one's feet;
And to feel one's teeth chatter on account of
the excessive cold;.....

(Antonio Vivaldi- som tydligen skrev ett poem för var och en av sina musikaliska årstider).

Tim Adams har recenserat boken i The Guardian- läs HÄR.

Bilder från min horisont :2

Nästan i en hägring.... Falsterbo fyr. I förgrunden isiga vågor som trotsas av en flock änder.

I väntan på sommarens besök.... en grann och blå badhytt som har klarat vintern.

Bilder från min horisont

Skanörs hamn lunchtid idag- kallt och fruset....

Vågbrytaren är inbakad i tjocka issjok

och isen har lagt sig i hela hamnen.

Det börjar bli tråkigt att vänta på våren....

Tennisbollarna måste tas in för upptining och ute är allt igenfruset- då får jag väl koppla av bredvid hyllorna i stället.

Andra advent- i snöyra

Ett förändrat landskap

Stadsparken ser plötsligt helt annorlunda ut....

Aha, här fanns det en boll! Stelfrusen- men vad gör väl det.

En dag som denna...

när små ilskna iskristaller piskar mot kinderna och när mörkret sänker sig redan klockan halv fyra... ja... då känns det trösterikt att tänka på ett blommande äppelträd och att någonstans i allt detta kalla och mörka finns det faktiskt ett frö till en ny vår... och jag läser en av Rolf Jacobsens många undersköna dikter...
-
When the apple tree blooms,
the moon comes often like a blossom,
paler than any of them,
shining over the tree.
-
It is the ghost of the summer,
the white sister of the blossoms who returns
to drop in on us,
and radiate peace with her hands
so that you shouldn't feel too bad when the hard times come.
For the Earth itself is a blossom, she says,
on the star tree,
pale with luminous
ocean leaves.
-
Rolf Jacobsen

Vintern är här

Nåja, riktigt lika mycket snö kom det inte under natten men nästan. Kall nordanvind och fyk- då är det inte så roligt att gå långa promenader men har man hund är det bara att bylta på sig och traska iväg.
-
Två stora korgar med ved har släpats in och de lär nog komma väl till pass snart. Kung Bore attackerar under många dagar framåt har jag förstått. Levande ljus- och amaryllis i knopp- ett par hyacinter.... ja, så känns det lite lättare att uthärda denna mörka och kalla årstid.