Månregnbågen över Malvern Hills

 Foto: Calvin Bradshaw

Månregnbåge (eller månbåge) är den nattliga varianten av regnbåge. Fenomenet, som liksom vanlig regnbåge är en optisk synvilla, uppstår på grund av reflekterat månljus--. (Källa: Wikipedia).


De kom att kallas för The Dymock Poets- Dymock ligger i det nordvästra hörnet av grevskapet Gloucestershire. År 1914 kom de hit, poeterna, och de möttes av fält fyllda av blommande påskliljor och stigar kantade av skira björkar och små ekträd på väg att slå ut.

(Foto: Wolf Meusel).


En av dem var Wilfrid Gibson och han mindes våren och sommaren år 1914 så här:


Do you remember the still summer evening
When, in the cosy cream-washed living-room
Of the Old Nailshop, we all talked and laughed-
Our neighbours from The Gallows, Catherine
And Lascelles Abercrombie, Rupert Brooke;
Elinor and Robert Frost, living a while
And Little Iddens who'd brought over with them
Helen and Edward Thomas? In the lamplight
We talked and laughed; but for the most part, listened
While Robert Frost kept on and on and on,
In his slow New England fashion, for our delight,
Holding us with shrewd turns and racy quips,
And the rare twinkle of his grave blue eyes?------

År 1914 var Edward Thomas fortfarande en prosaförfattare men han hade blivit mycket god vän med Robert Frost (som vid den här tiden var bosatt i England) - långsamt vaknade ett intresse för att skriva dikt hos Edward Thomas.

Sommaren blev dramatisk - den 28 juni föll skotten i Sarajevo och den 3 augusti förklarade Tyskland krig mot Frankrike. En dag senare var även England i krig. "We shall all have to fight", sa Rupert Brooke.

Robert Frost och Edward Thomas försökte utnyttja tiden så gott de kunde- i skuggan av det som skulle drabba dem alla. De gick långa promenader i den vackra naturen och  så citerar jag Matthew Hollis i "Now All Roads Lead to France- The Last Years of Edward Thomas" (Faber & Faber 2011):

"On 6 August a full moon rose on an evening of heavy precipitation. The two friends were descending the Malverns when a rare lunar rising occured, what Frost recorded as 'A very small moon-made prismatic bow'. What they witnessed was a moonbow that as it rose in the night became a lunar corona."

Robert Frost skrev en dikt om det här speciella ögonblicket.

 A wonder! Bow and rainbow as it bent,
Instead of moving with us as we went,
(To keep the pots of gold from being found)
It lifted from its dewy pediment
Its two mote-swimming many-colored ends,-----

Tre år senare var Edward Thomas och Rupert Brooke båda döda - två unga män av många som detta monstruösa första världskrig berövade livet.

Gloucestershires böljande landskap (lånat foto).

The lost generation

Den brittiske poeten Edward Thomas (1878-1917) stupade vid Arras år 1917. Han var en av så många unga män som aldrig kom tillbaka hem igen.

I juni 1914 reste Thomas med sin familj för att hälsa på Robert Frost som hade hyrt en stuga i Gloucestershire. På vägen dit stannade tåget i den gamla idylliska byn Adlestrop (ett icke-planerat stopp). Thomas inspirerades av idyllen som han såg och så skrev han den här dikten.

Adlestrop

Yes. I remember Adlestrop
The name, because one afternoon
Of heat, the express-train drew up there
Unwontedly. It was late June.

The steam hissed. Someone cleared his throat.
No one left and no one came
On the bare platform. What I saw
Was Adlestrop—only the name

And willows, willow-herb, and grass,
And meadowsweet, and haycocks dry,
No whit less still and lonely fair
Than the high cloudlets in the sky.

And for that minute a blackbird sang
Close by, and round him, mistier,
Farther and farther, all the birds
Of Oxfordshire and Gloucestershire

 

All Souls Night

"Le jour des morts" målning av W-A Bourgereau (1825-1905). Originalet kan man beskåda i Bordeaux.


All Souls Night

My love came back to me
Under the November tree
Shelterless and dim.
He put his hand upon my shoulder,
He did not think me strange or older,
Nor I him.

Frances Cornford

Frances Cornford (1886-1960; hon var barnbarn till Charles Darwin) var en engelsk poet - numera är hon väl i det närmaste bortglömd. Philip Larkin var mycket förtjust i en del av hennes dikter och framför allt då hennes "All Souls Night" men han citerar också nedanstående rader:

Come inside the swinging gate
And pay your pennies for the Fête,
Where once I strolled with all the rest
In my sash and Sunday best.

Dust and ash the eyes I sought
Where I strolled and strayed and sat,
And the rose my mother bought
To stick inside my shady hat,
His blue eyes and my bright sash,
     Dust and ash.

Från "Collected Poems" av Frances Cornford.

Poeten Philip Larkin

Fotot är lånat.

I Enrique Vila-Matas roman "Dublinesque" citeras ett par dikter av Philip Larkin och det fick mig att ta fram hans "Collected Poems" från hyllan.  Larkin blev med tiden en av Englands mest lästa poeter och han kommer att bli odödlig.

Här några valda utdrag ur hans produktion:

“They fuck you up, your mum and dad.
They may not mean to, but they do.
They fill you with the faults they had
And add some extra, just for you.
( från This Be The Verse ur diktsamlingen High Windows, 1974)

Cut grass lies frail:
Brief is the breath
Mown stalks exhale.
Long, long the Death

(från Cut Grass ur diktsamlingen High Windows, 1974)

Gold winter sun throws back
Endless and cloudless pride.

(Sista raderna i dikten "Winter" från samlingen The North Ship, 1945)

Det finns ett par svenska översättningar av Larkins verk (men många är de inte.....)

Esther Morgan

Esther Morgan (f.1970) är en engelsk poet som jag inte tidigare hade hört talas om. Nu läser jag hennes diktsamling "Grace" och dras in i tavlor, sommarängar - längtan och melankoli. Det är vackert. Förlaget som ger ut är Bloodaxe.

Woman in Blue Reading a Letter (tavlan är målad av Johannes Vermeer) och här några rader ur Esther Morgans dikt med samma titel.

---
If I could I'd step into
this dimension of light,

become the woman who stands alone at its centre
casting no shadow,

whose unreadable face
is so absorbed in the world of her letter

she doesn't notice how close
this moment is to heaven:

a tender geometry
of walls and air

where her body is held forever,
clothed in the blue of hyacinth and distance,

where even the spaces between things
are part of the meaning.
---

Esther Morgan har en egen sida på nätet HÄR.

Året var 1950

All världens berättares julnummer för år 1950  (omslaget är gjort av Bertil Bull Hedlund) är mycket innehållsrikt- bland annat finns ett smakprov från Vilhelm Mobergs "kommande roman" (Invandrarna) och dikter av Gunnar Ekelöf,  Bengt Anderberg och Sidney Keyes.

Vem var då denne Sidney Keyes? Honom hade jag inte hört talas om utan jag var tvungen att fladdra runt på nätet ett tag. Keyes var född år 1922 och hans liv blev mycket kort. Lite av ett underbarn var han och han hade börjat studera vid Oxford när han fick för sig att ta värvning (han kom från en familj av militärer). I april år 1942 skickades han till Tunisien och två veckor senare - han skulle just fylla 21- stupade han. Kvar finns två diktsamlingar The Cruel Solstice och The Iron Laurel. Båda har getts ut i en samlingsvolym och finns att köpa via nätbokhandeln (på originalspråket, engelska). Det finns en svensk samling av Keyes dikter också (utvalda) från 1950 i tolkning av Carl Magnus von Seth.

Trädgårdsmästaren

Om du vill komma hit en sådan dag
som denna, mellan blå och skära rader
av hyacinter, skall jag bli din älskare,
Det blänker om min sko som trampar gruset,
O kom, ty detta är din dag.

Om likt ett ådrat löv du lade handen
på min finskurna hand, jag skulle smeka
dess linjer, och det skulle vara nog.
Jag ser en bladlus krypa över rosen.
Som lövet glider mig tiden ur handen.

Säg liknar du en tyst och blekögd ängel
som följer barnen? Är ditt ansikte en blomma?
Nu lämnar älskare och trashank parken.
Du kommer ändå inte. Porten stängs.

O fruktansvärd är drömmen om en ängel.

(tolkat av Lars Gustav Hellström).

Four postures of death av Sidney Keyes
 
He said, “Dance for me,” and he said
“You are too beautiful for the wind
To pick at, or the sun to burn.” He said
“I’m a poor tattered thing, but not unkind
To the sad dancer and the dancing dead.”

So I smiled and a slow measure
Mastered my feet and I was happy then.
He said, “my people are gentle as lilies
And in my house there are no men
To wring your young heart with a foolish pleasure.”

Because my boy had crossed me in a strange bed
I danced for him and was not afraid.
He said, “You are too beatuiful for any man
To finger; you shall stay a maid
For ever in my kingdom and be comforted.”

He said, “You shall be my daughter and your feet move
In finer dances, maiden; and the hollow
Halls of my house shall flourish with your singing.”
He beckoned and I knew that I must follow
Into the kingdom of no love.
”            

—

Housmans poesi och min egen trädgård

Nu blommar mitt körsbärsträd....


Loveliest of trees,
the cherry now
Is hung with bloom along the bough,
And stands about the woodland ride
Wearing white for Eastertide.

Now, of my threescore years and ten,
twenty will not come again,
And take from seventy springs a score,
It only leaves me fifty more.

And since to look at things in bloom
Fifty springs are little room
About the woodlands I will go
To see the cherry hung with snow.

från A Shropshire Lad, II, 1887

Dikten finns också i "The Morville Hours" av Katherine Swift

Wit

Kort och koncist skulle jag vilja sammanfatta Wendy Copes poesi på det viset. " Wit, true wit". Tänkvärt- alltid. Roligt- ibland -men inte utan en liten vass udd. På det där engelska viset. Jo, jag tycker väldigt mycket om de här dikterna. Här ett utdrag ur ännu en favorit:

Being boring (är titeln).

If you ask me 'What's new? , I have nothing to say

Except that the garden is growing.

I had a slight cold but it is beter today.

I'm content with the way things are going.

-----

There was drama enough in my turbulent past:

Tears and passion- I've used up a tankful.

No news is good news, and long may it last.

If nothing much happens, I'm thankful.

A happier cabbage you never did see,

My vegetable spirits are soaring.

If you're after excitement, steer well clear of me.

I want to go on being boring.

----

Kan inte sägas bättre.

Wendy Cope

Det bokpaket jag hämtade på ICA i går innehöll (som sagt) mestadels lyrik- en av böckerna var "Two Cures for Love"- Selected Poems 1979-2006 av den engelska poeten Wendy Cope. ,
Hon har både glädje och sorg i sina dikter.

You watch yourself. You watch the watcher too-
A ghostly figure on the garden wall.
And one of you is her, and one is you,
If either one of you exists at all.

How strange to be the one behind the face,
To have a name and know that it is yours,
To be in this particular green place,
To see a snail advance, to see it pause.

You sit quite still and wonder when you'll go.
It could be now. Or now. Or now. You stay.
Who's making up the plot? You'll never know.
Minute after minute swims away.

(By the Round Pond)

Styr din plog över de dödas ben

Nu, äntligen har jag hittat dikten av Blake som har gett titeln åt Olga Tokarczuks senaste bok. Jag känner att jag måste lägga upp den här för den är så fylld av starka citat och tankar- ett koncentrat av William Blake- förvisso.

-

Drive your cart and your plough over the bones of the dead.

Prudence is a rich, ugly old maid courted by Incapacity.

He who desires but acts not, breeds pestilence.

He whose face gives no light, shall never become a star.

The hours of folly are measured by the clock; but of wisdom,

no clock can measure.

Prisons are built with stones of Law. Brothels with bricks

of Religion.

Excess of sorrow laughs. Excess of joy weeps.

The bird a nest, the spider a web, man friendship.

One thought fills immensity.

Always be ready to speak your mind, and a base man will avoid you.

As the plough follows words, so God rewards prayers.

The tigers of wrath are wiser than the horses of instruction.

Where man is not, nature is barren.

Without contraries is no progression.

-

från "The Marriage of Heaven and Hell" av William Blake

Time's wingéd chariot

I Elizabeth Taylors roman "A Game of Hide and Seek" citeras en rad ur Andrew Marvells vackra (vackrast av alla...) dikt "To His Coy Mistress"- den skrevs för över 300 år sedan... och den är inte bara ett poetiskt mästerverk- den är också synnerligen tänkvärd.
-
To His Coy Mistress har inspirerat många författare- här några av dem

To his Coy Mistress
av Andrew Marvell

-
Had we but world enough, and time,

This coyness, lady, were no crime.

We would sit down and think which way

To walk, and pass our long love's day;

Thou by the Indian Ganges' side

Shouldst rubies find; I by the tide

Of Humber would complain. I would

Love you ten years before the Flood;

And you should, if you please, refuse

Till the conversion of the Jews.

My vegetable love should grow

Vaster than empires, and more slow.

An hundred years should go to praise

Thine eyes, and on thy forehead gaze;

Two hundred to adore each breast,

But thirty thousand to the rest;

An age at least to every part,

And the last age should show your heart.

For, lady, you deserve this state,

Nor would I love at lower rate.

-

But at my back I always hear

Time's winged chariot hurrying near;

And yonder all before us lie

Deserts of vast eternity.

Thy beauty shall no more be found,

Nor, in thy marble vault, shall sound

My echoing song; then worms shall try

That long preserv'd virginity,

And your quaint honour turn to dust,

And into ashes all my lust.

The grave's a fine and private place,

But none I think do there embrace.

-

Now therefore, while the youthful hue

Sits on thy skin like morning dew,

And while thy willing soul transpires

At every pore with instant fires,

Now let us sport us while we may;

And now, like am'rous birds of prey,

Rather at once our time devour,

Than languish in his slow-chapp'd power.

Let us roll all our strength, and all

Our sweetness, up into one ball;

And tear our pleasures with rough strife

Thorough the iron gates of life.

Thus, though we cannot make our sun

Stand still, yet we will make him run.

Ur "Den befriade Prometeus" av Percy Bysshe Shelley

"Att lida ofattbar, oändlig nöd,

förlåta orätt, svartare än död

och trotsa makt, som ser allsmäktig ut,

att älska och fördraga med ett hopp

som när det krossas får förnyad kropp

att utan vacklan hålla stånd till slut,

det är, Titan, att likna dig i glans,

god, skön och fri, som endast du befanns,

och endast det är Liv, Triumf och Segerkrans.

-

(översättning: Anders Österling).

En kort dikt av Philip Larkin

Mer om Philip Larkin här.

-

This is the first thing

I have understood:

Time is the echo of an axe

Within a wood.

La Belle Dame Sans Merci

La Belle Dame Sans Merci ( länken till hela dikten av John Keats)

William Blake

And did those feet in ancient time

Walk upon England's mountains green?

And was the holy Lamb of God

On England's pleasant pastures seen?

-

And did the Countenance Divine

Shine forth upon our clouded hills?

And was Jerusalem builded here

Among these dark Satanic mills?

-

Bring me my bow of burning gold:

Bring me my arrows of desire:

Bring me my spear: O clouds unfold!

Bring me my chariot of fire.

-

I will not cease from mental fight,

Nor shall my sword sleep in my hand

Till we have built Jerusalem

In England's green and pleasant land.

Ode to a Grecian Urn- slutstroferna

When old age shall this generation waste,
Thou shalt remain, in midst of other woe
Than ours, a friend to man, to whom thou sayst,
"Beauty is truth, truth beauty," -that is all
Ye know on earth, and all ye need to know.

-

John Keats