Det finns nog bara ett sätt- och det borde vara självklart- ändå har jag alltid haft väldigt svårt för dessa "elefantformatsböcker". Man måste dela upp läsningen i små portioner- helt uppenbart. Ofta är det tyngden (den fysiska alltså) av de här böckerna som gör dem så svåra att läsa- ta nu "min" utgåva av "Krig och Fred"- den är på 1091 sidor. Vad den väger? Över ett och ett halvt kilo- det är inte så behagligt att ha den klumpen i händerna. Littells "De välvilliga" är då givetvis lättare eftersom det är en pocketupplaga- men att ta med den som reselektyr är inget som lockar.-
"Tornet" av Uwe Tellkamp som snart kommer ut i svensk översättning har över 900 sidor. I Norge har man löst problemet genom att ge ut boken i två delar- det är nog en god idé. Läs här och här hos Torbjörn på bloggen thauke2read om Tellkamps mästerverk. (Jag kommer att skaffa boken så snart jag bara kan)., PS- Torbjörn har upplyst mig om att Tornet faktiskt kom ut i bara en del i Norge (jag missuppfattade). I vilket fall som helst är det en roman jag ser mycket fram emot- oavsett format! :-)
-
Haruki Murakamis trilogi 1Q84 delas i alla fall upp. (Åtminstone nu i början). Jag skulle inte gärna vilja balansera en inbunden roman på 3x 500 sidor på knäna. (eller var den nu ska placeras).
5 kommentarer:
Hei, smigrende at du viser til min omtale, må bare understreke at den bli utgitt på norsk som en bok, altså i ett bind. Det er nok selve tekste som er delt i to hoveddeler, av forfatteren delt i to 'bøker', og det var godt å kunne puste ut mitt i løpet, derfor omtalte jeg også de to delene hver for seg.
Personlig synes jeg mursteinsromaner er flotte hvis det er grunnlag for det i fortellingens natur og hvis det er så godt fortalt at en ikke vil det skal ta slutt! men for å kunne lese slike tekster noenlunde i sammenheng har jeg stort sett gjort det i ferietid, så også med 'De velvillige'. som jeg kom langt på vei i underveis mellom Bergen og Gøteborg og tilbake igjen (med tog) sist sommer.
Dette praktiske problemet er ein av hovudgrunnane til at eg slit litt med å motivere meg til å begynne på De vellvillige. Det går ikkje an å gå rundt med boka i veska, lese ho på cafè, og med mindre ein er omtrent halvvegs i boka, går det ikkje an å håndtere ho liggjande på seng eller sofa. Det er også tungt for armane å halde ho opp framføre seg. For ikkje å snakke om at margen gradvis forsvinn og ein etterkvart må mishandle boka og "brekke" ho opp, når ein kjem langt nok uti boka.
Likevel er det jo som Torbjørn seier - nokre fortellingar kan vere lange, fordi ein ikkje vil at dei skal ta slutt. Og det er absolutt upsiden med mursteinane.
Torbjörn: oj, tack för att du redde upp min missuppfattning. "De välvilliga" har jag själv fastnat i nu- och har svårt att släppa taget - rasande bra är den (och otäck). Pocketupplagan är lätt i all fall- så man får inte tennisarmbåge när man läser.....men lite svårtransporterad.
Bai: Jag känner igen allt du säger- min inbundna "Krig och Fred" kommer verkligen att bli en utmaning både fysiskt och psykiskt.... (De välvilliga tror jag att jag kommer att läsa ut snabbare än väntat för den är så väldigt bra!!)
Ja, det är nog tyngden som är värst. Annars läser man ju bara ett ord i taget oavsett om det är en tjock bok eller en tunn bok!
Monika: De inbundna versionerna är klart svåra att hantera rent fysiskt. Det hade nog varit mera praktiskt att dela upp dem på två delar (men det blir väl bra mycket dyrare förstås).
Skicka en kommentar