Friedrich Torberg (som var ett nom de plume- han hette egetligen Friedrich Kantor- föddes i Wien 1908. Hans far var tjeckisk och hans mor var ungerska- vad kunde vara mera typiskt för detta Habsburgska rike (som då ännu existerade).
-
"Tante Jolesch or the Decline of the West in Anecdotes" finns nu i engelsk översättning (2008)- men på svenska lyser den med sin frånvaro. Ack, så beklagansvärt- för detta är en omistlig bok. Torberg tar oss med till en tid som inte finns längre- till caféernas Wien som det var under åren före "Anschluss"- här samlades originalen och personligheterna- och bokens titel är helt passande. När kriget kom försvann allt för att aldrig igen återuppstå. Då är det så härligt att kunna läsa och med litteraturens hjälp få lov att delta i denna svunna värld.
-
I förordet skriver Torberg "This is a book of melancholy. It is inspired by a memory-well, a fountain that I knew when it was still in use and flowing with life. And when I close my eyes to better remember my childhood, the home I grew up in, ------- when I think back on all that with closed eyes, it almost seems to me that I too am one of those shadowy figures passing before my eyes, for whom that long dried-up fountain of my memory was still actual sustenance.
-
De människor han skriver om bodde alla i någon eller några av de många länder som var infogade under det Habsburgska kejsardömet- de hörde alla till de två element som nu har försvunnit ur den västerländska civilisationen "den kejserliga och kungliga monarkin och dess judiska bourgeoisie".
-
Torberg avslutar sina inledningsord med "This is, and I shall state it again, a book of melancholy. Maybe I should have written a book of sorrow- but I want to mourn on my own. Melancholy can smile. Sorrow cannot. And smiling is the legacy of my tribe.
-
Det finns så många underhållande anekdoter i den här boken- det är svårt att välja men jag har fastnat för berättelsen om advokat Hugo Sperber - han hade tydligen den här skylten utanför sin dörr
"If you molest, rob or murder, consult only Dr Sperber". Sperber kom från
Mähren och Torberg säger att han mest liknade en judisk släkting till Franz Schubert. Sperber tyckte om att sova- och sova gjorde han lite varstans, på caféer, i rätten, på spårvagnen- överallt där det var fysiskt möjligt. Det där med personlig hygien var han inte så intresserad av och han brukade vara täckt av cigarettaska.
-
En gång blev Sperber bjuden på fin middag på en likaledes fin restaurang av goda vänner- och så här beskrivs detta:(Det var dåliga tider i Österrike och restaurangen/nattklubben hade inte många besökare)- "The age-old tradition of night clubs to impress customers functioned none the worse: a secret signal by the doorman alerted the staff that guests were approaching, bustling activity was feigned at a moment's notice, the band struck up a snappy tune, two waiters busied themselves at tables with cups, glasses, and other utensils, the dancing couple employed by the club danced- in other words, every single activity the bar had to offer was put into play.
-
Sperber grasped what was going on:
-
"I bet the washroom attendant is sitting on the can and crapping".
