Från bibliotekets magasin

Jag var på jakt efter ryska klassiker och tittade in i bibliotekets magasin. Det blev en god skörd och nu har jag Ivan Gontjarovs "Oblomov" på mitt läsbord. Det är en mindre tegelsten på över 500 sidor så det kommer väl att ta sin tid att läsa den.

Ivan Gontjarov (1812-1891) visste jag inte mycket om men Oblomov är hans stora mästerverk, så mycket har jag förstått. "Gontjarovs roman blir till en skildring av Ryssland på gränsen mellan livegenskapen och en ny tid, mellan försoffning och utveckling. Men genom Oblomov kan moderna läsare betrakta också sin egen tids likgiltighet och slappa välbefinnande med skärpt sinne."

Oblomov kom ut år 1859 och då hade livegenskapen ännu inte avskaffats i Ryssland (det skedde år 1861  och som "tack" blev tsar Alexander II sprängd i bitar tjugo år senare. ) Oblomov är en så kallad antihjälte och han lever sitt liv iklädd morgonrock. Soffan är favoritplatsen (och där befinner han sig oftast i horisontalläge). Enligt vad jag har läst var Gontjarovs eget liv inte helt olikt Oblomovs i vissa delar.

Ryska författare, Fotot är taget omkring 1860. Överst till vänster en ung och stilig Tolstoj och sittande längst till vänster Gontjarov- bredvid honom Ivan Turgenev.

"Min" utgåva av Oblomov är översatt av Hjalmar Dahl (reviderad av Lars Erik Blomqvist). Wahlström & Widstrand förlag (1980).

Ut med böckerna från magasinen!

På bilden Henrik Pontoppidan, dansk författare och Nobelpristagare år 1917. Jag kan lova att man inte hittar en enda av hans böcker annat än i bibliotekens magasin idag. Ändå är han en fantastisk berättare och en verkligt stor författare. Han är bara en av många skriftställare som råkat i om inte glömska så i alla fall läs-glömska.

På bibliotekens magasin ryms mängder av bokskatter- och oftast är magasinen slutna platser - inte tillgängliga för gemene man och är de tillgängliga så uppmärksammas de inte tillräckligt. Ibland tänker jag att det är de verkligt "fina" böckerna som magasineras och blir bortplockade från de mera attraktiva placeringarna ute på de "vanliga hyllorna".

Allt går att sälja med mördande reklam, heter det ju (det kan man konstatera om man går in i en bokhandel idag) om man la ner lite arbete på att sälja en/flera av de gamla klassikerna är jag säker på att det skulle löna sig.

Sådana funderingar hade jag under läsningen av Jacob Paludans "Jörgen Stein" ett verk som sannerligen hade förtjänat att komma bort från magasinets mörker. Det exemplar jag haft i mina händer (det behövs två händer för att läsa en klump på över 600 sidor) är slitet och tilltufsat, pärmen är lös. Inte tror då jag att man kostar på en ombindning. (Vem binder in biblioteksböcker idag?) Förra veckan lämnade jag tillbaka en annan magasinsbok som var så hemskt sliten att den egentligen inte borde lånats ut alls (men jag är  givetvis tacksam över att ha fått tag i den och att den inte blivit nedmald till toalettpapper eller uppeldad.)

I Politikens utgåva av "Dansk litteraturhistorie" ägnas hela femton sidor åt Jacob Paludan, en författare som jag tror väl fyller sin plats på Parnassens höjder. Jag blir lite ledsen över att det är så svårt att få tag på hans böcker idag. Tyvärr delar han detta öde med så många andra författare av samma klass.

På "mitt" bibliotek gjorde man en raid för ett tag sedan och ställde fram en hel del gamla klassiker som säkert hade sett bättre dagar. Det blev mycket populärt och det lånades mera av de här böckerna än vad man hade tänkt och trott.

Jag tror inte att böcker (liksom så mycket annat) säljer sig själva- lite draghjälp behövs (ibland mycket).  De där böckerna som får så mycket publicitet och som man ibland tröttnar på innan de kommit till biblioteket är inte alltid de bästa- nog tycker då jag att man kunde fördela sina gracer något. Tänk på klassikerna, tänk också på det lite smalare och glöm för all del inte magasinen.....

Magasinsattack

De riktigt stora bokskatterna brukar gömmas i bibliotekens magasin. Det jag hittade där inne idag är väl bara ett bevis på den saken.

 Linde Klinckowströms "På långritt med Castor" kommer förstås från Kristianstad (så ett fjärrlån)- en bok från 1929 som har fått vara med om mycket av det slitna skicket att döma. Jag måste verkligen läsa med stor försiktighet.

Det var långa sträckor Linde och Castor reste tillsammans.

På insidan av bokpärmen en då sedvanlig uppmaning till låntagaren:

Låntagare uppmanas:
att noga akta lånade böcker,
att aldrig vika "hundöron",
att aldrig väta på fingret, då
man vänder bladet,
att icke göra anteckningar eller ritningar
i böckerna samt att icke utlåna dem till andra.

I föreläsningssalen på biblioteket kunde man lyssna på ett föredrag om sociala medier. Han som berättade sa att han inte hade mycket tid att läsa böcker längre - (han var kulturjournalist)- Jag konstaterar att facebook är väldigt tidskrävande om man vill "hänga med" och att det finns flera så kallade sociala medier än vad jag har lust att känna till och ja, jag hör nog själv hemma i ett magasin men det har jag ingenting emot.

Dagens magasinsfynd

När det blåser 17 sekundmeter isig, råkall (j-a) skånevind- ja, då kastar man sig så klart över en bok som den här. Gömd i magasinet var den men med en trevlig lapp på. "Behålla tycker Annette". Jag blev så glad att den här bokskatten fått stanna kvar på biblioteket- stort tack till Annette (som är bibliotekarie här på orten.)

"Längtan till Italien" är tryckt 1971 och den har illustrationer av Georg Lagerstedt.

"Vår Italien-längtan är en outrotlig instinkt, hur man sedan vill kalla den- banalt naturlig eller mysteriös."

(I mitt fall är den nog snarare banalt naturlig för det vilar inga mysterier över att längta bort till varmare nejder en dag som denna).

Nu ska jag sjunka ner i soffan med mitt fynd- det kan hända att jag skriver några rader om det så småningom. Qui vivra verra.

Den erotiska hamstern och en herre vid namn Cosmo

Ett mycket vackert exemplar är det också- nära 100 år gammalt (tryckt 1920, det danska originalet ("Den erotiske hamster") är från 1919). Det här är en äktenskapsroman och jag kan tänka mig att mannen kommer att blir långsamt "avrättad"- sida efter sida.

Thit Jensen har annars inte fått sitt renommé för just den här boken utan mera då för sina historiska romaner- men jag är intresserad av detta hennes debattinlägg i bokform. Romanen bor annars på Malmö stadsbibliotek där den för det mesta sover en ostörd törnrosasömn i ett magasin.

Boken är utgiven av Lars Hökerbergs förlag och längst bak hittar jag reklam för en hel drös romaner av en författare vid namn Cosmo Hamilton. Titlar som "En skandal" (en societetsroman), "Ormen sade till kvinnan" (en roman om flirt och passion) och "Hur fröken Brent fick sin man" (En sällsynt pigg och rolig bok!) ska locka läsare.

Vem sjutton var då denne Cosmo Hamilton, undrade jag och letade fram följande: Född 1870 i Norwood (England) och död 1942 i Guildford. Skrev teaterpjäser och romaner- synnerligen produktiv. Kikar man på Libris finner man nära 20-talet titlar i svensk översättning. Det mesta från 1920-talet- då var han minsann mycket populär, Cosmo. Sic transit gloria mundi.

Magasinsfynd

Så var jag därinne igen och rotade runt- på bibliotekets magasin, som numera är öppet för alla och envar. Här döljs de verkliga skatterna och titta bara vad jag hittade: Willy Kyrklunds "Till Tabbas". Den stod under Noa för det är inte en skönlitterär bok utan mera en reseskildring. (Iran). Jag har smygtittat och konstaterar att här blir man sannerligen allmänbildad. Redan första meningen gör att jag får rusa (nåja) till närmsta lexikon.

" Kaukasus, Lermontovs Kaukasus, nakna berg med snöglänsande toppar, fårflott och stolthet, skottet som ekar längs dalen, mustascherna och kinzjalen, snabb den vilda Terek flyter.... och blodets ström från hjärtat blir hastigt sval."

Kinzjaler (även kallade "Asian daggers". (Lånat foto).

Den vilda floden Terek- här flyter den genom Georgien. (lånat foto).

Nicole Avrils biografi över den mytomspunna kejsarinnan Elisabet - eller Sissi- är förmodligen  lite mera lättläst - men icke desto mindre säkert lärorik och jag fastnade för författarens tillägnan- Nicole Avril har skrivit boken till minnet av morfadern:

"Till Francois Ambert- min morfar, död den 20 augusti 1914 vid tjugofyra års ålder- därför att änkehertig Frans Ferdinand, en man som han inte kände, blev mördad i Sarajevo, en stad som han inte kände till, och därigenom gav upphov till ett krig i vilket morfar skulle bli ett av de första offren." Avrils bok är från 1993 och den svenska översättningen kom år 1996.

Nicole Avril är mycket produktiv men inte särskilt många av hennes böcker har blivit översatta. Jag har hittat den här- på danska.( Dora Maar var en av Picassos musor.)

Fynd från magasinet

Efter ett års väntan: äntligen har vi fått vårt bibliotek tillbaka igen. Officiell invigning blir det nästa vecka men igår var det "smygöppning" och jag rantade kvickt iväg till det numera fritt tillgängliga magasinet för att botanisera. Det är inte helt färdigställt där inne, sa bibliotekarien- mera är att vänta.  Jag hittade flera böcker av Balzac (nöjde mig med att ta hem "Antikkabinettet") och inte kunde jag motstå Marlen Haushofers "Himmel utan slut" och "Diktens Skåne" (redigerad av Gabriel Jönsson). Åh, dessa gamla böcker.... ("Himmel utan slut" tillhör förstås de mera "moderna här" inne).

Bibliotekslokalerna har fått en uppfräschning, det har blivit mera luft mellan hyllorna och så småningom ska jag väl lära mig att hitta rätt bland böckerna som numera står på lite andra platser än tidigare. Jag är verkligen glad över vårt nya bibliotek!

Ett magasinsfynd

Vilken vacker bok! Inte kan man tro att den är tryckt 1919. Idag hämtade jag den här fjärrlånade rariteten på biblioteket. "Pojaz" hör annars hemma på Malmö Stadsbibliotek. Väl magasinerad sedan åtminstone 30 år tillbaka.

Hugo Gebers förlag har gett ut och på baksidan kan man läsa "Mästarromaner i gottköpsupplagor" . Hela tre kronor kostade boken - en ansenlig summa på den tiden.

"Redan den bizarra omgivningen med dess rikedom av levande, ofta med dråpligaste humor tecknade typer måste fängsla läsaren, men fullständigt gripande, medryckande under ständigt stegrat intresse är "Pojaz' " eget öde i sin djupa allmänmänsklighet: konstnärsbegåvningens trängtan till frigörelse trots allt och över allt." (Från bokens baksidestext)

Bokguld från magasinet

I bibliotekens magasin finns de- skatterna- de bortglömda böckerna... och jag har just lånat hem en bit magasinsguld (billigt pris: tio kronor) nämligen Hermann Sudermanns novellsamling "Resan till Tilsit" (svensk översättning 1918 av Gösta Gideon Molin).

Det är väldigt intressant att se varifrån böckerna kommer ursprungligen och mitt exemplar har faktiskt bott på min barndoms filial 3 i Limhamn. Nostalgin väller över mig- och jag minns plötsligt det gamla galleribiblioteket med alla sina vinröda band. Skönlitteraturen fanns på nedre våningen. Där har den alltså stått (och säkert under min "aktiva lånetid"). Nu har huvudbiblioteket tagit över lagrandet- och jag hoppas att boken får ett långt liv för det förtjänar den.

( Bundesarchiv, B 145 Bild-P017291 / Frankl, A. / CC-BY-SA)

Ovan ett foto från 1930-talets Tilsit (som alltså heter Sowjetsk i dag).

Den första novellen , som har gett namn åt hela samlingen -"Resan till Tilsit" är mera spännande än den bästa deckare. Jag satt som på nålar under så gott som samtliga 50 sidor.... ända fram till det oväntade slutet. Inledningsmeningen måste vara klassisk:

"Wilwischen ligger vid haffet*. Alldeles tätt invid haffet ligger Wilwischen. Och när man kommer från det stora vattnet och vill vika in i floden Parwe, då måste man förbi husen så nära att man känner sig frestad att ta ett par lökar- det duger också med kålrötter- och slå in fönstren med, där man sitter i båten."

Så tar berättelsen fart genast- den handlar om det äkta paret Balczus-fiskaren Ansas och hans Indre. De har levt lyckliga i flera år och har tre små barn- men så städslas den lömska pigan Busze som har stor likheter med Belzebub själv. Ansas blir helt förhäxad och tillbringar både nätter och dagar hos henne. Indre tiger och lider. Riktigt otäckt blir det när Busze lockar Ansas till att lönnmörda Indre- men den kloka Indre förstår vad som är i görningen på den där resan till Tilsit... (som Ansas har dragit med henne på). Det är hjärtskärande att följa den stackars kvinnans tankar och rädslor under färden. Slutet blir som sagt oväntat.

Novellen tar oss också med till ett land som inte längre finns- vare sig i tid eller rum. Natur, människor och själva resandet.... allt är så skickligt beskrivet.

"Båten glider snörrätt framåt, och runt omrking den plumsa små fiskar i vattenbrynet. Västerut ligger det liksom ett blågrått täcke utbredd över det vida haffet, endast landtungan längst borta ligger dunkelröd i gryningsljuset.

* haff= Haff (ty.) är en bukt med bräckt vatten av låg salthalt på grund av inströmmande flodvatten. Den är skild från havet av öar eller en smal landtunga (näs). Förekommer längs Östersjöns södra kust, framför allt Kuriska sjön, Frisches Haff och Stettiner Haff.
Strandsjö och lagun är i svenskan närmast synonyma begrepp.

Den här boken hade jag inte hittat fram till utan Uwe Radas bok om floden Memel- och vilken tur att den fanns i svensk översättning! Hemskt roligt hade det varit att se den här novellsamlingen i nyutgåva- den håller än i dag.

Fynd från magasinet

(Längst till höger "Fanjunkaren i snön" av Mario Rigoni Stern).
-
Radetzkymarschen av Joseph Roth är utgiven i sin svenska översättning år 1933- och jag kan se att boken varit flitigt utlånad under 30-talet. "Ett epos över den gamla österrikisk-ungerska monarkien" står det på omslaget.
-
På pärmens insida en inklistrad lapp som får mig att känna nostalgi....
-
" Boken tillhör Hököpinge Kommunbibliotek och är värd..... kr.
Låntagare är skyldig att noga akta bibliotekets böcker. Särskilt iakttages, att anteckningar eller ritningar i böckerna med blyerts, bläck eller dylikt äro förbjudna. Låntagare ansvarar för all skada, som vederfarits böckerna under den tid, de varit utlånta till honom. Person, i vars hem smittosam sjukdom förefinnes, kan ej erhålla lån i biblioteket. Låntagare, i vars hem smittosam sjukdom utbryter, skall därom underätta bibliotekarien.
Bibliotekets styrelse.
-

På detta passar det nog bra med den gamla nationalsången.... Gott erhalte Franz den Kaiser.

(melodin känns igen- jag föredrar den Österrikiska versionen).