Krig och fred

Det finns ingenting i läsvärlden som går upp mot en riktigt fin klassiker. "Krig och fred" är en sådan. Tänk att jag inte vågat mig på den förut... men... det är nog så att vissa böcker måste inväntas till dess att tiden känns rätt.

Jag har boken i en mycket ny utgåva- tryckt år 2006. Det anges också på titelbladet att detta är en översättning av den allra första versionen av boken- Tolstoj skrev nämligen mer än en. Staffan Skott berättar historien om romanen i ett intressant efterord. Han säger där att Krig och fred egentligen föddes som idé för att Tolstoj ville skriva om dekabristupproret (1825) och vad som hände med dekabristerna. Han blev så fascinerad av de unga officerarna som hade influerats av alla idéer och stämningar i Europa under den här tiden att han i stället kände att han ville skriva om Napoleonkrigen. Den ursprungliga versionen av Krig och fred kom år 1867.

Boken jag har läst är över 1000 sidor lång och det är svårt att hantera en sådan klump. Det hade nog varit bättre att dela upp den i två separata delar.

Handlingen är välbekant- vi får följa några ryska familjer under Napoleonkrigens tid- scenerna växlar mellan slagfälten och salongerna- det är en värld som inte längre finns- ett Ryssland som är borta för evigt. Tolstoj skriver med stark iakttagelseförmåga- med mycken humor och han är bitsk i sina kommentarer. Det finns många passager som är värda att återge men... jag berördes mest av en beskrivning från slagfältet i Austerlitz. En av huvudpersonerna- furst Andrej Bolkonskij har precis rusat fram med kompaniets fana :

" Plötsligt var det som om en av soldaterna närmast intill slog honom i vänstra sidan, ett våldsamt slag med en tung käpp. Det gjorde lite ont, men framför allt var det otrevligt, eftersom smärtan drog hans uppmärksamhet från alla intressanta iakttagelser just då. Det var någonting besynnerligt: hans fötter hamnade i någon grop, de vek sig under honom och han föll. Och plötsligt fanns det ingenting utom himlen- en hög himmel med grå moln som kröp på den- ingenting utom den höga himlen. "Att jag inte har sett den här höga himlen förut?" tänkte furst Andrej. "Då skulle jag ha tänkt annorlunda. Det finns ingenting utom den höga himlen, men inte ens den finns, det finns ingenting utom tystnad, tigande och frid".

Krig och fred kommer med största säkerhet att bli en av årets största läsupplevelser för mig. Jag är verkligen så glad att jag gav mig tid att läsa (och tack igen till Hermia för draghjälpen!)

Jag måste också PS:a här och säga att jag har dålig åtkomst till min blogg just nu- tekniska problem som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa- men jag ska försöka.