Hon fick ett långt liv Wisława Szymborska- och jag tror att hon gick ur tiden nöjd. Jag läser att hon var aktiv in i det sista och att en diktsamling kommer att ges ut postumt med de dikter hon skrev under sjukdomstiden.
"Någonstans måste en utgång finnas,
den saken är säker.
Men det är inte du som söker den,
det är den som söker dig,
det är den som från början
har varit på jakt efter dig,
och den här labyrinten
är inget annat än bara,
än bara din så länge det går,
din så länge den är din,
din flykt, din flykt-
(Från dikten "Labyrint" i diktsamlingen " Ett kolon" (Ellerströms förlag 2009, Översättning: Anders Bodegård).
Dunster Castle #39
4 timmar sedan
4 kommentarer:
Inte oväntat' men överraskande. Inte sorgligt' men tomt. Att aldrig mer bli överraskad' förvånad o tröstad av dina verser. Så diskreta' så påträngande,så avvisande, så inbjudande. Lika gångbara på Södermalm 2012 som i Krakow 1942.
Peter: Det var vackra ord. Jag tänker att tidlös poesi aldrig dör. Aldrig någonsin. Det är en tröst i sig.
jag har Semikolon av Axel Liffner, han skriver något om Aran
Hannele: Jag tycker att jag känner igen titeln....
Skicka en kommentar