Den stumma hertiginnan av Dacia Maraini

Med den här boken vann Dacia Maraini det prestigefyllda Campiello-priset år 1990. Den svenska översättningen kom 1994. Jag har läst på engelska (och "The Silent Duchess" finns i billig pocketutgåva).

-

En kvinnas längtan är huvudtemat- längtan och kamp för att få en egen röst. Marianna föds in i en välbärgad familj på Sicilien- det är 1700-tal och i det här samhället måste kvinnorna foga sig. Marianna är dövstum- och redan som 13-åring gifts hon bort med sin morbror "Uncle husband"- hennes lott blir nu att föda barn och att sköta hushållet men Marianna är en envis och sökande kvinna- hon låter sig inte kuvas. I sin tystnad läser hon och lär sig mer om den yttre världen- hon tar till sig upplysningens ideal och blir speciellt förtjust i filosofen David Hume.

-

Dacia Maraini tecknar ett mycket fint porträtt av en annorlunda kvinna- som utvecklas mer och mer för att till slut nå sitt mål- självständighet. Det sker inte utan uppoffringar och umbäranden- men resan dit är oerhört fängslande att följa. Hur Marianna blev stum får vi också veta-och det är en verkligt otäck historia.


-
Den här boken tyckte jag väldigt mycket om och den har gett mersmak för Dacia Marainis författarskap.

Citat från boken:
" To leave a book is like leaving the better part of oneself. To pass from the soft and airy arcades of the mind to the demands of a graceless body always grasping for one thing or another is in any case a surrender: a renunciation of characters one has studied and cared for in favour of a self one does not love, confined within a stupid sucession of days, each day indistinguishable from the last."


David Hume (1711-1776)- just detta porträtt av filosofen har stor betydelse för Marianna.

Himlen är röd av Guiseppe Berto

Guiseppe Berto (1914-1978) fick Campiellopriset år 1964 för boken "Il male oscuro" - hans roman "Himlen är röd" kom ut år 1947 och översattes till svenska 1949. (Albert Bonniers förlag).

Berto tillhör en av de författare som Göran Börge har intervjuat för sin "111 italienska författare". Berto tog värvning som mycket ung i fascistmilisen och han skickades till Abessinien där han kom att stanna i fyra år. År 1942 kom han som inkallad soldat till Nord-Afrika men han blev tillfångatagen av amerikanerna 1943 och skickad till ett fångläger i Texas.

Göran Börge refererar till "Himlen är röd" som en av de bittraste romanerna om krigsårens Italien. Boken har blivit filmad. (Berto skrev den under sin tid i fånglägret).

Handlingen kretsar runt en grupp barn/ungdomar som blivit ensamma när deras föräldrar och anhöriga dödats i bombangreppen över den stad de bor i. Nu lever de bland ruinerna och försöker så gott det går att klara livhanken. Ingenting fungerar under de här åren strax efter kriget och det sociala skyddsnätet är så gott som helt söndertrasat. Vill man ha mat måste man stjäla och flickorna måste prostituera sig. Att läsa den här romanen är som att stiga ner i helvetet. Varje dag är en kamp, en kamp som de här unga människorna är dömda att förlora.

Berto skriver rakt och enkelt- utan krusiduller- det här är ingen svårläst berättelse. Stilen kallas för "poetisk realism"- jo, det tycker jag passar bra. Avsnittet som handlar om bombningen av staden tycker jag är kusligt välskrivet.

"Hundratals flygplan hade flugit hela natten för att nå den lilla staden. Varje plan hade sin besättning, varje man sin uppgift. Piloter, spanare, radiotelegrafister, bombfällare. En vältränad personal som inte svek.---- Spanarna tittar ner och känner igen orterna som de studerat på kartor under förberedelserna för flygningen. Nu följer de järnvägslinjen. Där framme syns stationen inte större än ett paket cigaretter med knippen av spår och viadukter. Där ett stycke längre bort måste järnbron över floden ligga.------ Och man bryr sig inte om att i husen bor människor, många människor. Den lilla staden har över hundratusen invånare, nu när så många flyktingar från städerna i grannskapet tagit sin tillflykt hit. Över hundratusen människor gripna av skräck. De har sett ljusen och hört motorerna och förstått. Men de andra uppe i luften tänker inte på detta. De vet ingenting om människorna som de gör sig redo att döda. De vet inte hur de talar och hur de lever, med vilka förhoppningar och vilka olyckor. De har aldrig sett dessa hundratusen personer."

När jag läser minns jag hur min mamma berättade om en resa hon gjorde till Schweiz med buss - det var 1946. Bussen gick rakt ner genom ett fullständigt sönderbombat Tyskland. Mamma sa att det bara fanns ruinhögar kvar av en gång blomstrande städer. Varje gång bussen stannade rusade skockar av tiggande barn fram för att kanske få någon matbit. Mamma hade bara sockerbitar att ge- hon glömde aldrig dessa trasiga, magra barn och det som etsade sig fast på hennes näthinnor den gången för många år sedan har jag nu kvar i mitt minne. Giuseppe Berto har skrivit precis som det var.

I moderns hus av Marta Morazzoni

Varje sommar reser Haakon D. från Hamburg till sin mor i Bergen, Norge. Det har han gjort de senaste sjutton åren och allt är välplanerat in i minsta detalj. Han vet exakt när tåget ska gå, resrutten, vad han ska packa etc. Dessa fasta vanor är en slags "snuttefilt" för Haakon och också själva vistelsen hos modern (som är änka sedan många år) följer gamla mönster. Men... allt detta invanda och fridfulla ska slås omkull- cirklarna är på väg att rubbas.... en ung kvinna, Felice, har hyrt vaktbostället där hos modern.
-
Marta Morazzoni har skrivit en spännande och nästan otäck roman om psykologisk krigföring på högsta nivå. På lite över 100 sidor utspelar sig detta intensiva drama- och det är förbålt skickligt konstruerat av författaren- här är det inga stora åthävor, allt händer under ytan (och där sjuder det)- här analyseras förhållandet mellan en moder och hennes son- vem vill vad och varför? Oerhört fängslande och oerhört välskrivet! Jag är mycket imponerad av denna prisbelönta författarinna.
(Romanen är utgiven år 2006 på Carlssons förlag. Översättningen är gjord av Ingrid Börge.)

Premio Campiello

Det finns många litterära priser- men här är ytterligare ett italienskt dito som jag tycker verkar intressant. Jag länkar till en lista med pristagare- här. Så småningom ska jag se om några av dessa författare kan tänkas finnas i svensk översättning. En del av pristagarna har även tilldelats Stregapriset vid tillfälle.

-

Min italienska utmaning fortskrider- jag har läst ut Niccolo Ammanitis "Mellan himmel och jord"- den har flera bloggare redan läst- och gett blandade recensioner. Jag återkommer med en sammanfattning av mina tankar snart.