Ord om Malmö 1

Nej, jag älskar inte Malmö- men det är min hemstad och det kommer jag aldrig ifrån. Under cirka 20 år av mitt liv har jag trampat Malmös gator. Nu sitter jag och bläddrar i ett stort verk (flera band) om Malmö stads historia. Ett kapitel har rubriken "Malmö ligger så tydligt i naturen" och här inleds en författarkavalkad som börjar med femtiotalet och sedan fortsätter framåt i tiden.
-

--- Medan somrarna går förlorade kan kartan växa.
Där fanns kanaler och brödbak, på ena sidan
ett kalkbrott, på den andra en avstjälpningsplats
där viporna om åren gav hals och häckade.
Längst ned förbi gasverk och vattentorn sträcktes
den kavlade slätten. Vilka utflyktsmål!

---

Det var därför som röken aldrig förflyktigades
över de minnen han en gång hade haft:
lukten från chokladfabriken, doffeln eller
den svaga aningen av kordit som dröjde kvar
sedan "Amalthea".
Det var en värld att vinna: nästan som på Jägersro.

--

ur "Gläd dig du skåning" av Göran Printz-Påhlson
-
Max Lundgren skriver:
-
I våra skånska öron
sjunger slätten från tre håll och havet sjunger.
I tusen vindfönster står Malmö öppet.
Vi borde vakna var morgon och känna glädje!----
-
-
Här en dikt av Lasse Söderberg tillägnad Malmö Stadsbibliotek (som det en gång såg ut)

-
Ett växande slott,
labyrint som hos Borges,
före detta skog
-
med täta bladverk,
ögontjänande, fullt av
talande tystnad
-
och förgreningar,
goda snår som vi gärna
förirrar oss i.
-
(från Murgrönor)

Anita Johansson har verkligen lyckats fånga en del av Slottsparkens själ - här är det den stora lekplatsen invid "ankdammen" som manas fram ur minnet och även jag minns varenda bild .... jag kan till och med känna lukten av de där papegojburarna....)

-

Spårvagnarna sjöng

Spårvagnarna sjöng
i min barndom
dom sjöng tvärs genom solskenet
och grönskan fanns
mellan sången och mej
-
jag var i min lustgård
och grävde mej klok
med händer och verktyg
och jag tänkte aldrig på
att sandlådan var rund
att mammor befolkade
den långa bänkens svarta halvcirkel
jag sneglade ibland
mot svanarna
i en vilopaus
och liksom spårvagnarnas
sång
så smälte papegojornas
prat
ifrån järnburarna
ihop med sanden
som rann genom fingrarna
som växte till städer
och skyddsvallar
hus åt mina ben
och bröd åt världens
alla älskade hästar.

-
Anna-Lisa Wärnlöf (som skrev under signaturen Claque) är bland annat känd för sina böcker om Pella (jag älskade Pella!) - hon har också skrivit om de egna skolåren i Malmö (Boken om Agnes, 1963).

-
Visst är detta väldigt vackert: "Plötsligt var det försommar och lindalléerna skuggade och magnolieknopparna sprack. Akacierna doftade, Sundet låg som ett siden och näktergalarna brast. Man kunde höra det: de sjöng ihjäl sig. Just när de var på sitt ljuvaste tystnade de. Men det fanns andra som fortsatte, längre bort. Agnes och jag väntade tåligt med utbredda handflator på brustna näktergalar, och de skulle falla ner ur snåren. Men det föll aldrig någon, vi var lurade."
-
Så tänker jag att det skulle vara trevligt att läsa om Pellaböckerna och även boken om Agnes (Agnesboken har jag aldrig läst tidigare)- men de finns inte kvar på mitt bibliotek längre- så det får bli antikvariskt eller fjärrlån (det börjar bli mitt mantra...)