torsdag 13 januari 2011

Eko av Anna Achmatova

Längesen stängt för mig är det förgångna.
Kan det säga mig något som förr?
Och vad finns där nu? Blodiga plankor,
en igenmurad, orubblig dörr
och ett eko, som inte kan tiga,
fast jag ber det. Är jag då för svag?
Ekot tiger ej och ej de minnen,
som jag bär i hjärtat än i dag.
1960
(tolkat av Gustav Karlsson)

4 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Aha, Ingrid. Du har alltså antagit vår utmaning ;-)

(Hon verkar väldigt bra, Achmatova. Jag ska definitivt leta upp något och läsa av henne. På riktigt, alltså. Det är så många som har lyft fram henne, och länkat till olika vackra dikter.)

Anonym sa...

Jag tycker verkligen om Anna Achmatova. Hon skriver fantastiska dikter!

Ingrid sa...

Vixxtoria: Nja...så många ukrainska poeter i en utmaning känns kanske inte så gripbart :-) men jag gillar Anna Achmatova- (oavsett stavning) väldigt mycket. Jag har alla hennes dikter i en samlingsvolym (men i engelsk översättning). Jag har precis som så många andra placerat henne som "rysk poet"- men har nu lärt mig att hon tydligen var född i Ukraina. :-)

Ingrid sa...

Eli: Achmatova har skrivit väldigt många oerhört vackra dikter. "Tårpilen" till exempel...