Jag låter mig föras längs floden med Claudio Magris som ciceron- nu har jag hamnat i Ulm- på Donaus norra strand och i delstaten Baden-Württemberg. Känd för sin kyrka- den med det högsta tornet i världen (det syns vida omkring).
-
Runt Ulm har det stått många fältslag och här besegrade Napoleon Österrikarna år 1805. Detta var förmodligen början till det Habsburgska rikets sönderfall."I Ulm spirade ett av den tyska själens vackraste blomster. Hans och Sophie Scholl, de båda syskonen som arresterades, dömdes till döden och avrättades 1943 för sin kamp mot Hitlerregimen, var från Ulm och idag bär ett gymnasium deras namn." --- "De var unga, de ville inte dö och det gjorde dem ont att lämna detta härliga liv, som Sophie lugnt sade på avrättningsdagen, men de visste att det fanns sådant som har ett högre värde än livet och att livet blir värt att leva först när det tjänar ett högre syfte som lyser upp och värmer det som en sol. Därför gick de lugnt och oförskräckt döden till mötes, för de visste mycket väl att denna världens furste redan var dömd." (sid 69).
Den 18 oktober 1944 ägde en begravning rum i Ulm-inte vilken begravning som helst utan en statsbegravning. Fältmarskalk Erwin Rommel hyllades av en stor folkmassa som inte hade en aning om hur han egentligen dött. Han blev tvingad att begå självmord eftersom det hade upptäckts att han var inblandad i det så kallade 20-juli-attentatet.
Magris skriver också om något så osannolikt som ett brödmuséum- också i Ulm.
Nu fortsätter jag resan i riktning mot Dillingen.
2 kommentarer:
Brödmuseum, men bröd har alltid varit viktigt.. Maken bakade surbröd igår :)
Hannele: Jo det är nog så att brödet alltid varit stapelföda- men visst är det ett udda muséum. (Surdeg- åh så gott!!)
Skicka en kommentar