söndag 19 februari 2012

Om läsning

I ett kapitel med just titeln "Lesen" skriver Golo Mann om sina första egna upptäcktsfärder i böckernas värld. Hans första favorit var boken ovan- "Hauffs sagor" och speciellt tyckte han om sagan om "Dvärgen Näsa" och "Almansurs historia". Lite senare hittade han Walter Bloems "Das Ende der Grossen Armee" som handlade om Napoleons fälttåg till Ryssland.

Mycket älskad blev också "David Copperfield" och Pompejis sista dagar". Golo Mann berättar också om hur mormodern, Hedwig Pringsheim, brukade läsa högt för barnen Mann. Hon läste mycket bra (hon hade varit skådespelerska)- en hel del Dickens blev det och framför allt "Två städer"som barnen älskade speciellt.

Walter Scotts Ivanhoe blev en annan favorit.

Idel fina klassiker...

7 kommentarer:

Johannes sa...

Det är ju väldigt svårt att inte känna sig lockad av något som heter "Dvärgen Näsa"...

Den luttrade bibliotekarien sa...

För mig var det Barna Hedenhös, jag läste om och om, jag verkligen älskade de böckerna och särskilt illustrationerna.
När jag hade övat upp läsningen och läshastigheten så plöjde jag igenom många klassiker och så långserier som Anne på Grönkulla.

Ingrid sa...

Johannes: Jag letade faktiskt upp den där sagan i boken och är svårt frestad av att läsa den...

Den luttrade bibliotekarien. Åh ja- Barna Hedenhös- visst var de härliga. Jag älskade också de böckerna (Sten och Flisa och hunden Urax :-) Anne på Grönkulla tyckte jag också mycket om!

Hanneles bokparadis sa...

jag har fått pippi på Walter Scott

Ingrid sa...

Hannele: Jag har inte själv läst så mycket av honom men Ivanhoe var förstås en favorit en gång för länge sedan. Tror att jag har Rob Roy någonstans också. Skottland är alltid spännande.

Anonym sa...

Hauffs sagor är också min favorit. Både när jag var barn och som vuxen. Wilhelm Hauff skriver alldeles fantastiskt spännande! Just upplagan på bilden innehåller också fantastiska teckningar. Jag fick tag på mitt ex efter åratals letande. Spökskeppet och Det kalla hjärtat är mina favoriter i boken.

Ingrid sa...

Anonym: Du har så rätt vad gäller sagorna och illustrationerna. Jag fick mitt exemplar av min svärfar en gång i tiden och jag vårdar boken ömt.