Från Kolomea till Zablotów

Kolomea har blivit en modern stad och här finns något så originellt som ett Pysanka museum (påskäggsmuséum), läser jag. Jag tycker att byggnaden är fin att titta på och inuti kan man beskåda många vackra och konstnärliga ägg- båda gamla och nya.




I början av förra århundradet såg det lite annorlunda ut här....

Kolomea var en viktig järnvägsknutpunkt i Galizien och varje dag vid lunchtid avgick ett snälltåg härifrån till Bukowinas huvudstad Czernowitz. Just den järnvägslinjen förband Galizien med kronladet Bukowina och kungariket Rumänien. Engelsmännen hade varit med och finansierat järnvägen i slutet av 1800-talet.

-

Från kupéfönsren hade man utsikt över sankiga ängar och tobaksfält- floden Pruths sandbankar. I fjärran skymtade man höga berg. Stationerna passerades- Komicz, Zamulince, Siemakowce, Zablotów....

-

Om sin födelsestad Zablotów skriver författaren Manés Sperber(1905-1984) i sin självbiografi "Die Wasserträger Gottes". Manés Sperber tvingades fly från Zablotów tillsammans med sina föräldrar när ryssarna marscherade in i staden under första världskriget. Han kom då till Wien och så småningom fick han studera psykologi hos Alfred Adler. Sperber kände stor saknad efter sin förlorade värld-


Den här boken har jag lyckats få tag på- och jag hoppas få tid att läsa mycket snart.




(Samtliga foton på sidan är lånade. Jag har aldrig varit i Galizien)